Halmstad

Möllegård

Jag tog den längsta sovmorgonen i mannaminne innan jag märkte att det var fint väder ute. Efter frukost på balkongsoffan (två fröbröd med mosad avokado och skinka och juice på hallon och apelsin) snörade vi på oss skorna, cabbade ner och åkte ut mot Tylösand. Det bjöds på sommarväder men stranden var nästan tom eftersom det blåste lite. Efter några kilometers löpning visade sig att alla var hos Riccardo i Möllegård. Hit vallfärdar man för att äta italiensk glass. De flesta kommer med bil men Prins Bertils stig mellan Tylösand och Möllegård bjuder på fantastisk natur och jag tycker att glassen smakar godare med några kilometer i benen.

Hasselnöt och rabarber visade sig vara dagens godaste smaker och när allt var slut och uppätet sprang vi tillbaka mot Tylösand igen. En fin sommarutflykt för livsnjutare.

 

Fartlek i backe

Min midsommar bestod av regn, fartlek i backe, grillning, jordgubbar och Halmstad sommarlager. Mitt i allt det kom jag på att för mindre än en vecka sedan sprang jag ultra och kände mig rätt nöjd med känslan i benen under intervallpartierna i backen. Stark och snabb på regnvåt asfalt. Nu ska vi bokstavligen springa iväg och äta glass – men i solsken.

 

Mörkare igen

Nu blir det mörkare igen. Rätt så mörkt var det också när vi var ute och sprang precis vid midnatt. Östra stranden i Halmstad låg tom och öde och på campingen intill var det tyst. I ett enstaka förtält lyste en lampa. Annars var det öde.

Vi trampade med lätta fötter förbi små knutar på mörk asfalt. Vi passerade husvagnar och husbilar, brevlådor och uppfarter tills vägen tog slut. Sedan vek vi ner mot stranden. Mot vågor som skvalpade längs med en mjuk sandkant. Mot horisonten och ljuset. Sommarsolståndet 2012!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!