Den här dagen började med moln och slutade med strålande solsken. Men den var faktiskt riktigt bra redan från början!

Eftersom det var molntråkigt ute bestämde jag mig för att sova länge. Vaknade till jordgubbsfrukost och föreslog backintervaller för Grabben som sa ja utan att tveka. 5 vändor uppför en skidbacke (89 kvar) senare var maxpulskvoten nådd och vi åkte vidare på utflykt.

Vi blev förmodligen dagens bästa kund på Särdals Kvarn där vi köpte sylt och te och grejer (jag bunkrade upp inför hösten!) och sedan körde vi vidare mot Äppelgården i Slöinge där vi fikade i äppellunden. Det var ungefär då som solen så lägligt började skina extra mycket. Så vi åkte mot några vänner som satt på terrassen på Solgården i Tylösand – vi kom dit lagom i tid för after beachen och bandet spelade i en ring för ikväll är det fight night på Tylösand. Vi satt där ett tag och pratade sommar och höst och allt därimellan och sedan åkte vi hem och åt middag på balkongen. Ett stenkast från oss spelar Sverige mot Italien och Halmstad är verkligen en av sveriges bästa idrottsstäder!

Ikväll tog jag och Grabben vårt pick och pack (Casall resistance rope och Casall parachute) och promenerade iväg till en tartanbana inte långt härifrån. Vi hade varsin intervallplan och min bestod av 5 * 400 meter vanlig intervallöpning, 5 * 100 meter fallskärmslöpning och 5 * 100 meter löpning med rep runt midjan som Grabben bromsade mig med.

Jag är verkligen inte i form för några längre intervallpass och mina 5 * 400 meter bevisade verkligen det. Hjärtat orkar massor – men benen känns som gummi redan efter halva sträckan trots att de första 100 metrarna känns som en promenad i parken. Mattheten slår till som en blixt från klar himmel och det blir j.o.b.b.i.g.t! Men – jobbigt är som bekant bra!

100-metersintervallerna kändes på något sätt enklare (inte lika lång tid) men är jobbiga på sitt sätt. Idag tyckte jag verkligen att fallskärmarna gjorde bra grejer för min teknik. När jag springer 100 meter rätt upp och ner det snabbaste jag kan så spänner jag mig och kommer liksom inte framåt – men med fallskärmen idag så gick det bättre och känslan var framåt istället för på stället. Men – det där repet är nog ändå min favorit. Det blir liksom så galet jobbigt att ta sig framåt…

Ja jävlar, nu är det kört. Jag borde haft vett att veta att så fort jag skrev det här så slog det rot i hela kroppen. Det är ju för fan klart att jag ska springa (eller gå) uppför en herrans massa skidbackar de närmsta 4 månaderna!

Vi börjar nu. Och slutar i lagom tid till oktober är slut! 50 låter lite mesigt så vet ni vad? Jag slår till på 100!

100 vändor uppför valfria skidbackar alltså. I Halmstad är utbudet lite skralt men jag vet i alla fall 2 som finns på lagom avstånd. Från och med augusti kommer jag typ leva vid foten av Sveriges största skidanläggningar så då blir det lite enklare. Även om sådana proffsbackar också är längre. Och i augusti ska jag dessutom springa i alperna (med några av er!) så där finns också en och annan backe att ta sig an.

Ja det kommer ju bli bra det här!

Några backar från bildarkivet. Alltihop från Åre. Nu ska jag utforska fler!