Annika och jag var ute och sprang imorse runt min lilla ö; Kungsholmen. Vi gjorde sÃ¥ som jag alltid gör; väckte benen varsamt genom att gÃ¥ nedför Fridhemsgatan och snurren över Norr Mälarstrand ner till RÃ¥lis. Tog de första trevande stegen förbi nykläckta änder som nyfiket badade i Riddarfjärden. Mötte människor; mÃ¥nga av dem dessutom. Ofta powerwalkare i par ute pÃ¥ walks’n’talks.

Vid stadshuset var det i sedvanlig ordning horder med turister som kom med fullastade bussar, alltid lika morgonpigga. En och annan cykel pinglar förbi, och några löpare. Barnvagnarna har inte vaknat ännu.

Fötterna rullar pÃ¥ och jag och Annika pratar om vÃ¥rt kommande äventyr som är tänkt att gÃ¥ av stapeln om inte alltför mÃ¥nga dagar. Om exakt 3 veckor faktiskt. Vi ser det just som ett äventyr och jag tänker stilla att hur svÃ¥rt kan det vara att ta sig runt Jämtlandstriangeln utan övernattning. Jättelätt för de som tränat för det, givetvis. Jag och Annika har mest tränat pÃ¥ vÃ¥rt pannben…

Vi springer längs Kungsholms strand, under St Eriksbron och ser Karlberg på andra sidan. Då och då går vi, det noterar jag lite senare i gratisappen Moves som faktiskt är riktigt rolig även om den käkar ordentligt med batteri. Den har koll på både steg och kilometer och noterar var jag är och när jag gör vad. Den fattar när jag går, springer och flyger.

Vi gör en liten high five när vi säger hej då varandra efter 8 kilometer. Om 3 veckor har vi bara typ 35-39 kvar.

Jakten på terrängupplevelser går vidare vilken minut som helst. Senast jag sprang trail var i lördags då jag sprang flottarleden mellan Söräng och Runemo utanför Bollnäs. En vacker liten led på ungefär 7 km som går längs med Voxnan. En gång passerar man en hage med djur och typiskt nog stod de där, mitt på stigen, när jag skulle passera.

Jag älskar ju kor och sÃ¥dant men helst pÃ¥ andra sidan staketet. Detta gäng var dessutom av det yngre slaget – och sÃ¥klart nyfikna. Men jag tog mod till mig och gick rätt igenom flocken och när jag sÃ¥g att de började gÃ¥ efter mig kutade jag järnet.

På fjället ser jag sällan kor, men här finns istället renar. Ibland mitt på stigen eller mitt på vägen. Och i skogen finns en och annan björn och älg. Renar ser jag ofta men som tur är varken björn eller älg. Ibland spelar jag radion högt ur telefonen utan hörlurar för att försäkra mig om att de ska höra mig först.

Om du inte kom ut på midnattslöpning på midsommaraftonen så finns det många chanser än. Men, det går ändå inte att undvika att vi nu går mot mörkare tider efter dagens sommarsolstånd. Ta chansen att uppleva ljuset om du ännu inte gjort det. Det är ett gratisnöje!

Jag tog de första joggingstegen igÃ¥r kväll strax före midnatt. Det var tyst och lugnt ute – och alldeles ljust. EfterÃ¥t kändes det sÃ¥ fel att gÃ¥ och lägga sig sÃ¥ vi satt uppe en bra stund och fikade och drack te. Riktigt sommarmys!

Skor // Adidas adios boost. Tights & Jacka // Craft Sportswear