Jag har en plan.

Hösten 2008

Hösten är inte här än. Men snart så. Och då gäller det att vara startklar. Hösten har en tendens att springa förbi!

Jag har funderat på mina mål med hösten och tänkte ta tillfället i akt att konkretisera dem. För er – för att ni är nyfikna. För mig – för att tydliggöra dem och ha dem lätt åtkomliga längst fram i minnet.

Målet med sommaren var att bli snabbare på korta distanser på runt 5 kilometer. Jag har blivit snabbare. Jag har tränat mycket snabbdistanser, tempo och fartökningar. Jag är nöjd.

Mina mål för hösten är:

Att träna effektivare. Mer strukturerat. Jag menar inte att alla pass ska vara de tuffaste jag någonsin kört, snarare att det ska finnas en uttänkt mening bakom varje pass. Varje pass ska ha ett syfte (lugnare återhämtningspass har också ett syfte).

Att bli snabbare på något längre distanser. Jag siktar in mig på distanser runt 8-12 kilometer och vill nöta min uthållighet på dessa. Intervallerna bör därför bli modell längre. Gärna 800 meter istället för 400 meter när jag springer på bana till exempel.

Att få starkare ben. Styrketräning kompletteras med löpträning som intervaller i backe och trappor och tunga växlar på spinningen snarare än hög kadens. Hög kadens känns som att det snarare tränar flås än ben (rätta mig gärna om jag har fel).

Att styrketräna i samma takt som nu. Jag känner mig nöjd med hur jag styrketränat under våren. Fokuserat och freqvent.

Att bli bättre på att upprätthålla konceptet 2 träningsdagar+1 vilodag. Det ger mig bättre tillfällen att köra flera pass per dag och det känns enklare (mentalt) att köra tuffare eftersom vilodagen alltid är nära.

Att lära mig crawla och ge mig i kast med simträningen.

Att fortsätta med framgångsmetoden 30% kolhydrater (eller något mindre), 30% fett och resten proteiner. Frukost + mellanmål + lunch + mellanmål + middag + nattmål. 1700 kalorier per dag – oavsett träning. Hur svårt kan det va´?

Om drygt en vecka öppnar SATS i Stadshagen. Om anläggningen är bra kommer det bli en kick i min höstträning eftersom det ligger nära jobbet. Jobbgymmet i all ära – men det är inte så ”yeah yeah, wow wow”. Det är mest praktiskt.

Den sista oktober går flyttlasset till Halmstad. Här finns alla möjligheter att träna. Så många gym, så mycket natur att springa i, så mycket allt!>

Värmen har äntligen hittat till Halmstad och jag har tillsammans med övriga Halland tillbringat dagen på Tylösand. Stranden var fullpackad men vi hittade finfina solsäkra platser uppe på en sanddyn med bra utsikt över stranden och vad som försigick där. Jag, som är som ett mjölkpaket med fräknar, brände mig ordentligt så när vi åkte nedcabbat hem på kvällen behövde jag i alla fall inte frysa – huden var stekhet ändå. Väldigt ohälsosamt – don’t try this at home!

Inte en tanke har ägnats åt morgondagens galenskap. Ja, inte förrän Coola Karin ringde det vill säga. Då tänkte jag lite på det. Men sedan glömde jag bort det igen när jag och Grabben åt en underbar middag på fantastiska Salt. Det finns många ”måsten” i Halmstad och jag lägger till Salt som ett av den. Vilket ställe!

Imorgon avreser jag från Halmstad i ottan. Hallsberg väntar. Jag tänker inte så mycket på att vi ska vara ute och gå/springa under fruktansvärd lång tid. Jag tänker snarare att vi kommer i alla fall bara att springa under en eftermiddag, en kväll, en midnatt, en tidig morgon och en förmiddag. Vi kommer till exempel bara springa klockan 3 på eftermiddagen en endaste gång. Man måste se glaset som halvfullt!
>

Stora löpardagens alla stationer har avverkats i grandios stil, med bara två små missöden: Christian Olssons krossade OS-drömmar och Sanna Kallurs ickemedverkan på DN-galan.

Morgonjogg

Planen att morgonjogga 7 km klockan 8 gick i stöpet när en sömndrucken Puma bestämde sig för att snooza sig fram ända till efter 9. Klockan 9.40 kom jag till slut iväg och joggade bortåt en ganska tråkig lands- och cykelväg för att vända hemåt efter 3.5 km. I lurarna hade jag Täppas Fågelberg och Ring P1 som senare övergick till att bli ett pratprogram med Denise Rudberg i P3. Oh what a morning! Försökte prata med några morgonslöa hästar i en hage men de ville inte prata med mig. Kom hem 10.20 och försökte väcka Grabben så att vi kunde få i oss frukost i tid för att klara av lunchintervallerna.

Intervallöpning

I april sprang jag 400-metersintervaller på tartanbana i 4.55-tempo. Inte så imponerande när man jämför med er andra – men då åtnjuter ni andra fördelar (som att väga ett par tiotals kilo mindre).

Idag sprang jag 400-metersintervaller på tartanbana i under 4.40-tempo. Haha – give it to me baby! Det är fortfarande inte så imponerande när man jämför med er andra – men det går framåt. Och det även efter en jogg på 7 km några timmar tidigare. Nu visade det sig i och för sig att orken tröt efter 5 intervaller, men ändå. Vi körde 5 x 400 meter i ungefär 4.40-tempo med 2 minuters gåvila och sedan 1 x 300 meter, 1 x 200 meter och 1 x 100 meter – de sista med högre och högre hastighet (som sig bör eftersom intervallerna var kortare).

Gym och pump!

Efter intervallerna hade jag dryga 2 timmar till nästa pass. Lite energipåfyllning satt fint när vi lunchade på baguettliknande macka med lax och en Cola Zero på överfyllt fik.

Medan Grabben stack iväg på långpass (8 varv på 3-kilometersslingan) testade jag ett nytt gym: Form Friskvård. Jag hade tänkt mig en pumpklass och en stationsträningsklass men eftersom den sista klassen låg för sent för att hinna hem till DN-galan blev det 60 minuter pump och 45 minuters konditionsträning i gymmet: 15 minuter intervaller på gammal spinningcykel + 15 minuter intervaller på crosstrainer + 15 minuter intervaller på en annan typ av cykel (+ 15 minuter coreträning).

Framför konditionsmaskinerna hängde stora TV-skärmar (som på de flesta andra gym) som de allra flesta visade den engelska versionen av ”Se bra ut naken” med fokus på stora bröst. Vi var med andra ord ett gäng tjejer, killar, damer och gubbar som inte hade annat för oss än att glo på skärmar med bröst i megasize som visades upp fritt hängande på löpande band. Halmstadbloggerskan Minna (som jag inte känner, men som jag upptäckte eftersom jag spottade den sporadiskt träningsbloggande Glitzy i sällskap med Halmstadbloggerskan häromdagen) som tränade på gymmet i rosa outfit med tillhörande rosa IPod verkade inte alltför förtjust i utsikten på TV:n…

På pumpen glodde jag inte på någon annan än mig själv. Visst kastade jag vissa blickar på den snyggt vältränade tjejen långt till vänster som gick otroligt långt ner i benböjen trots megatyngd på axlarna – och som höll lika fin teknik och djup hela tiden ut. För egen del blir jag trött i benen ganska snabbt. Passet var okej. Inget som kommer gå till världshistorien men det satt ändå där det skulle.

Toppingen

När pumpen var slut var min träningsdag till ända. Nästan. Jag hade ju fortfarande toppingen på kakan kvar: DN-galan. Det var trevligt att se ett soligt Stockholm och många världsnamn, men på det stora hela var det en halvtråkig DN-gala. Alldeles för få löpgrenar…

Men, hur känns det då?

Kroppen känns bra efter dagens idrottsliga utövande. Jag känner mig oförskämt pigg och fräsch på alla sätt och vis. Sådana här dagar kan jag tänka mig fler av. Jag har tränat och vilat och tränat och vilat och tränat lite igen.

Under mitt gymkonditionerande kom jag till några slutsatser: löpning måste vara den bästa motionsformen man kan tänka sig. Speciellt löpning i terräng och intervallöpning på bana. Det är utmanande på helt olika sätt, men attans vad roligt!>