Jag längtade verkligen till dagens långpass. Solen sken. Vägarna var tomma. Det var vindstilla. Kroppen kändes pigg. Himlen var blå. Allt var perfekt. Och när förväntningarna är gigantiska är det svårt att överträffa dem. Det finns stor risk för pannkaka.

Min plan var att springa från den yttersta utkanten av Runemo, över landsvägen, förbi Kilen, upp mot Sörbo, förbi Freluga och Edstuga och så slutligen kämpa mig vidare förbi Sävstaås för att slutligen göra halt vid Bollnäs kyrka. 15 kilometer på ett ungefär. Inga konstigheter.

Jag kopplade löparhunden om midjan och så begav vi oss iväg. De små vägarna var belagda med is men jag hade bra fäste hela vägen. Solen bländade över skaren på åkrarna och lugnet var påtagligt. Jag mötte en fyrhjuling, två moppar, en bil med släp och en barnvagn. Hälsingeborna tar förmodligen lång sovmorgon på söndagsmorgnar.

Den enda dippen som kom under dagens pass var någonstans i mitten. Jag tänkte fel och blev lite mentalt trött när jag kände att jag inte kom någon vart. Jag trodde jag hade sprungit 5 km när jag i själva verket hade sprungit 7-8 och när jag kom till kilometer 12 så upptäckte jag att jag snart var framme – trots att jag fått för mig att jag hade massa svängar och raksträckor kvar att springa.

Det är otroligt skönt att kunna springa 15 km utan att vara ett dugg trött i leder, muskler, senor eller ork – och det är fantastiskt att springa 15 km och njuta nästan hela vägen. Snacka om solsken i blick!

Bilder fotade med min iPhone 5.

Friluftsdag som frilufsdag. När jag skulle skriva rubriken blev jag med ens lite osäker på vad det hette. Båda passar – på sitt sätt liksom. Väderprognosen utlovade sol hela dagen men när vi vaknade blev vi besvikna. Inte en solstråle så långt de snötäckta ängarna och åkrarna skymtade. Jag och min mamma snörade ändå på oss skorna och gjorde 5 km före frukost, det är ju ändå löpningens dag idag!

Havregrynsgröt med mormors hemkokta jordgubbssylt funkar fint som frukostalternativ när man frilufsar. Men det var inte förrän vi klickat i pjäxorna på turskidorna och tagit våra första stavtag på skaren som solen tittade fram – och det med besked! Med ens blev himlen sådär väldans blå och termometern på den soliga sidan av huset visade nästan 20 grader. Vi tog paus bakom en lada nere vid älven och mötte mormor och morfar på spark. Så satt vi där och fick fräknar på näsan ett tag innan vi skidade vidare.

Klart bra frilufsardag! Löpning och skidåkning och sol på himlen. Motion snarare än träning och massor med frisk luft. Det har varit en sådan där dag som känns extremt nyttig och hälsofrämjande. Och jag kunde inte undgå att tänka att vackertväderdagar med grym hälsopotential inte enbart är reserverade för lördagar och söndagar. Och hur extremt ovärt är det inte att samhället bestämt att vi ska offra all den här potentialen för att boxa in människor i hus och jobba på dagens bästa timmar! Det måste ju ha varit en extremmiss i övergången från bondesamhälle till industriliv.

Friluftsfrukost: havregrynsgröt (jag gillar inte att äta mjölk till min gröt) med jordgubbssylt och surdegsknäcke med mormors egna ost

Vackert väder eller vackert väder!

Soligt läge

Fruktstund

Pausknappen är intryckt

Mamma – don’t quit your day job! (Fast bilden gör inte backen riktigt rättvisa heller)

Eternal sunshine of a spotless mind

Vi avslutade frilufsardagen så som vi började – med en kaffekopp. Och lite dopp.

Jag är i Hälsingland. Innan solen gick ner hann jag med att få några kilometers d-vitamin under en fartlek på senvinterisiga vägar. Ett fullständigt fullkomligt njutarpass med frisk hälsingeluft att skölja lungorna med. Inte ett pass för att pressa tider och trycka syra. Det är skönt att bara få vara. Och att få njuta av dagsljus även om det var lite på gränsen.

Hade pannlampa från Silva på huvudet just in case – men det är ju så ljust ute nuförtiden!

Härliga Hälsingland.

Jacka // Craft WP Stretch (favorit!). Tights // Craft WP Stretch (favorit – finns på REA här). Skor // Inov8 X-talon (favoriter!).