Upp till Galgberget kan man springa riktigt bra trappintervaller och det tog jag fasta på idag. 8 vändor upp och ner och pulsen nådde upp en bit över tröskelpuls varje gång. Det är en annorlunda känsla i kroppen än tröskel vid flack löpning tycker jag. Stumheten i benen kommer snabbare och är mer aggressiv. Ni vet känslan när halsen liksom snörps igen när man försöker ta djupa andetag och där det känns som om mjölksyran liksom forsar ut med andedräkten.

Efteråt tog jag ett varv på slingan på berget i ultralångsamt tempo och joggade ur benen. När jag sneddade över djurkyrkogården mötte jag en ensam katt som var sällskapssjuk. Kanske hade den hälsat på en kompis? Jag hoppas den hittade hem.

Dagens frisyr – fiskbensfläta.

Där satt den igen; intervallpasset man kan hålla sig för skratt inför. Fast – jag hittade en låt som gav mig så himla mycket energi så jag sprang de där intervallerna med lätta steg trots att pulsen smattrade taktfast och svetten dröp. Jag älskar känslan!

Som vanligt när jag springer korta intervaller på löpband så handlar det om att lura huvudet. Inte tänka att jag ska springa 15 stycken utan dela upp. Såhär sprang jag:

> 5*1 minut med 1 minuts gåvila.

> 4* 1 minut med 1 minuts gåvila.

> 3*1 minut med 1 minuts gåvila.

> 2*1 minut med 1 minuts gåvila.

> 1*1 minut med 1 minuts gåvila.

Mellan varje block hade jag 2 minuters gåvila för att hämta lite mentala krafter. Med uppvärmning och nedvarvning tog det typ 45 minuter att köra passet. Det tycker jag är rätt långt för att vara ett pass på löpband (det är ju inte så spännande) men får man trycka ofta på knapparna så går tiden snabbare.

Rudans friluftsområde, med tillhörande friluftsgård, ligger precis bredvid Handens station (pendeltåg och bussterminal) och när jag kom dit utbrast jag ”tänk att något så fint och så fult kan ligga precis bredvid varandra”. I vårens obarmhärtiga nakenhet blir liksom kontrasterna så uppenbara. På sommaren, när allt är fint och inlindat, syns inte de där djupa såren. Av grus och klotter (som visserligen kan vara fint – fast inte på dörrar och sådant) och småpappersskräp på marken.

Sörmlandsleden går ett stenkast från pendeltågstationen och det var den vi tog sikte på idag. Det är mysigt med slingrande stig över stock och sten och blötmark och även om jag doppade såväl tår som hela skon i kärr och smältsnö så var det oändligt mycket bättre än att springa på grusväg eller ett klassiskt motionsspår. I Rudan finns lite allt möjligt, även elljusspår, spår för mtb och skidspår (när det finns snö).

När vi sprungit ett tag, tyvärr ett ganska kort tag, på Sörmlandsleden så kom vi till en sjö med en lång flytbrygga som bro men den hade havererat precis där den anslöt till strandkanten och där tog det stopp för vår söndagsutflykt. Vi fick snällt vända tillbaka och doppa tår och skor i samma kärr och smältsnö. Oh well, en trevlig söndagsstund hade vi i alla fall. Sol ute – sol i sinne!

Vintertights (WP Stretch) // Craft. Trailskor // Inov-8 X-talon 190. Vinterjacka // Nike.