Ungefär den här tiden på året, fast förra året, började jag träna löpintervaller på ett rätt så konsekvent sätt. Björgenintervaller hörde till favoriterna. Det gick väldigt bra och höll i sig ungefär fram till mars/april då jag började få för mig en massa annat så det blev intervallpaus. Lagom till semestern började jag med intervallerna igen. Kombinerade dagsutflykter till tartanbana med ljuvliga fikastunder.

Ikväll började jag igen. Med intervallerna. Mina allra bästa intervallpass körs tillsammans med Grabben så han fick hålla taktpinnen. Min plan på ett gäng tusingar förvandlades i hans händer till 2 * 1000 meter och 3 * 600 meter. Med snömodd under fötterna så är det inte så petigt med tiden för det märks stor skillnad vad man springer på. Jag är ändå rätt så nöjd med känslan i kroppen och tiden på klockan. Och att jag sprang intervallerna väldigt jämt. Nu bygger vi vidare på det här!

Jacka // Craft. Vintertights // Craft. Bästa löparvantarna // Craft. Skor // Inov8 X-talon 212.

Mina terrängskor som fungerar utmärkt pÃ¥ snö och is om vintrarna, sjunger pÃ¥ sista versen. Jag har haft mina Inov8 X-talon i rätt mÃ¥nga Ã¥r nu och de börjar tappa stunsen. De har varit grymma trotjänare och jag fullkomligt älskar dem. Men – jag är lite sugen pÃ¥ de här uppföljarna. Snacka om röda faror! NÃ¥gon som springer i dem och kan dela med sig av sin Ã¥sikt?

Mina Inov8 X-talon 212 – vill byta ut dem mot dessa Inov8 X-talon 190!

Annika bjöd in till långpass i morse och jag velade länge. Hade planerat in årets första långpass i kalendern men kunde ändå liksom inte bestämma mig. Insåg efter ett tag att om jag inte springer det nu med Annika så kommer jag inte att springa det alls. Så jag masade mig upp ur sängen med 30 minuter till godo innan vi skulle mötas upp på tunnelbanan och taggade till. Letade efter varm saft att fylla vätskeryggan med men hittade ingen så det fick bli sportdryck. Hade inte riktigt tid med frukost så jag åter en brownie bar från Pulsin (finns på Bodystore bland annat), drog på mig kläder och mössa och stack iväg.

Jag gissar att vi sprang runt 13 km varav de flesta sprangs pÃ¥ fina gÃ¥ngvägar pÃ¥ DjurgÃ¥rden. Det var fullt med söndagsflanerare som njöt av gnistrande snö, sol och knallblÃ¥ himmel och runt -5 grader. Hela rundan var en enda lÃ¥ng ”kodak moment” och det var väldigt fint och sÃ¥ – men jag började känna mig lite lÃ¥g pÃ¥ energi efter halva rundan trots ett bekvämt tempo. Inte sÃ¥ konstigt – upp till 7 km är just de distanser jag sprungit sedan min halvmara i Valencia i höstas. Nu är det alltsÃ¥ hög tid att börja träna upp mig inför alla löparäventyr i vÃ¥r och sommar. Det är inga konstigheter egentligen. Muskler, senor, ligament är vana vid lÃ¥ngtidsarbete pÃ¥ olika sätt sedan förut (tack för det kroppen) – men jag skulle vilja bli bättre pÃ¥ det där med energiförsörjning. Att fÃ¥ kroppen att använda fett som energikälla är nÃ¥got man mÃ¥ste träna sig till och det är okej om det känns jobbigt. Att ”train low compete high” känns därför lite enklare att köra ensam – i grupp är det ju en fart som gäller och det där är svÃ¥rt tycker jag som kan pendla väldigt mycket upp och ner under en lÃ¥ngkörare.

God bar frÃ¥n Pulsin’

Fint på Djurgården

Bra med vätskerygga – min kommer frÃ¥n Camelbak och är ett köp frÃ¥n NYC för nÃ¥gra Ã¥r sedan

Vi hittade Pilla på bussen!