Minns ni när jag skrev om Systrar i bergen i ett blogginlägg från oktober? Då berättade jag om när jag träffade Johanna och la upp lite bilder från Gressoney, Alagna och Champoluc – bergen dit Systrar i bergen åker.

Kommande vecka gästar jag Systrar i bergens instagramkonto: @systraribergen – så ni måste ju såklart hitta dit och börja följa! Jag utlovar ett gäng tankar att inspireras av för att våga det där som man kanske räds just idag.

Jag tycker att tanken bakom Systrar i bergen är fin och bad Johanna skriva lite om vad hon vill med det här initiativet. Det finns två saker att lyfta här tänker jag; 1 – Systrar i bergen i sig, men också 2 – en tjej som går och gör det hon drömmer om. Drivkraft i sin renaste form!

Drivkraft är något jag går igång på massor och lite lever på för egen del, något som eldas på av andra människors drivkraft. Det är inspiration som jag suger åt mig så mycket jag kan.

Med det sagt, här är Johannas text:

När jag var 26 år hade det gått 10 år sedan jag stod på skidor. Då började mitt växande intresse för att göra en vintersäsong i alperna. Men det kändes bakvänt. Jag hade pluggat vidare direkt efter gymnasiet, tagit mig in i reklambranschen och arbetade numera på en marknadsavdelning med kommunikation. Skidsäsong nu?

Men med ett växande intresse för skidor och ett större behov av att vara utomhus så räckte det inte längre med att drömma om en vintersäsong i fjällen. Jag gav mig själv två val. Antingen skulle jag fortsätta drömma och åka skidor under semesterveckorna eller så skulle jag satsa på att göra en vintersäsong som jag drömt om de senaste fyra åren. 

Säsongen 14/15 slutade med flera olika resor till snöklädda berg. Varje resa gav mig nya insikter. Under en av alla resorna hälsade en nära vän på mig i alperna, Emilia. Det var då idén till Systrar i bergen föddes.  

Visionen med Systrar i bergen är att skapa något som är till för alla som vill åka skidor i bergen, oavsett om du reser själv eller med vänner. Hotell är noga utvalt med god service och vällagad mat, det ingår förstås frukost- och middagsbuffé. Alla gäster har fritt inträde till hotellets spa och relaxavdelning. Och eftersom att systerskap är så viktigt har vi alltid två guider på plats.

Just nu ser jag fram emot vinterns skidsäsong och att visa våra gäster det bästa av Monterosa i Italien. Hoppas vi ses i vinter!

/Johanna

> Här läser du mer om skidresorna som Systrar i bergen anordnar!

För ett år och några dagar sedan spelade vi in den första filmen i mitt filmprojekt The freedom series. Vi började med löparfilmen som vi kallar för The Relief. När jag la upp den för ett år sedan fick jag så himla många kommentarer och jag blev otroligt glad.

För dig som inte sett filmen, eller som vill se den igen. Här är den:

Efter det första avsnittet spelade vi in en andra film i Åre som har en helt annan karaktär. Här kan du se den! Tyvärr verkar alla kommentarer ha försvunnit från det blogginlägget och det är så himla tråkigt.

I somras spelade vi in det tredje avsnittet som jag dessutom har en sponsor till. Jag ville göra en maxad film som liksom var all over the place med träningsglädje och jag gillar hur vi fick till det. Tanken är att hela tiden skapa olika känslor, men alltid med frihet och träningsglädje nära tillhands. Här ser du den filmen!

Jag har planerat väldigt länge för den fjärde och avslutande delen i The freedom series; eftersom jag gillar kontraster så kommer den bli helt annorlunda mot den från i somras. Jag tror ni kommer gilla den – jag ska bara få till själva inspelningen…

På tal om filminspelning så tar film verkligen lång lång tid att göra. Vi börjar alltid med en idé och en känsla och skapar sedan en storyboard med alla scener som ska till. Sedan måste scenerna matchas med ljus och andra praktiska saker, plus att varje scen spelas in rätt många gånger… såhär kan det gå till (plus många, många behind the scenes)!

Förutom att göra The freedom series har jag tänkt göra små andra kortfilmer; inte alls lika ambitiösa som det jag gör nu – men som ett komplement. Och vem vet, efter The freedom series kommer nog andra lite mer påkostade filmprojekt att ta vid. Projekt som sagt, jag gillar dem!

Igår kväll var vi på julbord på Bockholmen Hav & Restaurang, en grosshandlarvilla som ligger fint vid vattnet i Solna utanför Stockholm. Jag bokade julbordet med yttersta tveksamhet eftersom jag inte visste något om det – och inte hade läst någon recension från julbordet där heller. Men jag hade inte behövt oroa mig: det var bra!

Julbord kan vara riktigt bra men också gräsligt dåliga. Först och främst ska maten vara bra; det allra bästa julbordet innehåller klassiker blandat med lite nytänkande. Det finns inte rum för misstag någonstans eftersom vi alla har olika favoriter. Jag gillar ju sillen och laxen bäst till exempel – och på Bockholmen fanns det mycket av just det.

Dessutom var julskinkan ovanligt god (och det fanns äppelmos – min favoritkombination!) och de små, små potatisarna.

Dessertbordet kan ha varit lika stort som alla andra borden tillsammans och även om man inte äter lika mycket i slutet (pga mycket mätt) så är det en fröjd för ögat. Chokladtårta, glöggcheesecake, arraksbollar, tryfflar, apelsinkola, brownies, saffranskakor… och så allt det andra godiset!

Vi satt på nedervåningen och här är det mysigt och trångt och när det är fullt så blir ljudnivån rätt så hög. Bockholmen Hav & Restaurang är en del av Bockholmengruppen med bland annat Nybrogatan 38, Nytorget 6, Le Rouge och Meatballs for the people. Något som varit på Meatballs förresten?

Jag tycker att gårdagen står sig bra i konkurrensen med julbord på Operakällaren och julbordet på Grand Hotell. Operakällaren vinner lite på elegansen men Bockholmen var bättre än Grand. I Halmstad har vi varit på många julbord på Pio Country Club som också varit riktigt bra och enligt min åsikt var Bockholmen i trakterna av ungefär lika bra.

> Bilder från julbord på Pio Country Club för den som vill frossa i jul

> Såhär var jag klädd när jag var på julbord på Operakällaren – vilket galet långt hår jag hade!