Jag har sprungit i Laholm. Igen. Fast den här gången upptäckte jag att det finns 2 långa raksträckor på 6:an. De fanns inte där förra gången. Inte så att jag märkte dem i alla fall…

När vi lämnade Halmstad spöregnade det – när vi klev ut ur bilen vid Hökafältet strålade nästan solen. Grabben som klätt sig i full höststormsmundering såg rätt varm ut där han kom springandes i underställströja och stormbyxor. Själv kände jag mig ickelöpig i mina blå tights och en svart t-shirt med, förvisso, det bästa motivet. The only way to finish is to start.

Jag och Grabben tog en roadtrip till Hylte för att springa intervaller på tartanbana. På vägen dit berättade han om Hylteklubben Rydös storhetstid när klubben elitsatsade på friidrott och Patrik Sjöberg och en massa tyskar hoppade höjdhopp och hur kenyanerna deltog på Rydöloppet. Jag somnade. Inte för att historierna han berättade var tråkiga, men för att jag var så himla trött. När vi svängde upp på parkeringen ville jag helst sova lite till men istället värmde vi upp på ett elljusspår. Det har sett sina bättre dagar. Elljusspåret vid Hyltes IP är nog det värsta jag sett. Ändå mötte vi 2 löpare som sprang runt bland håligheter och väldigt ojämt underlag (enligt läsare så grävs det ner vattenledningar i spåret just nu).

Jag har sedan 4 löppass bakåt i tiden börjat springa med musik i lurarna igen. Mest för att jag börjat snöa in på det där med appar. Idag premiärsprang jag med appen Runkeeper och den är faktiskt fenomenal. I appen ställe jag in exakt hur många intervaller jag ville springa, hur långa de skulle vara, hur lång vilan mellan dem skulle vara och hur ofta jag ville ha feedback på hur långt in i passet jag kommit. Sedan var det bara att springa utan att tänka på det där med sekunder och antal. Jag minns inte vad den kostade i appstore men om det nu var 0, 7 eller 15 kronor så är den ett fynd.

Jag delade upp de 30 30-sekundrarna i 2 block med 3 minuters vila i mitten. Det blev 15 minuter per block. Rösten i appen gav mig ett heads upp vid 5 och 10 minuters intervallande vilket var skönt, för jag visste att i varje sådant miniblock var det bara 5 intervaller och det är nästan ingenting. När jag kollade tempofacit efter träningen såg jag att min hastighet varierade betydligt – nästan 80 sekunder i min/km. Det var det där med uthålligheten… (de långsammaste intervallerna var någonstans i mitten av passet)

Dagens känsla var lite sisådär. Jag var otroligt seg i benen och har träningsvärk i vaderna efter måndags backar och trappor. Farten på mina 30-sekundrare var nästan samma som när jag springer 400-metersintervaller men so be it. Jag är mycket taggad på att springa mer intervaller och fartlekar. Med appar och musik och grejer blir man rätt motiverad!

Vi avslutade vår roadtrip till Hylte med en tur till Skärshultssjön och en Twister på bryggan medan solen kastade sina sista glimtar i sjön. Efter det var jag rätt nöjd med att åka hem till Halmstad igen. Hylte var inte det mest upplyftande samhälle jag sett även om tartanbanan var mycket fin.

Om du har vägarna förbi Mellbystrand ska du stanna till. Åk till norra delen av Mellbystrand – det som heter Hökafältet. Knyt på dig löparskorna och stick iväg på en löptur. Strandskogen som omger 6-kilometaren är mysig med snäll terräng och rolig strandskog. Här når solstrålarna ner ända till tårna och blir det varmt så kan du svalka dig med ett dopp efteråt.

Det där doppet hann jag aldrig med, men sprang gjorde jag. Första gången jag sprang på Hökafältet var Laholmsloppet för ett gäng år sedan och då spöregnade det så pass mycket att hela slingan var som att springa i en bäck. Gångerna efter det har varit annorlunda. Soliga och varma.

Terrängskor behövs egentligen inte men jag snörade på mig mina nya terrängskor från Adidas. De är sköna. Känslan påminner om Adidas Marathon 10 men skon är kraftigare och tyngre. Känslan i kroppen var lätt – jag sprang de 6 kilometrarna som en lättdistans. Efteråt gjorde jag några armhävningar och magövningar. Jag borde ta mig tid för mer sådant – det är himla praktiskt att göra det direkt efter löppasset.

Någon timma efter vi kom hem åkte vi iväg igen – mot Tylösand och restaurang Salt. När det är soligt och somrigt finns det inget som slår den restaurangen. Inte när det stormar och regnar heller för den delen. Då får man se till att springa mellan restaurangen och parkeringen däremot…

Jag åt fantastisk halstrad hälleflundra och kommer bära med mig både smaker och solsken i minnet en lång tid framöver. Vissa dagar vet man att man kommer spara på lite extra och ta fram när det är grått och kallt. Idag har varit en sådan dag.