AlltsÃ¥, vilken dag. Full med härliga människor! Uppställning för morgonjogg med MarathonMia klockan 06.30. Jag visste inte riktigt var vi skulle ses sÃ¥ jag tog en vända fram och tillbaka till RÃ¥lis – pÃ¥ blankis. Det var galet halt imorse! Sedan sprang vi en halvtimme innan jag kastade mig in i duschen och tokskyndade mig mot Crossfit Regeringsgatan (ja, SATS Regeringsgatan alltsÃ¥). Jag hann med att spana pÃ¥ den nya crossfitboxen men lämnade SATS ungefär när andra människor öppnar jobbmailen för första gÃ¥ngen för dagen pÃ¥ jobbet. Det var alltsÃ¥ fortfarande rätt tidigt.

Lagom till lunch träffade jag ultra-Staffan (ocksÃ¥ kallad GAX-Staffan) för goda laxwallenbergare pÃ¥ Stureplan. Jag kompletterade med fruktsallad hemma hos Jessica innan vi begav oss mot Nike Run Club kl 17.30. Mattias Claesson var med och förgyllde intervallerna i mörkret och mÃ¥nga av oss hade lera lÃ¥ngt upp pÃ¥ benen. Det kommer sÃ¥klart frÃ¥n ett steg med bra schwung i – sÃ¥vitt jag sÃ¥g var det inte sÃ¥ himla lerigt där vi sprang.

Ja, typ så såg min dag ut. Hur var din?

Crossfit Regeringsgatan

Laxwallenbergare

Pre Nike Run Club

Jessicas kreativa hem

Måndag. Mörker. Mys innanför fönster. Regn. Rusk. Riktigt jävla bra löparväder!

När regnet började smattra mot fönstret vid min plats pÃ¥ jobbet längtade jag hem. Hem efter en skön soffa, en mysig kväll framför TV:n och… nej, vänta nu. Jag längtade inte alls efter det där. Jag längtade efter att dra pÃ¥ mig löparbrallorna, dra pÃ¥ en underställströja och en jacka, gömma huvudet i en mössa och stoppa fingrarna i ett par vantar. Jag längtade efter tassande löparsteg i ett Stockholm där alla andra valt att göra annat än att vara ute och jag längtade efter att stänga mig inne i den löparbubbla som värmer som mest när det är som kallast ute.

Det är något alldeles särskilt med att springa när alla (okej inte alla, men många) andra väljer att vara inne. Det är då man känner samhörighet med alla andra tappra löparsjälar där ute. Det är då man känner att man lever!

Jag testsprang Adidas Adizero Adios och jag förstÃ¥r varför Grabben gillar dem och jag förstÃ¥r varför de inte passar alla. De satt fint pÃ¥ mina fötter och de kändes snabba – men de tar pÃ¥ vaderna pÃ¥ ett sätt som t.ex. Nike Free inte gör. Adiosen passar mig lÃ¥ngt mycket bättre än vad Feather 2 gör. Men typ lika bra som Feather 1. Jag kan springa lÃ¥ngt i Nike Free – men skulle inte ge mig i kast med att springa lika lÃ¥ngt i dessa.

Jag har landat hemma i soffan. Den är faktiskt extremt skön! Tidigare idag hängde jag pÃ¥ Intersport innan Nike Run Club och rÃ¥kade fÃ¥ syn pÃ¥ ett par rätt roliga träningstights. Det är lite Annika över dem. Inte sÃ¥ mycket Sara – sÃ¥ de fick hänga kvar pÃ¥ galgen även om de var roliga.

När det blev kväll samlades löpare utanför Intersport och sÃ¥ sprang vi. Jag hejade fram alla som sprang intervaller. 5 lÃ¥nga backintervaller följt av 5 lÃ¥nga trappintervaller. Heja heja, liksom. Vilket ocksÃ¥ namnet pÃ¥ Martina Haags bok om löpning. En rätt rolig bok pÃ¥ hundratalet sidor som man lätt läser ut pÃ¥ en flight mellan Valencia och Dusseldorf – pÃ¥ en timme eller tvÃ¥ alltsÃ¥. Det var en eller tvÃ¥ rätt roliga timmar och ett annorlunda lästips.