Jag såg att Riksmästarinnan på 24-timmarslöpning höll på att drunkna bland flyttlådor och jobblass och såg till att få träffa henne över en transportjogg mellan möten och nattsömn. Det är fint med effektivitet. Vi sprang inte särskilt långt men hann med rätt många backar ändå. Över Västerbron. Uppför Munchenbacken. Över Västerbron igen.

Det var lite blåsigt där ute. Det märkte jag så fort jag kommit utanför dörren. Men det är något konstigt med väder – för en bit in i löpningen så avstannade allt runtomkring. Det var som om det inte blåste en enda vindpust. Som om allt väder liksom var helt stilla. Så är det ofta tycker jag. Man går ut och man fryser men efter ett tag är man inte ett dugg berörd. Märkligt.

Här hemma är det varmt och mysigt. Och som vanligt när jag kommit hem vill jag aldrig lämna den här lägenheten. Om det inte är för en liten, liten jogg då…

LCHF-debatten på Kvällsöppet igår trendade worldwide på Twitter – det var alltså ett av de ämnen som det twittrades mest om just då i hela världen. Men jag kunde gott och väl ha besparat mig den debatten och lagt tiden på sömn istället. En svaghet med debatten var att LCHF aldrig definierades och båda sidor pratade mestadels om vad de trodde att den andra sidan åt. Livsmedelsverketsidan sa att LCHF-are åt extremkost med bara fett och kött och LCHF-sidan sa att Livsmedelsverketsidan bara åt kakor. Inte på något sätt konstruktivt.

Trots 30 minuter mindre sömn kom jag upp på morgonjogg med Karin. Vi tog en lugn sväng runt Kungsholmen och jag konstarerade att snömodd är bedrövligt jobbigt att springa i! Fast det spelar ju inte någon roll på det stora hela när jag varken har koll på tid eller sträcka ändå. Vem bryr sig, liksom?

När jag kom hem ugnsbakade jag en äggula i varsin avokadohalva så som jag sett hos amerikanska matbloggare och så gjorde jag juice på kiwi, päron och citron. Det är ju tisdag för sjutton, veckans bästa dag!

Jag var lite otålig på att vänta in mörkret i eftermiddags. Jag ville testa Silva X-trail Plus, den där lampan som ska göra min träning i stort sätt obegränsad. Anyway, anywhere, anyhow ni vet! Jag ska bara jobba bort mörkrädslan också…

Jag höll mig i civilisationen ikväll och behövde inte oroa mig för diverse odjur som jag tror ska anfalla från skogen. Att ha lampa var bra så att förbipasserande bilar kunde se mig. Med lampan har man ett sikte på ungefär 175 meter och jag ställde in den på någon slags mellanstark belysning. Med tanke på att det faktiskt fanns gatubelysning på större delen av vägen kände jag att jag inte behövde gå till överdrift…

Passet idag var tänkt att vara tufft och kort. Först 10 minuter lätt stavjogg och sedan 3 backintervaller med stavar. Alltså, first of all – att springa med stavar är sjukt jobbigt bara det. Backen jag valt ut var serpentinbacken mellan Årevägen och E14 precis bortanför Lundsgården. Det är perfekt längd och perfekt lutning på den för att det ska vara optimalt jobbigt. Vilket var ungefär hur jobbigt som helst. 3 är dessutom den allra bästa siffran – den är mentalt oslagbar!

Efter backintervallerna gjorde jag 3 benövningar: benböj, utfallssteg och den klassiska och alltid lika pinsamma kissande hunden och sedan 3 magövningar: plankan, crunches och omvända crunches.

När jag kom in hade värmen i stugan ökat från typ 20 till 29 grader och det var full glöd i kaminen. Att bada bastu kändes därför  lite overkill. Därför får fredagsmyset bestå av häng i soffan och tacos istället. Är det fredag så är det!