Lagom till dess att TV-serien Solsidan hade premiär flyttade jag frÃ¥n samma ställe. Nu följer en löpartävling – Solsidan Runt – i TV-seriens fotspÃ¥r och man kan välja att anmäla sig som bÃ¥de överklass (10km) och underklass (5km). Jag har sprungit banan för 10km mÃ¥nga gÃ¥nger tidigare och den är fin. Tänk om jag vetat dÃ¥ att det skulle gÃ¥ ett lopp just här! Svartviksringen vid 5km är min favoritdel pÃ¥ banan och 4 min och 50 sekunder in i den här filmen springer man förbi där jag bodde förut.

Solsidan Runt kommer komplett med Segwaytest och förmodligen dyker det upp fler Solsidandetaljer under loppet. Om inte annat sÃ¥ kommer ni känna igen er frÃ¥n serien…

Solsidan Runt gÃ¥r den 22 oktober (anmäl dig innan 9 oktober – sedan höjs priset) – gÃ¥ med i deras Fan Page för senaste infon! För egen del kommer jag tyvärr inte kunna springa men jag läser gärna en och annan race report efterÃ¥t!

Sommarens sista suckar är fantastiska! Vi har precis varit ute och andats in sommarvarm nattluft och sprungit en sväng runt Gärdet. Skillnaden nu mot för nÃ¥gra mÃ¥nader sedan är att det är becksvart redan klockan 20 – men värmen är densamma. Det är lika tyst som det är mörkt och det är härligt. Det var bara flÃ¥set som hördes, och den där tomma bussen som Ã¥ker fram och tillbaka förbi muséerna och ambassaderna.

Det är jobbigt med backar alltsÃ¥, det kan jag konstatera efter 10 km ute pÃ¥ Lidingö. Det var bÃ¥de bra och dÃ¥ligt att det blev flaskhals direkt i första backen efter 100 meter. Det gjorde att jag inte förivrade mig – samtidigt tappade jag tid i början. Jag hade ordentligt med energi i benen och kunde använda de snälla utförslöporna för att sträcka ut – och springa om. DÃ¥ gick det grymt bra!

Vid 6-7 km blev det tungt. Abborrbacken kändes brantare än alla andra gÃ¥nger jag tagit den och det var här nÃ¥gonstans jag började fÃ¥ nervkläm i tÃ¥rna – en ordentlig akilleshäl! Jag känner det ibland, bland annat vissa dagar när jag Ã¥ker utför – eller i vanliga skor. Den här gÃ¥ngen gissar jag att det berodde pÃ¥ just utförslöporna.

Eftersom det gick sämre kunde jag fokusera mer pÃ¥ att ha roligt under en söndagsjogg än att springa snabbt. Jag vet att det lÃ¥ter äckligt klämkäckt men grunden till all löpning – och all idrott – mÃ¥ste vara att ha roligt! Visst blev jag irriterad pÃ¥ de som gick i bredd uppför alla backar, även där det var platt, och hindrade de som ville springa. Och damen som ställde sig för att stretcha mitt pÃ¥ stigen var väl inte sÃ¥ smidig. Jag tänkte att hon säkert var frÃ¥n Lidingö för hon sÃ¥g väldigt stilig ut – och att hon, likt man gör i Saltsjöbaden (vilket är lite samma lika) parkerar lite var hon vill och även gör lite hursomhelst ocksÃ¥ i andra sammanhang.

Jag sprang i mÃ¥l nästan 10 minuter efter min Tjejmilentid men var glad ändÃ¥. Jag hade det roligt därute pÃ¥ banan nervkläm och lite seghet till trots. Dessutom hade jag fint sällskap innan och efter loppet – roligt att Grabben hejade pÃ¥ mig för en gÃ¥ngs skull, annars är det mest tvärtom.

Om 3 veckor åker jag till Amsterdam för att springa sista loppet för säsongen och det vore väl själva f*n om jag inte fick till några intervaller innan dess!