Jag började min gårdagsträning med att försöka kolla på Bella och Tyras nya webb-talkshow. Ja, det går ju inte att ge sig iväg och träna bara sådär. Träning kräver uppladdning men jag har inte förstått tjusningen med webb-tv. Det hackar ju hela tiden! Eftersom jag numer bara lyssnar till Mac-frälsta så är jag naturligtvis övertygad om att det är min PC:s fel.

Efter det att uppladdningen framför Bella och Tyra gick sådär (jag skulle såhär i efterhand ha kollat på Criminal Minds istället) klädde jag om. På med allt: långa löpartights, strumpor, skor, sport-bh, underställströja, en till tröja och så löparjackan. Och mössa och handskar såklart!

Jag började med en uppvärmingsjogg på en kvart. Drog på i en uppförsbacke eftersom det kom ett gäng bilar och körde om och när någon ser måste man ju såklart dra upp tempot lite. Särskilt om det är backe!

När jag joggat mig varm var det bara att sätta igång med min utomhuscrossfit. 10 rundor skulle avverkas och varje runda bestod av10 utfallssteg, 10 grodhopp, 10 armhävningar, 10 crunches, 10 rygglyft och sedan en kort sprint beståendes av en backe.

I början kändes det lite konstigt att kasta sig ner på snön och göra armhävningar och crunches men det är ju sådant här de pysslar med på NMT och då är det ofta lera och gegga som underlag. Jag hade tur som hade snö att ligga på och det enda jag behövde se upp för var hundarnas gula fläckar i snön. Nu var det visserligen mörkt så jag såg inte så mycket…

Pulsen höll sig jämn och när jag gjort 5 varv tog jag en liten paus och stuvade om så att jag körde grodhoppen precis innan backsprinten. Om det inte dödar benen så finns det nog inget som gör det!

Idag tog jag mod till mig och sprang intervaller på löpband. Jag höll ju på med löpbansintervallandet rätt mycket för några veckor sedan, men så blev det ett avbrott och sedan så tappade jag det där. Modet. För det är något speciellt med intervaller på löpband. Det har satt sig som en demon i huvudet på mig, lite som Mattias Nilsson och ståskyttet.

Jag hade inte särskilt mycket som talade för min del när jag ställde mig på löpbandet klockan 16.00 i eftermiddags. Det småregnade utomhus och jag hade helst stannat hemma i värmen. Jag hade ganska nyss fikat och kände mig mätt och tung i kroppen och min Ipod var totalt urladdad.

Men det gick ändå!

Jag hade planerat ett pass som var rätt snällt. Korta intervaller är enklare att besegra i huvudet än långa intervaller. Ska jag springa långa intervaller måste jag ha något att lyssna på i öronen – även om tempot är lägre. I eftermiddags växlade jag mellan 1 och 2-minutersintervaller genom varannan-principen. Det kändes lätt i huvudet även om det inte blev fullt lika lätt på bandet.

Vilken fantastisk ski cross-stjärna vi har i Anna Holmblad. Jag är övertygad om att ski cross kommer gå i samma spår som skidskytte och bli en riktig folksport. Nu nådde det inte ända fram denna gången vilket var jäkligt synd för Anna tog mig med storm, men livet tar inte slut i och med OS (även om det ibland känns så).

När ski cross-finalen var done and over with tog jag mig ut i vinternatten för lite anger management: fartlek. Det var jag och de gröna och röda gubbarna vid korsningarna. Perfekt förutsättningar för lite anger management. Jag vet inte hur jag skulle få ut alla frustrationer från livet om jag inte hade träningen – och framförallt löpningen…