Löpning

Medio maraton de Valencia

Så kom dagen. Den där då vi fick springa, sol, strand, sand mellan tårna, simma och ikväll lite (mer) sangria. Himlen låg som ett blått tak över Valencia när Valencia Medio Maraton avgjordes. När jag hade kommit typ halvvägs såg jag segraren springa i mål. Jaja. Där lite längre bak i startfältet där jag sprang hade jag trevligt. Jag träffade en svensk tjej som jag sprang och pratade lite med, träffade några spanjorer och pratade lite med dem också och de sista 3 km sprang jag med en engelsk tjej som sprang sitt första lopp. I målgång fick vi öl och apelsiner. Just apelsinpåsen var nog det bästa med hela loppet – det knöt ihop Valencia i en liten säck!

Jag valde att springa loppet utan klocka och såhär i efterhand kanske det var lite onödigt. Jag kan ha gått ut för hårt. Det var under den sista milen som jag träffade alla mina ”kompisar” – under första halvan hade jag fullt upp med att springa liksom. Solen gassade och det var många raksträckor. Det där med att arrangörerna tagit bort 6 kurvor för att göra loppet lite snabbare spelade därför inte någon större roll för min del. Backar fanns där inte heller en endaste, så hade det vara varit samma väder som igår (läs: regn) hade det varit läge för att springa på lite. Nu var det varmt.

Ni vet när det är sommar och man tänker att man ska springa och avrunda löprundan med ett dopp? Well, idag hände det! Efter att jag klämt några apelsiner gick vi ner till stranden, skaffade oss en solstol (och en massage faktiskt) och badade sedan en sväng. Den där väderprognosen som sa att det skulle vara regnstorm hela helgen måste ha kommit från SMHI konstaterade mitt sällskap. Det mest korrekta väder är helt klart det som är nu!

Om jag ska hitta några nackdelar med det här loppet så var det nog själva banan i sig. Det var raksträcka på raksträcka. Och så tog vattnet slut lite här och var på stationerna. Men det var väldigt bra också. Det var inte ett dugg hetsigt. I Sverige blir de som vill springa om folk sura på de man vill springa om för det är bara omspringarna som tycker/förstår att de som är långsammare ska hålla till höger. Här verkar det inte vara någon som har någon som helst uppfattning om det. Ingen sur – alla glada (jag ser i alla fall glad ut på bilderna nedan).

Längs med banan såg jag folk som sprang med barnvagnar och en som sprang med hund. Tydligen fanns det någon på trehjuling också… sa jag att det var gratis öl vid mål? Och att vi fick en påse apelsiner? Och att vi badade? Och har det riktigt bra? Nästa år blir det kanske halvmarathon på Palma!

 

Intervaller i Humlan

Ibland bubblar det i mitt huvud. Tankar går på högvarv och till slut är det så mycket som far runt att jag får nästan som huvudvärk. Då är jag en idékreatör utan dess lika och väldigt långt ifrån det här. Utmaningen ligger då i att följa upp det som far runt. Att ta sig tid att skriva ner så att jag förstår det genialiska i mina idéer också senare när jag är på ett helt annat humör och tänker på ett helt annat sätt.

Efter jobbet åkte jag mot Intersport Drottninggatan och Nike Run Club. Bytte om till den gula västen och hejade på intervallöpare så gott jag kunde. Fick lite mental härdsmälta där i Humlan och visste inte riktigt vilka ord som skulle peppa fram folk bäst och kände mig som en tönt som klappade händerna och tjatade ord som stark och snabb. Jaja, jag hoppas det funkade lite i alla fall…

Så mycket egen träning har det inte blivit. Jag sparar mig lite till Valencia. Varje kväll är bokad denna vecka med aktiviteter som gör att det vakna livet spiller över till långt över midnatt och då ryker morgonträningen dagen efter. Det är som det är och krångligare än så är det inte.

 

Verkligheten

Jag springer nästan aldrig mitt på dagen. Jag tycker verkligheten är alldeles för påtaglig då. Det är som att ljuset stör. Jag får inte till rätta känslan. Det gäller särskilt löpning mitt i stan. För det är ju här, mitt bland alla människor, som verkligheten är. Där det inte finns någon annan har jag inga problem med att springa när som helst. Då äger jag verkligheten, oavsett tid på dygnet.

Idag regnar det på förmiddagen. Folk håller sig hemma. Jag kan springa. Ostört. Trots att jag är just mitt i stan. Och mitt i stan, bokstavligt talat, ligger lugnet. Långholmen. Här leker höstfärgerna ljust nu. Gult, orange, rött. På den sidan som vätter mot Norr Mälarstrand prasslar det i stegen av löven när jag kommer springandes. Här är det höst och vackert.

När jag hunnit ut är regnmolnen borta och solen tittar fram. Det skuras och putsas och städas på båtar som ska vila på land över vintern. Hundar nosar på marken. Människor promenerar i gummistövlar. Och jag springer.

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!