Måndag. Mörker. Mys innanför fönster. Regn. Rusk. Riktigt jävla bra löparväder!
När regnet började smattra mot fönstret vid min plats på jobbet längtade jag hem. Hem efter en skön soffa, en mysig kväll framför TV:n och… nej, vänta nu. Jag längtade inte alls efter det där. Jag längtade efter att dra på mig löparbrallorna, dra på en underställströja och en jacka, gömma huvudet i en mössa och stoppa fingrarna i ett par vantar. Jag längtade efter tassande löparsteg i ett Stockholm där alla andra valt att göra annat än att vara ute och jag längtade efter att stänga mig inne i den löparbubbla som värmer som mest när det är som kallast ute.
Det är något alldeles särskilt med att springa när alla (okej inte alla, men många) andra väljer att vara inne. Det är då man känner samhörighet med alla andra tappra löparsjälar där ute. Det är då man känner att man lever!
Jag testsprang Adidas Adizero Adios och jag förstår varför Grabben gillar dem och jag förstår varför de inte passar alla. De satt fint på mina fötter och de kändes snabba – men de tar på vaderna på ett sätt som t.ex. Nike Free inte gör. Adiosen passar mig långt mycket bättre än vad Feather 2 gör. Men typ lika bra som Feather 1. Jag kan springa långt i Nike Free – men skulle inte ge mig i kast med att springa lika långt i dessa.
Ahhh!!! Jag har precis beställt vintertights!!! Skall testa mina lite kraftigare nu. Höstjacka, men det är det jag fått känsla för räcker ;)!!!
Taaaack!!!
Håller med om allt. Typ 🙂 Fast jag gör det helst på mornarna i mörkret och regnet medan Uppsala/Göteborg vaknar till liv.
Dietandthecity: ska nog skriva inlägg på det tror jag. igår hade jag på mig hösttights från craft (inte lika tunna som sommartights, inte lika varma som vintertights). underställströja från craft (en sådan där tunn) och sedan jacka som är lätt vattenavvisande från nike. det är en höstjacka – men kombinerar man med rätt underställ så blir det en vinterjacka. och tunn löparmössa och så hade jag ”handledshandskar” från houdini.
VAD exakt har du på dig när du springer utomhus?
Jag håller med dig Sara – det här ruggiga vädret slår ALLA andra löparväder! Bra jobbat!
Väldigt imponerande!
Håller med dig!! Att springa i icke optimala förhållanden är faktiskt härligt!! Jag känner mig levande när det viner runt öronen och regnet piskar!
Jag kände likadant! Körde backintervaller i regnovädret och en man kom förbi och kommenterade ”det var ju en dålig dag att köra backintervaller på” varpå jag svarade att det här var det bästa vädret för backintervaller!
eller hur! då är känslan av ”levande” som störst! när många andra (ofta även jag) sitter som döda sillar i soffan. Det kan vara en regnig höstkväll, eller när det är -21 i elljusspåret och man gnider på med skidorna helt ensam…
Jag mötte en enda löpare idag – vi log menande mot varandra. I ett det-är-bara-vi-som-fattar-att-det-här-är-bra-löparväder-samförstånd.
Håll i dig nu! Precis sådär kände jag också under min lilla höstruskjoggingrunda ikväll. Det är nåt som håller på att hända, jag börjar nästan gilla det här med löpning alltså – och slog nytt rekord i regnet ikväll!