Lyx är förmodligen det vi har minst av (förutom när det gäller problem). Har man lite pengar är det lyx med mycket pengar. Har man mycket pengar är det något annat som är lyx. Kanske trygghet eller tid eller något annat. För mig varierar definitionen av lyx. Just nu är lyx för mig den där känslan av frihet. Av att fokusera på det som är här och nu, gärna i tystnad eller tillsammans med fågelkvitter eller prasslande höstlöv eller vågor som brusar. Det där är också hur jag definierar semester. För mig är det lyx med semester. Tid för eftertanke.

Ikväll tog jag 2 timmars semester och åkte ut till Tyresta nationalpark. Jag har varit där en halv gång när jag var på Coffe Run hos Sara. Jag kom dit strax före klckan 19 och då var det ljust och fint. En väldigt kort stund senare blev det bäckmörkt. Ungefär då övergick min fina löparled till riktig trail med rötter och hala stenar. Jag har längtat efter att springa trail ungefär hur länge som helst men jag tänkte att ikväll skulle jag springa elljusspår i skogen. Det var bara det att det inte fanns något elljusspår i Tyresta (vad jag såg).

Tyresta bjuder på fantastisk fin urskog med mycket känsla. Skog som känns klok och sådär på riktigt. En fantastisk lisa för själen och ett ställe jag kommer åka till igen. I dagsljus. I mörker var det inte jättetrevligt faktiskt. Jag är rädd för sådant som börjar på v. Vildsvin och vampyrer till exempel. Jag har aldrig sett något av dem och inte idag heller. Däremot funderade jag ett slag på vad jag skulle göra om jag gick vilse i den där urskogen i mörkret. Skulle jag chansa och gå på magkänsla? Försöka vända tillbaka (rätt dömt att misslyckas) eller skulle jag vänta ut kvällen och se fram emot dagsljus? Och om jag skulle göra det sistnämnda, skulle min bil stå kvar på parkeringen? Ja, sådana värdsliga ting gick genom mitt huvud medan jag orienterade mig framåt och efter en halv evighet kom fram till min bil som stod kvar.

Kvällens lyxträning med semesterkänsla blev också årets första höstlöpning. Löven var gula och röda och det var sådär kallt om fingrarna att jag gärna skulle haft ett par tunna löparvantar på mig. Solen sken lite i början men luften var sådär kylig och påträngande – och samtidigt klar och krispig.

Jäklarns vad det springs i Stockholm! Det finns mängder med tillfällen för dig som vill springa – och göra det gratis. Nike Run Club som jag precis kommit hem från omskrevs idag (eller om det var igår) i en krönika i Dagens Industri som den nya tidens kundklubb. Vi vill ha mer än rabatter på varor och där levererar Nike verkligen med såväl fysiska träffar som appar och andra tekniska träningshjälpmedel – som är gratis. Även butiken Alewalds kör träning med sina kunder och Casall har ju nyss släppt sin egna träningsapp.

Jag är sedan några veckor tillbaka en Nike Run Club leader och det är roligt. Alla ser så väldigt glada efteråt ut och det är roligt när löparna kommer tillbaka vecka efter vecka. Idag sprang jag 5 km med ett litet gäng medan andra grupper sprang 8.5 km och intervaller. Just intervaller är nog den form av löpning som egentligen är enklast, och kanske mest lämplig, att styra upp om man är en stor och spretig grupp. Jag vet att Grabben håller på att skriva ett inlägg om det där men det kommer upp om ett tag för han ska bara ligga i soffan och äta chips först, som den löpare han är…

Du kan också springa gratis med Runday på måndagar och nästan-gratis med IF Linnéa (jag vet inte riktigt var jag ska länka så jag länkar till Grabben för han springer med dem) på tisdagar, torsdagar och helger.

Viktor, Åsa, J, jag och Grabben

Onsdagkväll och ett gäng löpare samlas utanför Intersport på Drottninggatan. Jag med, fast just idag ska jag inte springa. Att träna med den där känslan av att vara nästan sjuk är ett big no-no. Jag sitter istället på en cykel med kamera i högsta hugg och följer med intervallgruppen som springer trappor och backar på Kungsholms strand. Det ser kul ut när löpare med vita vingar på ryggen flyger uppför.

Efteråt vandrar vi hem genom ett lugnt Stockholm som mjuknar i kvällsmörker. Jag funderar på att skaffa mig en cykel att ha i stan. Jag har aldrig cyklat i Stockholms city förut men det gick riktigt bra att ta mig fram mitt i stadsbruset. Jag vill inte ha en cykel som är eller ser snabb ut. Jag vill ha en modell där jag kan sitta bekvämt och liksom rulla fram – så att alla andra som står vid rödljuset förstår att mig ska de inte tävla med. Inte just då i alla fall…

Jaime, Grabben och Jessica