Tisdag är bra dagar. Det vet alla* vid det här laget. Dagens bästa var att jag transporterade mig från soffan i Stockholm där jag satt med jobbdatorn i knät till Spis & Deli i Halmstad med jobbdatorn uppslagen bredvid en grym laxburgare, på mindre än 2 timmar och 30 minuter. Den tiden inkluderar taxitransport, incheck på Bromma flygplats, en flygtur i luften och transport från Halmstad city airport in till Lilla Torg och köp av lunch.

Medan solen gick ner stack jag ut på en löptur. 5.6 km i halländska myllan. Jag tänker ofta på den där fotkillen på en av löpbutikerna i Stockholm som jag träffade för några år sedan. Han rekommenderade mig att sluta springa för att jag supinerade. Sedan dess har jag, mestadels på egen hand, styrt om både mitt löpsteg och framförallt börjat springa med andra typer och skor (sådana där som man rekommenderade min kroppstyp att inte springa i). För varje kilometer jag springer ger jag ett tyst finger åt sådant skitsnack. Varje gång jag är ute på en löptur vill jag gapskratta och skrika: titta jag springer!

Mitt tysta finger inkluderar även viss forskning.

Skor // Nike Free. Tights // Nike. Jacka // Adidas

*rätt många på Twitter i alla fall.

Måndag. Oktober. Regn. Rusk. Vad passar bättre än lite mörkerlöpning? Annie hade kollat upp datum för fullmåne och dagen var bokat sedan lång tid tillbaka. Visserligen en kompromiss eftersom respektive schema är rätt så tight – så jag vet inte om vi såg något månsken egentligen. Lika bra det. Vi hade full koll ändå tack vare pannlampor från Silva och andra märken.

Jag, Annie, MarathonMia och Funrun ställde upp oss i Ursvik kl 19 och sedan sprang vi in i skogen, så långt från elljusspår vi kunde komma. Det var halt och lerigt. Och mörkt. Regnet strilade och löven låg för våra fötter. Det är rätt fint med måndag ändå. Och oktober. Och regn. Och rusk.

Funrun och Marathonmia