Efter en hård midsommarafton blev lördagen ren och skär återhämtning.

Best of the best

Efter grym(t rolig) fartlek igår var benen allt annat än explosiva idag. Jag har hört att det ska finnas en stentuff backe häromkring (någon mil norr om Halmstad) som jag vill köra backträning i, men det får bli någon annan gång. Istället blev det en tur till Båstad och Torekov idag. Vilken oslagbar kombination det var att powerwalka på stranden tillsammans med den första sommarprataren (Fredrik Lindström i P1:s sommar) i öronen. Solen tittade blygt fram tillsammans med en klarblå himmel men gömde sig ibland bakom en molntuss eller två. Vinden var frisk och jag verkligen kände att jag levde. Vågorna dånade och livet var sådär fantastiskt underbart som jag knappt kunde tro att det kan vara.

Vackert men blåsigt i Torekov

Jag vandrade runt i Torekov ett tag innan jag åkte vidare mot Helsingborg och Pålsjö Skog. Är man så nära en riktigt fin trollskog ska man passa på! Jag har aldrig tidigare sprungit i Pålsjö skog – men jag älskade att åka igenom området när jag som liten hälsade på farmor och farfar när de fortfarande bodde i Helsingborg.

och ett grönt, lummigt tak.

Här stötte jag på problem. Ett problem jag råkar ut för ganska ofta. Jag står med 0 kontanter i plånboken och en skylt vid kassan som säger ”kort medges bara vid köp över 100 kronor”. Här någonstans knyter systemet knut på sig själv. Man vill minska penninghanteringen men samtidigt går det inte att betala med kort…

Hur som helst, Pålsjö Skog får inte bara högsta betyg för att den bjuder på fantastisk natur. Här finns också en snygg och redig och fräsch(!!) toalett med vattenkran utanför. Ursvik och Hellas: titta och lär!>

Jag är frälst.

Lek med fart

Varenda gång jag springer Prins Bertilstigen mellan Halmstad och Tylösand blir jag lika förvånad. Det måste nog vara paradiset på jorden. Glöm alla Söderhavsstränder. Det är på Prins Bertilstigen som livet är underbart. Även om man springer fartlek med trötta ben. Eller kanske just därför.

Jag och grabben hade bestämt träff med Ultra-Fredrika strax före lunch idag. Jag föreslog fartlek och den övriga duon verkade nöjd med förslaget. Tanken var att springa 3-4 kilometer bortåt och sedan vända hem. Men det blev 5 kilometer bort och lika många tillbaka. Vi turades om att bestämma hur fartlekarna skulle se ut. Från ruscher på 30 meter till 1-2 minuters tempoökning. Både underhållande och roligt.

Bredvid oss dånade havet med vågor som slåg hårt mot klippor och stenar. Rhododendronparken (min favorit) erbjöd ett stilla lugn och intrycket av att springa mitt i en regnskog och den karga strandremsan med klippor och stenar bjöd på känslan av dramatik och äventyr. Prins Bertilstigen kan aldrig bli tråkig – bara jobbig!

>

Grabben gick upp 05.10 för att åka till Göteborg. Jag gick också upp 05.10. För att springa!

30 min

Klockan är 06.15 och jag har redan tränat, tvättat håret och ätit halva min frukost. I vanliga fall skulle jag gå upp om dryga timman. Så det är klart att man mår lite halvrisigt när man går upp 2.5 timmar än vanligt. Men det där illamåendet som sitter i magen och de där ögonen som är så små så små när man först vaknar och går upp, det försvinner allt av sig självt så fort man kommer ut.

Pippifåglarna rabblade ivrigt sina hejaramsor nere i Tanto men jag hörde inte på det örat. Jag var nämligen ute och sprang med Serena Williams. Ett 30-minuters program med 3 fartökningar på 4 minuter var. Men ingen sprint – bara en ”hustle” och det tyckte jag kändes skönt och lagom jobbigt. Klockan var ju trots allt bara halv sex på morgonen…>