Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Årets löparmål är ännu inte satta, men Nikes Run to the beat i London kommer definitivt att bli ett av dem. Den 21 oktober smäller det och jag vill stå på startlinjen. Nu återstår bara att anmäla sig – och kanske träna lite? Nike lockar också med snygga outfits att springa i.
Jag suktade efter en prickig Cyclonejacka redan förra året och nu finns den ute igen. Tillsammans med en hel del annat snyggt jag hittade på Nike Store:
Det var ju rätt så passande att artikeln om trenden med utmaningar på internet publicerades i Metro (se nedan) just idag när jag påbörjade en ny utmaning. Och på en tisdag dessutom! Ena studen tänker jag att 30 minuters yoga varje dag kommer bli oändligt svårt att få till. Andra stunden undrar jag varför då? Jag har rätt mycket tid att prioritera till yogan – istället för att surfa slut på internet varje dag till exempel.
Ikväll var jag ute och sprang en sväng. Tisdag betyder ny podcast från Jillian Michaels och det är en av höjdpunkterna på löparveckan. När jag lyssnar på Jillian springer jag alltid samma runda, den är precis lagom i tid för en podcast på runt 50 minuter. Fast idag hann jag inte riktigt lyssna klart. Betyder det att jag har blivit snabbare?
På kvällen monterade jag ihop ett yogapass. Jag letade fram positioner på YogaJournal som jag förstår och kan utföra rent tekniskt – och som jag kommer ihåg hur man ska göra utifrån vad de heter. Såhär blev det (ursäkta språkblandningen):
Jag vet inte riktigt om det är en bra mix, men det kändes rätt okej. Jag utmanade mig rätt mycket med hunden och så länge jag inte halkar med händerna så gillar jag numer den positionen. När jag halkar så blir jag svag i axlarna och orkar ingenting. En av hemligheterna bakom att ha stadiga händer är att ha en bra yogamatta har jag märkt… Jag försökte också utmana mig och ha en ganska flödande sekvens i början. Jag tycker det är lite omständigt och krångligt när jag hela tiden ska röra mig. Smidighet är inte min OS-gren direkt.
Jag tar gärna emot tips och input på den här yogasekvensen och andra förslag. Jag har ibland svårt att ta till mig en annan typ av sekvens eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska tänka på i alla positioner. Just krigarna tycker jag är svåra. Varför gör man dem? Hur ska det kännas? Var ska det kännas?
Med de frågorna lämnar jag er för idag. Men jag kan konstatera att det återigen har varit en bra tisdag. Rejält bra. Det fina med att göra sig själv bra tisdagar är att hela veckan blir bra. Tisdagar har annars varit ett svart hål men både måndagar och onsdagar är liksom automatiskt bra och torsdag, fredag och lördag är alltid bra. Nästa år får jag lägga lite kärlek på söndagen, men det är ett helt annat år och ett helt annat liv. Vi har ju 48 tisdagar kvar, eller något sådant…
Sovmorgon, slalom, slalom, längd, slalom, slalom, skidskytte, löpning. Ungefär så har min aktiva söndag sett ut. Löpningen fick jag stå för själv – det andra har jag sett på TV.
Snön har singlat ner i bästa decembermanér men det har ändå varit milt ute. Jag körde på kortärmad underställströja under min vinterjacka från Craft. På benen hade jag dubbla tunna tights från Nike. Precis lagom. Fast är det någon som kan svara på varför jag får kondens mitt på knäna (kolla på bilden nedan)?
Själva löpningen kändes väldigt söndagsaktig. Lätt löpning blandat med lite fartökningar när jag kände för det. Kroppen kändes lite seg och steget rätt lamt. Men på det stora hela gjorde det ingenting. Jag trivdes bra under min mössa med vinter på marken och mörker runt omkring. På Norr Mälarstrand är det som att springa i en tavla när man sneglar över fjärden och när jag svänger upp mot vår lägenhet är det alltid med samma sköna känsla. Jag trivs på Kungsholmen!
