Diset låg tungt över Halmstad imorse när jag gick min powerwalk. Men helt plötsligt hände det. Jag såg en knopp på en gren. Och när jag tittade runt så var det knoppar överallt. Hörni, nu händer det!

Jag hade bestämt löparträff med KarinTri imorse till klockan 06.00 och det var tur för annars hade jag aldrig kommit upp. Med för lite sömn i kroppen (numer är allting mindre än 8 timmar för lite…) gick jag upp och mådde illa så som jag alltid gör när jag sover för lite. Jag kände verkligen inte för att gå ut. Men jag plockade på mig min CRAFT-uniform med plagg jag fått från CRAFT för test och utvärdering och gick ut.

Det landade några regndroppar på marken och jag funderade på att ringa KarinTri och ställa in. Men jag joggade de drygt 2 kilometrarna till vår mötesplats och planerade att säga till henne att vi skulle gå istället. Och göra rundan lite kortare. Men vi sågs och vi började jogga. Och metrarna rullade på under våra fötter medan vi uppdaterade varandra om vad som hänt sedan sist vi sågs vilket var i vintras.

Snart hade vi joggat hela Karlbergskanalen och hela Norr Mälarstrand och tillbaka mot Fridhemsplan. Och då var vi praktiskt taget hemma. Så kan det gå en måndagsmorgon! Det är för övrigt en mycket bra måndagsmorgon. Visserligen har planen mot USA precis börjat lyfta igen vilket är lite ironiskt då vi nyss avbokat vår resa men vi får tillbaka i stort sett alla våra pengar vi lagt ut på USA-resan vilket känns grymt skönt. Så nu är det bara att hitta en ny vecka i kalendern då vi kan åka till NY…

Glada NY-resenärer…

Det har gått sisådär med morgonträningen de senaste dagarna så jag var tacksam när jag vaknade rätt så tidigt helt av mig själv imorse. Solen strålade in genom fönstret och jag var inte sen med att dra på mig trekvartstightsen och bege mig ut. Kungsholmen runt väntade på mig och alla andra Stockholmare.

Det jag kan tycka är jobbigt med Stockholm är att man aldrig är ensam. Det är folk överallt typ hela tiden. Bortsett från diverse industriområden och i stort sett vilken gata som helst innan 6 på morgnarna. Promenadstråken vid Norr Mälarstrand och Karlberg vimlade med människor och hundar och det gicks och sprangs hejsan tvärsan. Visst är det skoj med folkfest i solen men med morgondruckna ögon och håret på ända vill inte jag springa på fler än nödvändigt. Därför satte jag på mig bubblan och stängde dörren till min egen värld och hade det rätt så gott där.

Vad jag ska göra med resten av dagen vet jag inte. Det mesta känns rätt så trist nu när våra planer blivit omkullkastade. Vi har försökt komma på något kul att göra nästa helg men det roligaste vi kan komma på är en spa-vistelse och det känns sådär. Tanken är mysig men när vi väl är där är det rätt ofta rätt så trist. Det känns som att många ställen kallar sig spa för att de har en bubbelpool, men att spendera 48 timmar i en bubbelpool är långtråkigt. There has got to be more to it than that! Och när jag skriver detta känner jag mig väldigt negativ. Sorry.