Det var ett jäkla bra tag sedan. Det har inte hänt på denna veckas uppslag i kalendern. Men nu har jag i alla fall sprungit igen.

Morgonjogg

Grabben gick upp klockan 05.30 för att hinna med tåget till Göteborg och jag var inte sen att gå upp jag med. Jag ville inte hinna med något tåg – men dock en pulstopp före frukost.

Jag tog med mig morgonpigga fyrbentingen Trixa och gav mig iväg på en joggingtur. Klockan 05.45 är det inte längre speciellt morgonljust. Det är mer höstmörkt. Några yrvakna fåglar låg och plaskade vid strandkanten och Trixa hade nog hellre velat springa och leka med dem än att springa runt med mig. Hon utförde dock sitt jobb som personlig hare med bravur och vi höll ett bra tempo trots den arla morgonstunden.

Sista biten hem, efter cirka 30 minuter, avslutade vi med en rusch uppför terrängstigen som följer skidbacken. Trixa fattade inte riktigt att vi skulle springa utan trodde vi skulle busa men det löste sig ändå. Det är trots allt roligt med sällskap!

När vi kom hem knaprade Trixa torrfoder medan jag åt en ordentlig frukost på äggröra och keso med yoghurt. Om allt går enligt plan blir det styrketräning på lunchen och någon form av intervallträning ikväll. I’m back!>

Idag har varit en bra dag. Träning hela dagen kan inte vara annat än bra.

Stora träningsdagen, version 2

Jag och Coola Karin hade sedan länge bestämt att vi skulle ägna dagen idag åt träning. Karin laddade upp med en halv ironman i Sala igår. Jag laddade med kräftskiva och ganska mycket vin (6950 såklart). Därför bjöd jag på sovmorgon och första passet blev 55 minuter spinning klockan 11.

Här står jag som en annan japan och gör v-tecknet…

Jag hade på mig pulsklocka dagen till ära och låg på en genomsnittlig puls på 76% av max passet igenom (pulstoppen på 205 slag, eller 99% av max, tror jag inte på). Det får väl vara godkänt pulsbetyg antar jag.

Direkt efter spinningen hade jag betämt att vi skulle köra pump. Karin och jag tog platser längst fram (iiih!!) och jag lassade på vikter för fullt. Instruktören var alldeles för mycket av allt och ju mer hon tjoade desto mer avtaggad blev jag. Men musklerna fick jobba och det är ju trots allt det passet går ut på. Medelpuls blev 67% av max vilket också få ses som okej. Jag ser fram emot nästa body pumpupplägg – en fågel har viskat i mitt öra att det nya passet kommer innehålla en av mina favoritlåtar!

Efter passen blev det dusch, lunch och latte och sedan en vilostund hemma hos Karin. Sedan iväg igen – ingen rast och ingen ro – nu skulle vi löpträna!

Fortfarande pigga…

Planen var att köra intervaller runt sjön Trekanten i Liljeholmen. Slingan runt sjön är flack på dryga 1500 meter (500 meter längre än vad jag på förhand trodde). Karin fick agera farthållare med sin Garmin. Jag beställde ett skönt 5.45-tempo till första intervallen (hela slingan runt sjön) men klockan visade lite som den ville och vi låg på 5.10-fart hela intervallen igenom. Jag hade helst velat sluta redan efter första intervallen men vi körde två till. Genomsnittlig puls blev 77% även här, med en maxnotering på 92%. Det tycker jag låter lågt, för det kändes långt mycket jobbigare.

Ganska fint. I alla fall på denna sidan sjön.
Andra sidan är inte lika fin…

Sist men inte minst blev det lite ben- och corestyrketräning inne på gymmet. Vi hann inte så mycket, för gymmet envisades med att stänga klockan 19. Jag hade laddat mentalt för ett tufft benpass, men tji fick jag.

Superset med benböj med pilatesboll
+ jägarställning tar bra i benen…

De har moderna cyklar på SATS Liljeholmen…

När jag kom hem var Grabben på gymmet och sprang långpass på löpband. Jag förstår inte riktigt hur han är funtad. Att springa långpass på löpband utan någon som helst underhållning i öronen måste vara skittråkigt. Men han körde på i 2 timmar och 27 kilometer. Det var lite för långt tyckte jag som kom hem och upptäckte att min nyckel var på fel sida om dörren. Därför hade jag Risifruttipicknick under de 40 minuter som jag väntade på att Grabben skulle springa klart sitt långpass och komma hem.

Picknick…

>

Det går framåt.

Snabbdistans i folkvimmel

Idag har jag varit i stan och provat jeans. Jag har provat jäkligt många jeans. Inte ett enda par passade. Så jag åkte och köpte 10 kräftor för drygt 200 spänn och sedan åkte jag hem och sprang istället. Det där med jeansen gör mig inte så deprimerad. Jag är van. Och nej, jag är inte lika bitter som jag låter.

Snabbdistansen gick snabbare än den kändes, trots att jag fortfarande har träningsvärk i rumpan sedan megabenträningspasset i tisdags. Hela sträckan från Tantolunden till Skanstull var smockad med människor och rullatorer och vid Eriksdalsbadet var det festival. I uppförsbacken till Ringvägen bredde folkmassan ut sig och att springa en backrusch upp var bara att glömma.

Jag tog det rätt så lugnt sista biten hem. Det var ganska blåsigt ute och jag kände hur det ilade och isade från sidan av halsen en bit ner på axeln. Ändå stannade klockan på personbästa när jag stannade vid Zinkengrillen. 29 minuter på 5500 meter. Det går framåt.

(Ni som undrar om jag trötsäter kräftor har fel. De ska ätas ikväll i goda vänners lag tillsammans med en flaska 6950.)>