Trots 2000 höjdmeter i alperna var barnbacken i Lindvallen lika jobbig som förut. Kanske, kanske var första vändan upp lite enklare än den sista förra gÃ¥ngen – men sedan var det bara maxpuls hela tiden. 6 vändor blev det i alla fall – och nu har jag bara 75 stycken kvar. Annie är grym pÃ¥ att springa i backar och gav nÃ¥gra backlöpningstips pÃ¥ Fitness Magazines webb-tv i somras. Jag tänker ofta pÃ¥ det där med höften (vad jag sedan gör är en annan femma). Ett annat tips är att gÃ¥ 2 steg och springa 1 steg när det är brant och man känner att man inte orkar.

Dagens morgonträning kammade jag också hem imorse. Det blev en sväng rörlighet. Jag rullade ut yogamattan nedanför sängen och rullade ner mig själv på den. Jag gjorde några övningar för min stela bröstrygg men var så trött att jag istället för att gå upp och äta frukost rullade tillbaka till sängen igen. Men jag rörlighetstränade i alla fall!

Sista löppasset sprang vi nästan pÃ¥ en alptopp pÃ¥ dryga 2000 meters höjd. Det blev ett behagligt relativt flackt (nÃ¥ja, allting är ju relativt…) och skönt pass för min del med liftfärd upp – medan vissa valde den jobbiga vägen upp och sprang serpentinvägarna till kabinbanans bergstation. Nu väntar det sista av allt: after runhänget pÃ¥ Silver Bullet, sista middagen pÃ¥ Ski lodge Reineke och sÃ¥ avslutningsmöte och lite sÃ¥dant. Det har varit en härlig vecka med mÃ¥nga höjdmeter i benen – STS Alpresor har verkligen gjort skäl för sitt namn!

Schlossalm, Bad Hofgastein

Möte på stigen. Dessa var nyfikna!

Ena gruppen som sprang!

Himmelska höjder

After run-snack på toppen

Bästa Frida från Friskis!

En annan grupp med löpare!

Härliga Miranda och Susanne!

Och så jag!

14 km. 800 höjdmeter upp från Angertal och så lika många plus ganska många fler på väg ner till Bad Hofgastein. 3 stora glas hollersaft uppe på högsta punkten och en hel hög vackra minnen att ta med hem på lördag. Jag kände mig helt golvad i början och hade inte ett uns ork i kroppen, men det blev bättre på vägen ner. Ikväll ska vi ut med pannlampa!