Vi åkte ner till Halmstad igår kväll och höjde volymen rejält när Roxette spelades på ”förfesten” i en kommersiell radiokanal. Stämningen var på topp – vi åkte ju mot våren! När mörkret blivit till dag väntade barmarken. Laddade vätskeryggan med vatten i brist på annat och så stack vi iväg. Våren kändes lite snål på värme men gruset kändes fint under fötterna. Det är såhär det ska vara när man springer! Nu blir det brunch!

Jag sov gott inatt. I en säng som är 1,20 meter bred och med fyra kuddar. Jag åt en god frukost som jag höll mig mätt på länge. Pratade precis med min mamma i telefon, och kunde uppdatera henne om det senaste i mitt liv även om det är 24 mil mellan oss. På andra platser i världen har människor inte samma förutsättningar. Sängen består av ett kallt jordgolv, frukosten existerar inte alls och mamman kanske har dött i aids. Tacksamheten över att vara född och uppvuxen i Sverige är stor, och nu vill jag ge någonting till människor som inte har haft samma tur som mig.

Orden ovan kommer från Cornelia, hon är 22 år gammal och bor i Jönköping. Lyckligt lottad och tacksam. För att hjälpa andra som inte har det lika bra har hon startat en insamling i Läkarmissionens regi. Pengarna går till AIDS- och HIV-drabbade i Kambodja.

Cornelia kontaktade mig för att höra om jag ville hjälpa henne med insamlingen. Ingenting kunde vara mer självklart. På Facebookgruppen Vägen mot Toppform har jag lagt upp eventet Kilometer mot AIDS. Eventet pågår under nästa vecka och tanken är att du skänker lika mycket pengar som du orka gå eller springer. På så sätt hjälper du både dig själv och andra.

Insamlingen och ett filmklipp med Cornelia finns här. Går eller springer, ja det gör du när du kan och efter din egen förmåga.

Grabben har intervjuat sig själv och jag kopierar konceptet. Jag vill också skicka det vidare till Äta Träna Kämpa och KarinTri.

1. Vilken är din bästa löplåt alla kategorier?

Den låt jag sprungit absolut mest till är Anastacias låt Left Outside Alone. Den har hållit mig sällskap under galet många år.

2. Vilket är ditt bästa löparminne så här långt?

När vi sprang runt Åreskutan för några år sedan, sista helgen innan snön kom. Det var häftigt.

3. Vad brukar du äta efter passet?

Ett glas mjölk. Funkar optimalt för mig!

4. Vad vill du säga till dem som påstår att de inte springer för att bli snygga nakna?

Man får springa av precis vilken anledning man vill, ingen anledning är sämre än den andra (om det inte är en hälsofarlig anledning). Men det är synd att vissa anledningar ska få skäll. Det är så himla onödigt. Precis som det är onödigt att skälla på de som är nya på gymmet efter nyår. Få dem frälsta istället för att helst vilja mobba dem därifrån.

5. Vilken är den vackraste plats du sprungit på?

Årefjällen, Prins Bertils stig i Halmstad och strandvägen i Nynäshamn. Det finns många ställen som är vackra. Lidingömilen är fin på sitt sätt och att springa i Nackareservatet är också fint. Och att springa i bokskogar. Det är häftigt!

6. Vilka är dina löparmål för 2011?

11 mil under en helg i Skåne, att springa Jämttriangeln och ja, det kommer nog fler!

7. Vilken är din största löpardröm?

Jag har faktiskt ingen. Det finns inget särskilt lopp jag vill springa och ingen särskild plats som jag drömmer om. Min träning handlar mer om en fantastisk resa snarare om ett mål.

8. Piffar du till dig innan du ger dig ut och springer? Och i så fall hur och varför?

Nä. Jag är rätt oglammig. Men jag gillar snygga löparkläder. Å andra sidan kan det vara kul att någon gång då och då träna i något riktigt gråmelerat och säckigt. Men det händer sällan. För mig är träning är något kul, det rimmar illa med att ha tråkiga kläder på sig.

9. Din favoriträtt?

Jag gillar all god mat!

10. Din favoritsemester?

En drömsemester jag vill förverkliga är att bila längs med Route 66 och ta god tid på mig längs vägen för att upptäcka allt som finns att upptäcka. Bilåkning i en äkta convertible kombinerat med en massa löpning (och kanske lite annan träning).

Bilder från 2009. Ett bra löparår!