Klockan ringde 05.50 men jag tillät mig snooza lite. Sedan fick jag brÃ¥ttom som fan om jag skulle hinna gÃ¥ min milrunda innan jobbet klockan 08.00. Jag gick och gick och gick, som alltid med P1:s morgonsändningar i öronen. Nu har jag koll pÃ¥ allt som händer i världen! Eller ja, i alla fall det som P1 väljer att ta upp. Längst bort pÃ¥ rundan önskade jag mig en flaska vatten men det fick vänta tills jag kom hem. Efter att ha mätt min runda kan jag lägga 11 km till handlingarna…

(Jag är just nu 7 dagar in pÃ¥ mitt projekt och har avverkat 80.8 km. Helena är 7 dagar in pÃ¥ sitt och har avverkat 289.8 km…)

Klockan är strax efter lunch men jag har precis ätit en gigantisk frukost på kvarg smaksatt med vanilj och kanel tillsammans med mängder med blåbär och hallon, 2 ägg och så en stor skiva Leksands surdegsknäcke med saltrulle och cheddar. I förmiddags var jag nämligen ute på äventyr!

Ända sedan jag flyttade till Halmstad har jag hört att Lynga ska vara fantastiskt. Det är ett naturreservat ute vid kusten vars sandstrand många gånger blivit utsedd till Halmstadtraktens bästa. Ändå har man enligt ryktet stranden ofta för sig själv under sommarmånaderna. I förmiddags åkte jag dit, dels för att spana in stranden men också för att ta mig en titt på en gigantisk sanddyn som ska vara runt 36 meter hög.

Planen var att jag skulle göra detta tidigt imorse men… det visades 3 CSI-avsnitt pÃ¥ raken igÃ¥r kväll med början 22.25 sÃ¥ att gÃ¥ upp i ottan var inte det lättaste. Istället gick jag upp halv tio, velade ett tag och stack sedan iväg.

Jag tog bilen till Lynga som ligger typ 2 mil på andra sidan Halmstad. Det stod någon enstaka bil på den ödsliga parkeringsplatsen i skogen men jag hade hela tiden sällskap av fåglarna. Jag hittade en skylt som pekade mot sanddynen och följde den.

Sanddynen i sig är inte så imponerande. Man fattar knappt att man är på en sanddyn. Det är mest som en kulle med sand som underlag. Inte heller låg den särskilt nära vattnet. Allt jag såg var skog, skog och så mer skog. Istället för att gå samma väg tillbaka hittade jag en antydan till en stig och följde den. Det var lite snårigt och bökigt men snart kom jag ut på en större stig. Det var då jag började se dem: de oranga markeringarna! Och är det en sak som är säker när man ser markeringar, ja då är det att man ska följa dem!

Förmiddagen förvandlades snart till ett äventyr ute i Lynga naturreservat. Markeringarna gick genom strandskog och annan skog som skiftade i gröna och bruna vackra färger. Jag pinnade på och ruschade uppför en och annan backe för att få upp pulsen.

När jag följt markeringarna i 40 minuter undrade jag hur lÃ¥ng slingan egentligen var. Jag började oroa mig för att den skulle vara i flera mil och funderade pÃ¥ om jag borde vända och gÃ¥ tillbaka samma väg. Det alternativet verkade oändligt jobbigt. DÃ¥ var det mindre jobbigt att fortsätta följa markeringarna även om det innebar en längre väg…

Efter en timme från det att jag parkerade vid Lynga var jag åter vid parkeringsplatsen. Slingan var inte på flera mil. Den var bara på 4.7 km! Men jag hade ännu inte sett stranden. Jag hittade en skylt som pekade mot stranden knappt 1 km bort och sprang mot den.

Eftersom vädret var bÃ¥de grÃ¥tt och disigt sÃ¥g jag inte nÃ¥gon horisont men nedanför mina fötter bredde sig en magnifik sandstrand ut sig och jag förstÃ¥r de som säger att Lynga strand är den bästa. Däremot förstÃ¥r jag inte varför här inte sägs vara nÃ¥got folk…

Utsikt från sanddynen

Sprakande färger på väg nedför dynen

Mysig strandskog

Mitt ute i ingenstans

Möts av meddelande pÃ¥ Facebook om att solen lyser över Åre och att samtliga liftar är öppna. Jag grämer mig lite över att inte vara där men solen skiner över Halmstad ocksÃ¥! Inga liftar är öppna men under min 90 minuter lÃ¥nga powerwalk imorse sÃ¥g jag folk pÃ¥ parkbänkar, pÃ¥ stränderna och som tog morgonens första kaffe pÃ¥ det lilla caféet med uteservering nere vid Nissan. Vilken fantastisk dag detta verkar bli – och jag har redan gjort dagens (första) mil!