Jag har gått och varit nervös hela morgonen inför dagens crossfitpass. Jag känner aldrig så inför spinning, trots att det är jobbigt. Men så fort det ska presteras och dras runt på den egna kroppen blir jag nervös. Jag har ju en del kilon att dra runt på så då blir jag helt plötsligt väldigt svag. Armhävningar med upphopp till exempel, tar kål på mig illa kvickt!

Crossfit är en typ av träning som känns behaglig i början, men som snart övergår i en svettorgie och ändlöst många övningar som aldrig tar slut och en hög puls som ska vara hög länge, länge. Vi körde 5 stationer (benböj+hopp på bräda, bicepscurls+axelpress, armhävningar, explosiva utfallssteg, armhävningar med upphopp) och först 15 reps på alla sedan jogg tillbaks till första stationen och 12 reps på alla, jogg tillbaks och 10 reps på alla, jogg tillbaks och 8 reps, 6 reps och sedan – äntligen – lite vila! Efter det körde vi 10 armhävningar, sprintrush i salen, 9 armhävningar, rush, 8 armhävningar och så vidare – ända ner till 1 armhävning.

Idag var det inte hjärtat som tog slut. Det var benen. Det märks tydligt att jag inte är återställd från vare sig benstyrkan i fredags eller marathonlångpasset i söndags. Det knöt sig i rumpan. Baksida lår stramade och framsida lår, som jag inte känt mycket av alls, strejkade och envisades med att bli fulla med mjölksyra redan från första ronden. Med sådana ben blev passet jobbigt! Jag låg mestadels runt 85% av max med en endaste liten ynka maxpulstopp på 92%. Hjärtat hade mer kapacitet, men inte benen.

Naivt nöjd – men nervös – före passet.

Trött, slut, utpumpad. Men fortfarande lika jäkla nöjd efter passet!

Ben, ben, ben, ben…

Styrketräning

Idag var det dags för PT-träning. Vi håller på att gå igenom mitt styrkeupplägg just nu. Förra gången körde vi bröst, biceps och triceps. Idag ben och mage. Imorgon är det axlar och rygg.

Dagens träningsoutfit.
Inte särskilt spännande – men väldigt bekväm!
(Tröja – Puma, tights – Röhnisch, skor – Nike)

Jag är fortfarande lite trött i benen efter PT-cirkeln i tisdags. Men det glömde jag när jag kom till gymmet. Eftersom SATS i Halmstad mest befolkas av studenter var där riktigt mycket folk när jag kom dit strax efter klockan 15. Jag värmde upp med skejtmaskinen och sedan intervaller på cykel och fick upp pulsen riktigt högt. Det där skulle kunna bli ett riktigt bra pass någon dag om man bara körde lite längre. Kör man 4 konditionsmaskiner + 20 minuter och intervaller på alla får man sig riktigt bra träning. Dessutom hinner man knappt tröttna. Det är långt mycket jobbigare (mentalt) att köra intervaller i en enda maskin i 60 minuter…

Tillbaks till styrketräningen. Vi började med benpress – min favorit. 200 kg var lite lätt men 250 kg var lite tungt så vi körde på någonting därimellan. Sedan körde vi superset: benspark/curl och upphopp. Jobbigt! Upphopp är superjobbigt så det borde vara riktigt bra träning. Sedan följde stående lårcurl och lårcurl i cable och sittande och stående vadpress och crunches på boll och sist men inte minst benlyft på bänk. Och stretch!!! Träningen var rolig och det gör mig så taggad. Nu vill jag inte göra annat än träna. Löpintervaller, PT-cirklar, boxpass – vad som helst. Låt mig slippa jobba, snälla? Jag har inte tid med sådant. Jag ska ju ha roligt och träna! Tur att det snart är imorgon.>

Tränade två pass ikväll. Jag vet inte vilket som var sämst.

Jag kände mig faktiskt så pass låg på cykeln att när jag blundade kändes det som om jag satt på en spinningcykel som stod på en liten båt ute till havs där det var full storm. Även när jag öppnade ögon stormade och guppade det. Jag försökte skaka bort känslan och en bit in i passet släppte den. Då tappade jag också hoppet om hur spinningklassen skulle utveckla sig om jag bara satt och gjorde som instruktören sa. Istället tog jag saken i egna händer. Fortsatte stå och cykla när de andra satte sig ner. Sket i ”jumpsen” och körde mitt eget race.

Trots mina tappra försök att piska pulsen hamnade snittet på blygsamma 75% av max med en enstaka toppnotering på 91% under en väldigt kort sekund.

Men skit samma tänkte jag. Jag ger gärnet på nästa pass! För jag hade 2 pass på dagordningen!

Mina gyllene skor.
Ja, de rosa alltså!

PT-cirkeln stod näst på tur. Med en instruktör jag dissat rejält tidigare i den här bloggen för några år sedan. Jag tänkte att kanske har instruktören förändrats. Jag är inte den som är långsint.

Det var en intensiv klass som började med en massa joggingvarianter runt, runt i salen och olika typer av kull-lekar som brände ordentligt i benen. Sedan stationsträning á la crossfit och sedan en slags intervallstyrketräning som faktiskt var väldigt effektiv – och tuff.

Tummen upp för träningen. Tummen ner för instruktören som höll en alldeles för oprofessionell ton. Han passar säkert grabbarna som gillar att slänga käft men jag tycker inte att man slänger käft när man står på scen som instruktör. Men det är inte mer med det än att jag inte behöver gå dit igen. Det finns fler pass, och fler instruktörer, att välja bland!>