Jag har vilat idag. De 8 kilometrar jag gick efter jobbet avverkades i lugn takt med kameran i högsta hugg. Vi var i Lynga skog och på Lynga strand och jag letade vårtecken. Jag såg knoppar och vårsippor och solen strålade mellan träden. Och för att inte tala om på stranden. Det var ännu mer fantastiskt än igår, hur det nu är möjligt. Lynga strand är en riktig pärla och när vi gick på stranden och solen sken så var det så himla svårt att föreställa sig att det faktiskt kan finnas annat väder.

På vägen hem gick vi vilse. Vi började följa andra färger på träden än den färg vi skulle och snart följde vi inga färger alls. Till slut hittade vi dit vi skulle och när vi körde hem gick solen ner genom bakrutan på bilen och lyste alldeles neonorange.

Klockan 17.00 tog jag helg. Kändes det som i alla fall. Solen sken och livet strålade så jag och Grabben tog bilen till Laholm. Jag sprang slingan i Mellbystrand som är 6 km. Den går genom en fantastisk strandskog som skyddar mot vind men badar mjukt i solsken. Livet var fantastiskt. Ja, förutom att jag kände mig stel och stum i vaden då. Men skit samma. Förutom det var allt underbart. Lyxträning på hög nivå.

När jag sprungit klart försökte vi leta upp en ny slinga som ska ligga vid tennisbanorna i Skummeslöv. Vi hittade den inte (var är den?) så vi åkte ner på stranden istället.

Oh. My. God.

Ögonblick som i eftermiddags gör det fullkomligt glasklart för mig varför jag valde att flytta till Halmstad. Solen strålade och framför mina fötter låg mil av sandstrand. Vågorna skvalpade och vattnet forsade. Okej då, det blåste lite och var inte jättevarmt men jag såg ingen betong så långt ögat nådde. Ingen storstad och inga människor. Bara hav. Och sand. Och sol. Lyxliv på hög nivå.

Jag förevigade minnet med några bilder och jag vet att ni i Stockholm med omnejd fått leva med hagel och snö idag. Förlåt.

Jag snodde rubriken från två av många härliga människor jag lärt känna genom bloggen. De inspirerar mig på många sätt och tillsammans är vi förälskade i Into the wild-temat.

Det finns så mycket wilderness mitt ibland oss och jag har nyfiket surfat runt på nätet många kvällar för att upptäcka små slingor här och var. Allra gladast blir jag när jag upptäcker en samlingsplats för dem, som det här geniala häftet för vandringsslingor i Laholm. Längden på slingorna varierar från någon kilometer upp till en mil, så vi snackar inte äventyr á la Helena här. Men tänk vad mycket roligare det är att springa intervaller på en 1-kilometrare i skogen än en platt 400-metersbana!