Tack för räddningen Rugby-Mela!

En mycket grå söndag

Dagen började med en två timmar lång japansk tecermoni på knä i tehuset utanför Etnologiska muséet och fortsatte med en vända in på H&M för att köpa de svarta favoritbyxorna jag redan har två par av. Sedan fanns hela dagen kvar för mig att träna på. Det var bara det att tanken på att träna tedde sig lite jobbig. Inte träningen i sig. Utan steget dit. SATS-anläggningarna kändes för långt bort för att vara bekväma att ta sig till i söndagsrusket och jag hade inte heller någon joggingrunda jag direkt längtade efter att springa.

På väg ut.
Ser ni vad jag har gjort, förresten?

Då hände det!

Jag fick ett sms från Rugby-Mela som undrade om jag skulle följa med henne och Sofy till Lidingö och springa. SMS:et blev min räddare i nöden. Det blev visserligen inte Sofy eller Lidingö men det blev Rugby-Mela och det blev jogg till SATS Söder och 50 crunches på pilatesboll innan det blev en tur runt Hammarby Sjöstad. De 15 första minutrarna var snabbdistansfart för mig innan kraften sinade och tempot blev lite lugnare de sista 15 minutrarna. Sedan tackade jag för mig och tog mig hem via Tantolunden.

Hela sträckan genomfördes i envist regn och jag hade mascara på fler ställen än ögonfransarna när jag kom hem. Snyggt! Dessutom har jag lite ont i höften. Kanske kan det vara en bra idé att stretcha lite.

Regnblöt version av sotiga ögon…

>

Jag har morgonjoggat runt i en skattkista.

Jogg runt Årstaviken

För varje dag upptäcker jag att jag blir mer och mer lik min mamma. Medan hon hittar affärsidéer under var och varannan sten hittar jag nya träningsmöjligheter.

Min morgonjogg gick runt Årstaviken med start 11.47. Jag hade grundat med tre fudgebitar från gårdaksvällens överblivna godispåse som jag nog aldrig skrev om i bloggen. 20 000+3 personer och en fasan ska springa Midnattsloppet ikväll. Det måste finnas en jäklans massa löpare i Stockholm för slingan runt Årstaviken var full med löparfolk.

Precis vid båtvarvet på Årstasidan upptäckte jag en alldeles ny trätrappa som är som gjord för trapplöpning. Den är lång och den är rak och den är nog inte speciellt trafikerad. När jag upptäckte trappan kände jag mig som ett barn på julafton som precis upptäckt julklapparna. Och på Årstasidan hittade jag en perfekt intervallbit på den asfaltsträcka som går från vattnet upp till Zinkensdamms vandrarhem. Perfekt raksträcka som sluttar upp åt ena hållet – och därmed ner åt andra. Och jag hittade nya backar och nya raksträckor som i mitt sinne förvandlades till perfekta träningsredskap och det kändes som om jag morgonjoggade runt i en skattkista med träningsmöjligheter.

Nu är klockan 13.21 och jag ska äta frukost.>

Kvällen bjöd på ren och skär träningsglädje kryddad med perfekt jobbighetskänsla i ett fantastiskt sällskap under lagom enstaka och mjuka regndroppar. Det är såhär livet ska vara!

Back och trapprusher

Ikväll har jag och Coola Karin avnjutit konsten att vara riktiga livsnjutare. Det skedde på Långholmen och på Skinnarviksberget.

I behagligt snacktempo sprang vi från Zinken runt Tanto och Street till Långholmen. Här började allvaret. I de två backarna på Långholmens andra halva körde vi några rusher. Först gav vi järnet några gånger i en backe som var ganska kort så att flåset inte kom ikapp oss förrän på väg nedåt för att göra ytterligare en backspurt. Sedan i en längre backe som vi jagade varandra uppför och verkligen fick bekänna färg. Sköna, höga pulstoppar blandades med jogg i lagomfart däremellan.

Efter träningssnack i soffan.

Efter Långholmen blev det en snabbintervall längs med Söder Mälarstrand innan den stora finalen: trapplöpning uppför Skinnarviksberget blandat med backrusher uppför samma berg. Trots att jag inte kände någon påfrestande mjölksyra tog benen togslut efter några trapprusher vilket jag ser som positivt. Då borde jag bli starkare till nästa gång.

Trapporna uppför Skinnarviksberget är perfekta. Lagom för ”varannat-trappstegs-löpning” och lite ojämna. Ojämnt är bra har jag förstått. Dessutom är trappan lagom lång och ganska rak. Och ligger ganska nära där jag bor. Jag vet vad jag kommer göra i höst!

(Springa i trappor såklart)>