Efter nästan 3 timmar i Lilljansskogen i eftermiddags kurrade magen efter mat. Min, mammas och hundarnas. Men det var bara jag och mamma som fick äta svensk meze. Hundarna mår bäst av annat foder. Medan mamma klickade ut nöt- och älgfärs i en stekpanna över gaslågan fixade jag med rörorna.

Fetaost och creme fraiche mosades lite slarvigt ihop i en skål. Slarvigheten var noggrant uträknad, jag ville ha det lite stompaktigt. En enkel hummus med extra mycket vitlök svängdes ihop på kikärtor, vitlök och olivolja. Ärtor mixades tillsammans med en bit parmesan till en slags pesto och så gjorde jag en röra på avokado, creme fraiche och en till vitlöksklyfta.

Vi skivade upp surdegsbrödet från Gateau som blivit kvar sedan frukosten och dukade fram allt på köksön. Jag hade köpt en julmust utifall att men mamma gick ner i källaren och hämtade en flaska rött. Ur Spotifys arkiv spelade vi min favorit Detektivbyrån och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken låt jag gillar bäst. Det är så många som är så bra. Snyggt remixat hade det kunnat vara grym spinningmusik.

Någon timma senare tog vi med oss glasen till TV:n och en skön dag avslutades således med dinner and a movie.

Har precis ätit gröt. Proteingröt. 1/2 stort paket keso värmdes i en kastrull tillsammans med lite proteinpulver, 1 ägg och kanel. När keson liksom smält lade jag upp det i en Tunisientallrik och toppade med massor av blåbär och lite nötter. Det var gott men nu är jag mer hungrig. Some days are like that.

Om jag ska vara ärlig vet jag inte vad rubriken riktigt betyder, men det är Blueberry Lifestyles ”motto”. Om nån förstår så förklara gärna.

Igår kväll var det blueberry lifestyle på riktigt hemma hos mig. Jag råkade visst äta ett helt paket. Vanligtvis köper jag krav-märkta blåbär men de fanns inte på ICA-affären vid Karlaplan så jag fick ta den ”odlade” varianten (jag tror det var ICAs egna märke). De var verkligen odlade. Typ genodlade? Gigantiska var de i alla fall (lika stora som i USA) och mycket sötare än de ”riktiga” blåbär jag brukar äta.

Det där ovan tycker jag är lite synd. Varför ska så mycket som är ”oäkta” smaka ”bättre” (vilket naturligtvis är väldigt subjektivt) än det som är ”äkta”? Jag köpte hem en fläskfilé utan att läsa ordentligt på innehållsförteckningen och naturligtvis var den sjukt mör och sjukt god – och det var inte 100% fläskfilé i den biten… Det är inte lätt för gemene man att göra ”rätt” val när det som är onaturligt faktiskt smakar än det som är naturligt.