Sista morgonrundan i Central Park slog jag på stort och sprang hela loopen, från Columbus Circle till nedersta delen av Harlem som norra biten av parken snuddar. Hela loopen blir runt en mil och det är som att springa ett enda stort lopp. Det är folk runt omkring en mest hela tiden. Mest cyklister och löpare närmast Columbus Circle och sedan mest cyklister längst upp mot Harlem. Där uppe är det dessutom backigt som fasen.

Någon stackars cyklist hade krockat med något längst bort på loopen och så mötte jag en barfotalöpare och ett gäng five fingerslöpare. Det finns alltid något att titta på…

Jag premiärsprang i mina Nike Free igår. Nu vill jag ha ett par till. Jag älskar dem! Mina fötter var pigga och glada efter en hel dags NY-promenerande i dem redan efter andra dagen – dessutom gillade både benen och fötterna att springa i dem!

Central Park är rätt så kuperat och jag valde ut en backe strax innan reservoiren att köra backpass i. Upp och ner, upp och ner. 5 varv. Solen stekte och svetten rann och överallt runt omkring mig hade jag andra löpare och cyklister av alla de slag, former och hastigheter. Dock inga mörkhyade, och det där brukar jag fundera över rätt mycket – hur kulturellt betingat löpningen är.

Det första vi gjorde när jag och Grabben kom till NYC var, förutom att sova, att springa en vända i Central Park. Tidsomställningen gjorde att vi var vakna redan före 7 på morgonen så vi snörade på oss skorna och stack iväg. Att vi bor på ett hotell som ligger nära Central Park är ingen tillfällighet…

Vi sprang uppåt genom parken och följde folkströmmen. När vi kom upp till sjön tog vi en sväng runt den och såg skylinen som låg gömd i låga moln.

Det blir nog fler turer i Central Park. Här finns hur många små vägar som helst att springa runt på! Springer man runt hela parken kan man lätt få till en mils löpning men som sagt, det är ju inte den enda vägen…