De bästa sakerna i livet är gratis. Vänner, familj, kärlek – och terränglöpning. Berget ropade på mig hela eftermiddagen och jag var tvungen att gå från jobbet tidigare för att knyta på mig skorna och tassa iväg.

Jag valde en närbelägen stig i Ullådalen och den var rätt så poppis. Det är härligt att se fler människor på fjället men eftersom jag gillar att springa trail i min ensamhet så ska jag välja en annan stig nästa gång. Det är något särskilt med att vara alldeles själv och ensam på berget. Det gör mig levande.

Vad får dig att känna dig levande?

 Tights & t-shirt // Craft Sportswear. September och fortfarande ljuvliga sommarkläder!!

Nere i byn sken solen och öste regn – samtidigt – men en bit uppför berget sken solen som om den aldrig gjort annat. Jag trädde på mig stavarna och tog en rask promenad uppför backarna i Ullådalen och en bit där uppe körde jag 2*3 hill sprints (stavlöpning) med blåbärsriset som publik.

Hur jädrans fint alltså! Sådana här soliga augustikvällar är guld värda. De är inte så mycket för världen nere i byn men väl där uppe på fjället är det oslagbart.

Det låg en tydlig känsla av höst i luften när jag tog sikte på Ullådalen efter jobbet igår. Regnet hängde i tunga moln och Åresjön var svart. Det blåste och det var lätt att andas.

Jag tog fram mina längdstavar från förrådet, drog på mig handskarna och tog det lugnt uppför foten av backarna i Ullådalen. Det är som brantast precis i början och det vore dumt att dra på sig syra redan i uppvärmningen.

Efter 10-15 minuter kände jag mig varm i kläderna och intervallade mig uppför skidbacken. Korta rusher stavlöpning med ståvila mellan varven. Medan pulsen lugnade ner sig andades jag in utsikten, bergen, skogen och allting runt omkring. Det är magiskt när solen glittrar och det är magiskt när molnen är mörka.

30 minuter senare var jag nere vid Ullådalsstugan igen med en skön känsla i benen och regnfuktig i håret. Sofy var först med att snacka snö och skidåkning i mitt flöde men min längtan är tamejtusan inte långt efter.