Jag älskar att springa i Halmstad. Det gör Grabben och Ingmarie också. Därför ska det bli så himla kul att arrangera en löparhelg tillsammans i Halmstad i september. Vi har ungefär 5 platser kvar till helgen – här finns mer information. Det är klart att du ska komma med!

På lunchen idag sprang jag längs med Prins Bertils stig från Halmstad till Tylösand. Solen gassade och på vissa partier var det vindstilla. Det är då svetten droppar sådär härligt i pannan. På andra partier blåste det kraftig sidvind och då var det väldigt svettfritt…

Prins Bertils stig är fruktansvärt fin att springa på, det tåls att sägas om och om igen. Överhuvudtaget finns det så himla mycket fint att springa på här i Halmstad att man kan vara här i flera, flera dagar och springa på fantastiska stigar och vägar utan att behöva ta samma runda flera gånger. Halmstad är helt klart bästa träningsstaden om du frågar mig!

Imorse var det dags igen. På med löparkläderna och iväg. Regnet lurade i luften och vädret ville inte bestämma sig. I ett skogsparti glittrade solen ikapp med vattendroppar på löv och gräs och det var så slående vackert. I ett annat skogsparti var det helt tvärtom: grått och dött men fullt lika magiskt. Skogslöpning är fantastiskt!

På ett ställe fastnade jag i en rot och trillade handlöst framåt. Skogsbarr är mjuka och skrapade tack och lov inte huden blodig – men däremot har jag lite ont i tån. Som alltid är man lite chockad efter ett fall och den första tanken som uppstår är ”var det någon som såg mig?”. Sedan kommer adrenalinet. Att jag hade ont i tån märkte jag inte förrän långt senare.

Det blev 45 minuters väldigt lugn löpning på sommarglittrande skogsstigar. På slutet kom regnet. Helt plötsligt började det ösa ner – men då var jag redan klar med min löpning. På vägen hem plockade jag upp 4 liter jordgubbar. Lyckan är gjord.

Tiden går fort när man har roligt. Klockan är redan över 21 och jag undrar var den här dagen tog vägen. Munnen bränner efter en ugnsgrillad majskolv gratinerad med stark sås inhandlad i Karibien, och en kycklinfilé med cajunpeppar från Louisiana. Min hemliga låda är rätt blygsam här i Halmstad, men istället har jag andra roliga grejer i skåpen. Den hemliga superfoodlådan ska ni få se så snart jag är i Stockholm igen.

Innan middagen sprang jag intervaller hämtade från Ulrika. 4 * 30 sek, 4 * 60 sek och 4 * 90 sek. Ett bra intervallupplägg även om jag inte hade särskilt mycket kräm i benen. Jag är nöjd ändå. Jag ligger stadigt på en bra fart under intervallerna och allt jag behöver göra nu är att utveckla den till att funka även under längre tid. Hur svårt kan det vara?

Å andra sidan tänker jag att jag inte blir ett dugg lyckligare över att springa milen 1 eller 2 eller 3 minuter snabbare. Det som är viktigt är känslan i kroppen. Hur hjärtat skrattar och ler. Hur huvudet får ro och själen liksom dansar. Vissa stigar är som gjorda för löpning och då spelar det ingen roll i vilket tempo fötterna rullar. Och jag känner mig lyckligt lottad som är befriad från tävlingshets, prestationsjakt och tidsslaveri. För mig känns det väldigt fjärran. För någon annan är det förmodligen världens grej.