Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Det är SÅ värt 65 mils bilresa tur och retur för att bli blöt om fötterna och skitig på sina knallgula leg sleeves när man springer på myrar och stigar i fjällen. SÅ värt! Att springa mitt i ingenstans och plöja fram genom blåbärsris och springa rätt genom sanka stigar skickar dig rätt in i det som är här och nu. Det är i fjällen som den långsammaste asfaltsknarkaren får sista skrattet!
Solen strålar just nu i Halmstad men det gjorde den inte imorse när vi styrde löparbilen mot Mellbystrand och spåren i strandskogen Hökafältet. Då var det höst och lite ruskigt – men ändå varmt under löparjackan. Jag testade att springa med nästan alla delar ur den löparoutfit från Adidas peppat bloggar om träning-gänget med inför Lidingöloppet om 2(!) veckor. Det är kul med rosa. Punkt.
Det enda spåret jag sprungit på Höka är 6:an och det gjorde jag idag med. På förvånansvärt lätta och pigga ben bör tilläggas. Det går inte att komma ifrån att min löpträning alltid går bättre i Halmstad. Jag springer fler pass och jag springer dem mer fokuserat. Det enda inom löpningen som går särskilt bra i Stockholm är loppen…
Ni som hänger på Twitter vet att man lägger till ftw på en massa grejer som man typ gillar. Ftw står för for the win och hur det kommer sig att man skriver just detta vet jag inte. Men Strandvägen bjöd på många halleluja moments sent ikväll.
När vi öppnade ytterdörren vid 22.15 lät det som det spöregnade ute men det var blåsten. Det blåste som fasen. Vi tog oss ner till Strandvägen och cykelbanan i mitten som låg öde och där det var alldeles vindstilla. Där sprang jag åt ena hållet i 2 intervaller, och så 1 lång intervall tillbaka längs vattnet. Grabben undrade hur det kändes och jag sa att det kändes märkligt. Som Phoebe när hon springer i Vänner. Det kändes som jag vevade med ben och armar och att jag var yvig i mina rörelser. Grabben sa att mer perfekt än så hade jag typ aldrig sprungit.
Det blev 6 intervaller med fokus på bra löpsteg. Jag fick några aha-upplevelser och vet precis när det i ena steget känns bra och i andra känns konstigt. Det perfekta steget är som den perfekta svängen i skidåkning – det kommer inte så ofta, men när det är rätt så känner man det. Då är det fantastiskt.
