Grabben och jag pratade träningstrender när vi gick längs med South beach igår. Vi pratade om triathlon som blivit hur poppis som helst. Vi pratade löpning och ultralöpning. Grabben, fin i kanten som vanligt, yttrade dessa ord ”nu är det ingen som bryr sig om att springa snabbt längre, nu ska alla jävlar springa så långt de kan”. Och visst stämmer det. Jag är en sådan jävel som ser fram emot ultrahelgen i Trollhättan tillsammans med de andra fantastiska jävlarna MarathonMia och Snorkfröken. Och förhoppningsvis även debutjäveln River(?). Några fler jävlar som ska dit?

Grabbens signaturhopp framför Ocean Drive, Miami Beach

Imorse drog jag på mig träningskläderna. Jag har en träningsoutfit med mig – just in case. Tanken var aldrig att jag skulle ut och springa – vi skulle bara powerwalka lite. Ta några kilometers snabb promenad till Ocean Drive för lite frukost på Front porch café. Men sedan bestämde vi oss för att gå längs med hela South Beach så långt vi kom. Och när vi var framme – och skulle vända – så hände det. Vi började springa. Och det var så jäkla skönt! Det var så skönt att springa under den heta solen, att svettas och inte bry sig. Jäkligt coolt. Det hade varit härligt att avsluta det med ett dopp i havet eller poolen, men det fick bli en cola (light) i poolbaren. Sommarträning utomhus är livet – och det får mig att längta hem. Visst skulle det bli sol till midsommar va?

Det är skönt med helg. Skönt med en lugn jogg på Galgberget i Halmstad. Inte lika skönt att det går uppför en hel kilometer dit. Inte särskilt skönt med en massa knott och småinsekter i munnen, ögonen och som fastnar i svetten. Men på det stora hela så är det väldigt skönt efteråt.

Jag hade en idé om att springa min indexrunda så snabbt jag kunde för att se om jag förbättrat mig vad gäller tid och tempo. Men jag ändrade mig. Några kilometer in på rundan fick jag en slags värk i axeln och hela halsen, skulderbladet och axeln var alldeles kall. Jag kände av den konstiga typ av axelvärk jag ofta får när jag springer på sommaren. Helst skulle jag vilja springa i t-shirt med fleecekrage, men det går ju inte. Fast sommaren 2005 sprang jag nog med fleecetröja på mig trots att det var 25 grader varmt. På det stora hela har mitt axelont blivit bättre. Det senaste året har jag inte haft nackspärr en enda gång. Det gör sig bara påmint ibland. Som idag.

Nöjd med helg!

Skönt med stretchhjälp

Nu ska jag och Grabben snart på dejt. Samtidigt som jag torkar håret håller jag på och packar inför imorgon och kollar veckans sista avsnitt av Halv åtta hos mig.

Jag organiserar min packning. Jag får inte glömma det som ligger i tvättmaskinen. Får inte, får inte, får inte!