Tusen tack för ert engagemang och stöd. Ni är helt fantastiska! Just nu är jag superpepp. Jag hoppas det håller i sig länge – och att de val jag gör motiverar mig framåt. Idag har varit en mycket bra dag. Jag har lagt nästan 20 km under mina fötter! Jag planerar inte att fortsätta i samma takt, men drygt 6 km morgonpowerwalk + 5 km utflyktsäventyr i Mölle och så drygt 8 km intervallöpande alldeles nyss har gjort sitt till.

Jag var sugen på lite halvlånga intervaller idag så jag knappade in 6 2-minutersintervaller i min Runkeeper med 1 minuts vila. De första 3 gick i väldans bra fart. De sista 3 gick mycket långsammare. Det är nästan så att man tror att gps:en har fel. Tänk att det kan skilja en hel minuts kilometerfart med bara en liten ynka tveksamhet i steget.

Jag var inte helst säker på att jag var trött när jag kört de där 6 intervallerna, så jag knappade in 4 1-minutsintervaller för att lura kroppen lite. Och visst fanns det kräm kvar i benen! Alla 4 gick snabbare än de 6 föregående. Inte så konstigt – de var ju hälften så långa.

Allt det här lär mig det jag redan vet: jag måste lura min hjärna för att bli trött. Genom att variera hittar jag krafter bara av tanken på att det är något nytt. Jag märker också att jag helt saknar uthållighet. Inte sådan där seg uthållighet – utan snabb uthållighet.

Jag är riktigt sugen på att leta upp mitt pulsband för att se vilken puls jag har när jag springer olika snabbt. Utifrån det kan jag nog anpassa mig själv ännu lite mer och vara trygg i att jag tränar rätt utifrån de olika ändamålen med mina pass.

Jag och Grabben tog en roadtrip till Hylte för att springa intervaller på tartanbana. På vägen dit berättade han om Hylteklubben Rydös storhetstid när klubben elitsatsade på friidrott och Patrik Sjöberg och en massa tyskar hoppade höjdhopp och hur kenyanerna deltog på Rydöloppet. Jag somnade. Inte för att historierna han berättade var tråkiga, men för att jag var så himla trött. När vi svängde upp på parkeringen ville jag helst sova lite till men istället värmde vi upp på ett elljusspår. Det har sett sina bättre dagar. Elljusspåret vid Hyltes IP är nog det värsta jag sett. Ändå mötte vi 2 löpare som sprang runt bland håligheter och väldigt ojämt underlag (enligt läsare så grävs det ner vattenledningar i spåret just nu).

Jag har sedan 4 löppass bakåt i tiden börjat springa med musik i lurarna igen. Mest för att jag börjat snöa in på det där med appar. Idag premiärsprang jag med appen Runkeeper och den är faktiskt fenomenal. I appen ställe jag in exakt hur många intervaller jag ville springa, hur långa de skulle vara, hur lång vilan mellan dem skulle vara och hur ofta jag ville ha feedback på hur långt in i passet jag kommit. Sedan var det bara att springa utan att tänka på det där med sekunder och antal. Jag minns inte vad den kostade i appstore men om det nu var 0, 7 eller 15 kronor så är den ett fynd.

Jag delade upp de 30 30-sekundrarna i 2 block med 3 minuters vila i mitten. Det blev 15 minuter per block. Rösten i appen gav mig ett heads upp vid 5 och 10 minuters intervallande vilket var skönt, för jag visste att i varje sådant miniblock var det bara 5 intervaller och det är nästan ingenting. När jag kollade tempofacit efter träningen såg jag att min hastighet varierade betydligt – nästan 80 sekunder i min/km. Det var det där med uthålligheten… (de långsammaste intervallerna var någonstans i mitten av passet)

Dagens känsla var lite sisådär. Jag var otroligt seg i benen och har träningsvärk i vaderna efter måndags backar och trappor. Farten på mina 30-sekundrare var nästan samma som när jag springer 400-metersintervaller men so be it. Jag är mycket taggad på att springa mer intervaller och fartlekar. Med appar och musik och grejer blir man rätt motiverad!

Vi avslutade vår roadtrip till Hylte med en tur till Skärshultssjön och en Twister på bryggan medan solen kastade sina sista glimtar i sjön. Efter det var jag rätt nöjd med att åka hem till Halmstad igen. Hylte var inte det mest upplyftande samhälle jag sett även om tartanbanan var mycket fin.

Jag har bokat in ett lopp! Det går av stapeln i Amsterdam den 16 oktober och är på ynka 8 km. 8 km kan man ju egentligen springa på hemmaplan men skitsamma. Grabben ska dit och springa marathon och det är i ärlighetens namn skittråkigt att åka med som sällskap. Man har liksom inte fått vara delaktig i någonting när man bara är med som påhejare och upplever inga andra känslostormar än lite stress över att hitta rätt löpare att heja på ute på banan. Nä, då är det roligare att vara med och 8 km blir perfekt.

Under sommaren och hösten ska jag träna intensivt. Intensivt är oftast (relativt) kort. På PT-Magnus inrådan bör jag steppa upp intensiteten i min träning. Och det vet jag ju egentligen själv också. 3 intensiva (löp)pass per vecka är ordinationen och det känns både kul och jobbigt. Det känns i nuläget mindre jobbigt att springa 15 km i lagom lugn takt än att maxa på 5. Jag kan faktiskt inte ens maxa på 5. Jag känner mig inte uthållig nog i vare sig kropp eller knopp. De två 5-kilometrare jag sprungit tidigare i försommar blev någonslags intervallande mellan rätt så lugn jogg och snabbdistanskilometer. Jag har just nu ett enda löptempo i kroppen och ökar jag blir det jobbigt jäkligt snabbt. Men man blir å andra sidan bra på det man tränar. Att jag kanske blir lite lättare och får en mer löparmässig mage och springstarka lår av intensiv löpträning ser jag som en bonus. Då blir jag dessutom ännu snabbare av bara farten.

Så jag ska träna kort och hårt. De fortsatta ultradistanserna får jag ta sedan någon gång. Hade funderingar på att springa 24-timmars på Ultrafestivalen i Skövde den 26 augusti men starten går samtidigt som jag har en presentation på jobbet och att springa 12 timmar dryga dygnet senare lockar mig inte alls – då har alla jag känner redan åkt hem och halva motivationen har med det försvunnit.

I eftermiddag åker vi på roadtrip inåt landet för att leta upp en finfin plats att springa 30x30x30 på. Kortkorta, högintensiva intervaller som tillsammans med annat högintensivt ska generera positiva grejer till mina millopp i sommar och höst, och den där 8-kilometraren i Amsterdam.