Jag gillar backintervaller. Det är ett enkelt sätt att bli trött på. Det går snabbt och det är enkelt. No fuss, bara köra. Oftast finns en backe rätt nära huset där du bor. Även den tråkigaste av backar funkar för att bli trött; till skillnad från långpass som kräver fina miljöer för att jag ska trivas bra.

Jag gillar backintervaller så till den grad att jag utmanar alla som vill att köra 10 backpass under mars månad. I min grupp på Facebook brukar jag lägga upp sådant som jag går igång på. Allt som oftast under devisen ”jävligt jobbigt”. I den gruppen finns utmaningen upplagd.

Under dagens backintervaller tänkte jag på att det är skönt när det är jobbigt. I alla fall när det är jobbigt under kort tid. Förmodligen eftersom den där jobbigheten är tacksam eftersom den är starkt kopplad till någon slags nöjdhet som är omedelbar och kickar igång ungefär när jag börjar flåsa som värst.

Känner ni också så: att det är skönt när det är jobbigt? Eller vilken träning är egentligen skönast?

 Outfit från Craft och glasögon från Bliz.

Minns ni när jag sprang senast? Jag minns det då rakt inte. Kanske var det den här gången – i januari. Sedan dess har jag gjort en hel del, men sprungit har jag då rakt inte. Jag har varit på fjället och legat på soffan men inget av det där är liksom att ha tränat på riktigt, särskilt inte soffaktiviteten…

De senaste två veckorna eller så har jag helt enkelt inte varit sugen, så jag tog en paus. Jag gjorde en del annat ett tag. Ibland har jag gjort aktiva saker men vissa dagar har jag gjort absolut ingenting.

Efter mina dagars frånvaro från löparskorna gör sig den där längtan ut mot mjölksyran påmind igen. Det pirrar i benen av spring.

Jobbet höll mig kvar på sofflocket länge ikväll men till slut kom jag ut i mörkret. Det var milt och skönt och lugnt och tyst. Och som sagt, jättemörkt. Jag satte pannlampan på huvudet och stavarna runt händerna; sedan sprang jag ner från Ullådalen till E14 och tog mig, kanske inte lika mycket springandes, upp igen. 4 km nedför och 4 km uppför. Syftet var ett bra pass där jag fick jobba igenom kroppen utan för hög puls. Lite månsken, snötäckta vägar och snötyngda grantoppar på det och livskvaliteten är fullkomligt total.

 Kläder // Craft PXC High function