Tiden går fort när man har roligt. Klockan är redan över 21 och jag undrar var den här dagen tog vägen. Munnen bränner efter en ugnsgrillad majskolv gratinerad med stark sås inhandlad i Karibien, och en kycklinfilé med cajunpeppar från Louisiana. Min hemliga låda är rätt blygsam här i Halmstad, men istället har jag andra roliga grejer i skåpen. Den hemliga superfoodlådan ska ni få se så snart jag är i Stockholm igen.

Innan middagen sprang jag intervaller hämtade från Ulrika. 4 * 30 sek, 4 * 60 sek och 4 * 90 sek. Ett bra intervallupplägg även om jag inte hade särskilt mycket kräm i benen. Jag är nöjd ändå. Jag ligger stadigt på en bra fart under intervallerna och allt jag behöver göra nu är att utveckla den till att funka även under längre tid. Hur svårt kan det vara?

Å andra sidan tänker jag att jag inte blir ett dugg lyckligare över att springa milen 1 eller 2 eller 3 minuter snabbare. Det som är viktigt är känslan i kroppen. Hur hjärtat skrattar och ler. Hur huvudet får ro och själen liksom dansar. Vissa stigar är som gjorda för löpning och då spelar det ingen roll i vilket tempo fötterna rullar. Och jag känner mig lyckligt lottad som är befriad från tävlingshets, prestationsjakt och tidsslaveri. För mig känns det väldigt fjärran. För någon annan är det förmodligen världens grej.