Jag lyssnar gärna på P1 – tantradio! Allra helst P1 morgon och Studio 1 mellan kl 16 och 18. Ring P1 och diverse Radioföljetonger klarar jag däremot inte av och har aldrig gjort. Men nyheterna och samhällsdiskussionerna har jag lyssnat på sedan 20-årsåldern. Det är perfekt för långpass och idag när jag gav mig iväg på 90 minuter distans (det blev 80) hann jag med den sista timman av Studio 1 och växlade sedan över till Jillian Michaels podcast.

Mina ben är drabbade av träningsvärk sedan igår och den första halvtimmen var extremt seg och tunglöpt. Sedan jag blivit lite äldre så tar det längre tid att komma igång. Ytterligare ett tanttecken. Efter några kilometer känns det bra och jag kan springa in i bubblan. Några varv på ett elljusspår på 2 km fungerade därför fint. I den där löparbubblan bollade jag den där snilleblixten jag kom på igår. Bäst att smida medan järnet är varmt.

Lika fin som sommaren var, lika fin har hösten varit. Hittills. Idag sken solen här i Sälen liksom många andra dagar när jag varit här. Vinden har mojnat och det är inte ens sådär ruggigt bistert när jag var ute. Det var till och med lite varmt med tunn underställströja och vinterjacka med vindskydd när jag var ute efter jobbet och tränade HIT.

HIT (high intensity training) ska ju vara kort och intensivt och det var det sannerligen. Jag körde 5 varv av:

• 10 djupa benböj i multibalance trainern
• 10 utfallssteg (per ben) i multibalance trainern
• 10 upphopp
• sprint uppför skidbacke (barnskidbacke alltså

Oh my god vad den där sprinten mer blev en kamp att ta mig framåt istället för att typ rulla bakåt. Jag hade ingen som helst kräm i benen och tog myrsteg. Men det spelar inte så stor roll. Alla muskler kämpade och det är det som är grejen. Nu måste jag räkna hur många backar jag har kvar för jag minns faktiskt inte!

När jag tog mig tid för att stretcha efteråt (applåder!) kom jag på en snilleblixt. Bonuseffekt av träning! …och ett skäl till varför träning inte ska ses som en uppoffring av tid utan egentligen som en del av arbetsdagen.

Idag såg jag säsongens första snöflingor utanför fönstret. Kanske ni i Stockholm med? Min mamma sms:ade något kryptiskt om det samtidigt som jag fick bild på filtar och uteservering. För oss här i norr (nåja, Dalarna är inte jättemycket i norrland även om här är kallt) har det varit höst länge men på Insta ser jag hur ni har shorts på er fortfarande. Så jag förstår om köldknäppen kom som en chock.

Kvällens planer blev lite ändrade. Istället för att sitta i en bil på väg mot Stockholm så har jag varit ute och jagat fler skidbackar. Jag kan bocka av 10 till på listan och har bara dryga 40 backar kvar. Jag sprang dem tyvärr rätt så glädjelöst och hade inte känslan med mig och pulsen var därefter: låg och seg. Men att se solen gå ner över Lindvallen och hur SkiLodge liksom glittrade i de sista strålande var fint. Naturen är mäktig och magisk och den största formen av upplevelse.

Jacka & Tights // Craft WP Stretch (på REA här). Skor // Icebugs Anima-L