Vi har haft en fantastisk dag med fika i Ystad och 28 km löpning längs med Österlenleden. Vädret har varit blandat med dimma, regn och solsken. Perfekt löparväder egentligen. Vi har sprungit flera kilometrar på stranden, blivit nästan jagade av en tjur och ätit god mat. Nu ska vi sova – sedan gör vi om det igen!

Österlen är lika fantastiskt nu som i sensomras. Ändå har vi inte hunnit se några blommande äppelträd än. Men vi har sett rapsfält lysande gula. Vi har sett en fantastiskt knallrosa solnedgång och böljande backar och kossor och ännu mera raps. Och så har vi sprungit. En kort kvällsjogg på 5 km som tog oss till Ales stenar. Det var fantastiskt det med!

Allt här är tyst och lugnt förutom militärerna som härjar mellan kullarna. Fågelkvittrer påminner om exotiska djurfilmer men pansarvagnarna på vägen är som hämtad från en krigsfilm. Gräset är högt och åkrarna milsvida. Gissa om vi har det bra!

Jag har precis kommit hem från Vårruset i Göteborg. Solen strålade men det blåste rätt så ordentligt vilket gjorde det lite kallt. Säkert Islands fel!

Jag mötte upp med mina lagkamrater, (Fitnesscoachen, Löpning & Livet, Powersus och de två blogglösa) innan start och vi passade på att hoppa och studsa lite (för att bli varma) och ta lite bilder ihop med Peter Siepen. Sedan lyssnade vi på hans råd om att vara självkritiska och välja rätt startled så vi ställde oss främsta startled: ”springa fort”. Längst fram dessutom.

När väl starten gick stod vi inte längre längst fram. Jag vet inte vad som hände men det var helt plötsligt rätt mycket folk framför oss. Det spelade inte så stor roll för det fanns rätt gott om plats för mina fötter när vi väl satte igång och springa. Jag hade Fitnesscoachen som personlig hare och medan hon sprang och pratade om vin, middagar och en massa annat sprang jag och flåsade och försökte hänga med.

Loppet flöt på rätt bra och vi höll ett bra tempo i början. I mitten dippade jag (det gör jag oavsett vilken aktivitet jag håller på med eller hur länge) och i sista backen (den branta) fick jag ordentlig mjölksyra i magen. Aj aj! Fitnesscoachen hytte åt mitt håll så jag tog bara några korta gångsteg innan vi började jogga igen och efter den där uppförsbacke kom faktiskt målet.

I mål fick vi en snygg medalj (eftersom den hade rosa band) picknickpåse och en goodie bag. Jag tror vi alla uppskattade Reebokstrumporna mest. Bra träningsstrumpor kan man aldrig få för många av!

Vi satte oss på en filt i gräset och festade på cider, picknickmackor och choklad med havssalt lagom till dess att den sista gruppen skulle starta. När de sista också gått i mål hade de flesta av oss gjort tummen upp för Verums hälsofil med passionsfrukt och undrat hur korvbullarna (typ som köttbullar fast korv) kunde vara skinnlösa och att vi gärna skålat i ett glas mousserande vid målgång.

Tack till alla deltagare i lag Träningsglädje för en grym insats!