Midsommarafton 2011 bjöd på sol, moln, regn, blåst, kyla och värme. Bäst väder var det i Halmstad – sämst väder var det i Falkenberg.

Vi tajmade in vädret fint på både morgon- och eftermiddagspromenaden. Totalt blev det 1 mil. Tillsammans med glass på Skrea Strand, en titt på midsommarfirandet på Hallandsgården, midsommarmat och en ”slungad” midsommartårta så har det varit en finfin midsommar. Nu är vi hur trötta som helst och ligger utslagna i soffan. Att fira midsommar tär på krafterna.

Om ni undrar var mitt träningsbloggande tagit vägen så ber jag att få återkomma med det så snart jag tillfrisknat. Känner ni igen er i att längtan efter träning och aldrig är så stark som när man inte kan träna? Jag har tusen träningspassidéer i mitt huvud. Jag har dessutom en tanke på hur vi skulle kunna göra det lite roligare. Stay tuned!

Vi var osäkra på midsommaraftonsvädret så vi tog det säkra före det osäkra och gjorde allt det där somriga idag istället. Man vet ju hur det brukar vara…

Efter en sväng på stan svidade vi om och åkte till Lynga. 5 kilometers hundpromenad gjorde mig inte svettig – men det var härligt att bada ändå. Årets första dopp var inte sådär isande kallt så att man tror att hjärtat ska springa upp ur kroppen utan det var en rätt skön historia. Vågorna hade lockat surfarna till stranden, vågorna rullade mot land på den långgrunda stranden, solen bröt igenom och allt var sådär löjligt vackert.

Jag gillar det här med att fira nationaldagen. Jag har firat hela dagen – men började med att äta frukost på CC:s nere vid Nissan. Visserligen lite senare än tänkt, men så går det när man fastnar med en kul Photoshopkurs fram på småtimmarna.

Latte macchiato, macka och smoothie under strålande sol, något enstaka stackmoln och ljumma sommarvindar. Mycket bra nationaldagsväder! Eftersom vi hade någon form av hybridkläder på oss som funkar för träning och för allmänt häng, så tog vi Charliecabben och åkte direkt ut till ett av mina favoritområden (jag har många sådana!) i Halmstad: Lynga. Vi sprang 5-kilometraren efter de orangea markeringarna i strandskogen och tog givetvis vägen uppför Sveriges högsta sanddyn. Den såg likadan ut som alla de andra gångerna vi varit där men en tur upp på den hör liksom till.

Det hör också till att gå ner på stranden när man har 700 meter kvar på slingan. Här får man garanterat sand i skorna (det får man på rätt många ställen på slingan eftersom den går i strandskog) men det är häftigt att gå den breda sandvägen ner till vattnet och stranden. Vanligtvis är Lynga strand väldigt öde – och det var den idag med. Med undantag av 3 personer som solade med kläder, och 2 utan kläder som flanerade i strandbrynet…

Efter Lynga fortsatte färden mot Möllegård och hajpade Riccardos italienska glass i Möllegård. Hit vallfärdar alla. God glass på bra råvaror (utan konserveringsmedel och andra dåliga grejer). Rabarber och grönt äpple var mina favoritsmaker för dagen! Orkar man inte åka ut på landet för att äta glass står Riccardos glassbil nere vid Nissan de flesta dagarna.

Efter frukosten, springandet och glassätandet funderade vi på var vi skulle åka härnäst. Vi bestämde oss till slut för hemfärd – vi har trots allt världens bästa lägenhet med världens bästa balkong så varför ska vi hela tiden åka någon annanstans? Så vi satt på balkongsoffan ett tag – och försökte prokrastrinera en annan typ av hemfärd. Den till Stockholm. Men, nu är det väl dags antar jag.