Annika och jag var ute och sprang imorse runt min lilla ö; Kungsholmen. Vi gjorde så som jag alltid gör; väckte benen varsamt genom att gå nedför Fridhemsgatan och snurren över Norr Mälarstrand ner till Rålis. Tog de första trevande stegen förbi nykläckta änder som nyfiket badade i Riddarfjärden. Mötte människor; många av dem dessutom. Ofta powerwalkare i par ute på walks’n’talks.

Vid stadshuset var det i sedvanlig ordning horder med turister som kom med fullastade bussar, alltid lika morgonpigga. En och annan cykel pinglar förbi, och några löpare. Barnvagnarna har inte vaknat ännu.

Fötterna rullar på och jag och Annika pratar om vårt kommande äventyr som är tänkt att gå av stapeln om inte alltför många dagar. Om exakt 3 veckor faktiskt. Vi ser det just som ett äventyr och jag tänker stilla att hur svårt kan det vara att ta sig runt Jämtlandstriangeln utan övernattning. Jättelätt för de som tränat för det, givetvis. Jag och Annika har mest tränat på vårt pannben…

Vi springer längs Kungsholms strand, under St Eriksbron och ser Karlberg på andra sidan. Då och då går vi, det noterar jag lite senare i gratisappen Moves som faktiskt är riktigt rolig även om den käkar ordentligt med batteri. Den har koll på både steg och kilometer och noterar var jag är och när jag gör vad. Den fattar när jag går, springer och flyger.

Vi gör en liten high five när vi säger hej då varandra efter 8 kilometer. Om 3 veckor har vi bara typ 35-39 kvar.

Jakten på terrängupplevelser går vidare vilken minut som helst. Senast jag sprang trail var i lördags då jag sprang flottarleden mellan Söräng och Runemo utanför Bollnäs. En vacker liten led på ungefär 7 km som går längs med Voxnan. En gång passerar man en hage med djur och typiskt nog stod de där, mitt på stigen, när jag skulle passera.

Jag älskar ju kor och sådant men helst på andra sidan staketet. Detta gäng var dessutom av det yngre slaget – och såklart nyfikna. Men jag tog mod till mig och gick rätt igenom flocken och när jag såg att de började gå efter mig kutade jag järnet.

På fjället ser jag sällan kor, men här finns istället renar. Ibland mitt på stigen eller mitt på vägen. Och i skogen finns en och annan björn och älg. Renar ser jag ofta men som tur är varken björn eller älg. Ibland spelar jag radion högt ur telefonen utan hörlurar för att försäkra mig om att de ska höra mig först.

Om du inte kom ut på midnattslöpning på midsommaraftonen så finns det många chanser än. Men, det går ändå inte att undvika att vi nu går mot mörkare tider efter dagens sommarsolstånd. Ta chansen att uppleva ljuset om du ännu inte gjort det. Det är ett gratisnöje!

Jag tog de första joggingstegen igår kväll strax före midnatt. Det var tyst och lugnt ute – och alldeles ljust. Efteråt kändes det så fel att gå och lägga sig så vi satt uppe en bra stund och fikade och drack te. Riktigt sommarmys!

Skor // Adidas adios boost. Tights & Jacka // Craft Sportswear