Kvällen bjöd på ren och skär träningsglädje kryddad med perfekt jobbighetskänsla i ett fantastiskt sällskap under lagom enstaka och mjuka regndroppar. Det är såhär livet ska vara!

Back och trapprusher

Ikväll har jag och Coola Karin avnjutit konsten att vara riktiga livsnjutare. Det skedde på Långholmen och på Skinnarviksberget.

I behagligt snacktempo sprang vi från Zinken runt Tanto och Street till Långholmen. Här började allvaret. I de två backarna på Långholmens andra halva körde vi några rusher. Först gav vi järnet några gånger i en backe som var ganska kort så att flåset inte kom ikapp oss förrän på väg nedåt för att göra ytterligare en backspurt. Sedan i en längre backe som vi jagade varandra uppför och verkligen fick bekänna färg. Sköna, höga pulstoppar blandades med jogg i lagomfart däremellan.

Efter Långholmen blev det en snabbintervall längs med Söder Mälarstrand innan den stora finalen: trapplöpning uppför Skinnarviksberget blandat med backrusher uppför samma berg. Trots att jag inte kände någon påfrestande mjölksyra tog benen togslut efter några trapprusher vilket jag ser som positivt. Då borde jag bli starkare till nästa gång.

Trapporna uppför Skinnarviksberget är perfekta. Lagom för ”varannat-trappstegs-löpning” och lite ojämna. Ojämnt är bra har jag förstått. Dessutom är trappan lagom lång och ganska rak. Och ligger ganska nära där jag bor. Jag vet vad jag kommer göra i höst!

(Springa i trappor såklart)>