Äntligen så är premiärturen gjord. Jag har haft några små logistiska problem och överlag lite otur med vädret (som typ alla andra) men idag tog jag Rulle ut på några mil på fina vägar med finfin utsikt över den halländska myllan. Och vilken lycklig tur det blev. Landsvägscykling är fantastiskt och ger enorma frihetskänslor! Att rulla iväg med lätta, lätta tramptag är olikt allt annat. Till skillnad från mtb som för min del blev en katastroferfarenhet, så kommer min styrka och känsla till sin rätt på en racer. Jag liksom myser på den, har full kontroll men fascineras över hur känslan kan gå från superpigg till jättetrött på kort tid.

Dagen var både solig, kall och blåsig så jag körde underställ under cykeljackan och benvärmare under cykelbyxorna. På händerna hade jag vintervantar. Jag höll mig perfekt varm under hela turen på 2 timmar.

Även om jag haft min cykel i nästan 3 år så känner jag mig som en relativ nybörjare. Cykelsport är en snyggsport och det där med hur mycket man vill anamma kulturen gör man som man vill med. Men om du precis börjat cykla – eller vill börja, så tycker jag du ska tänka på att:

• Alltid heja på cyklisterna du möter (i alla fall om de har hjälm, har jag hört)
• Inte ha trosor/kalsonger eller andra brallor under cykelbyxorna (för att undvika skav)
• Pumpa däcken inför varje cykeltur (för att det är mer lättrullat och för att undvika punka)
• Skaffa dig en sadel som passar dig (för komfortens skull)
• Skarva med benvärmarna under cykelbyxorna (jag har gjort fel på denna!)

Jag tog vätskestopp på Särdals Kvarn och sa hej till min fina vän Anna.

Trimtex har skickat mig lite pepp inför Årecyklingen. Tack så mycket! Allt satt fint och kändes hur bra som helst. Kan rekommendera!

Regnvädret följde med från Stockholm till Halmstad. Det blev dessutom bara värre och värre. Väl framme hade jag inget annat val än att dra på mig löparbrallorna och sticka ut. Jag hade siktet inställt på kuperad distans och sprang en del cirklar runt Slottsmöllan och sedan en sväng på Galgberget. Väl hemma var blodsockret kört i botten och jag hade ingen middagsmat i kylen. Jag slog mig med häpnad när jag tog en promenad ut till Hemköp och köpte idel bra grejer. Tittade lite längtande mot kanelgifflarna men var ståndaktig och gick förbi och grabbade tag i en sötpotatis istället. Vissa gånger är det lätt att stå emot. Andra tillfällen är det inte lika enkelt.

Ö.V // inte så glad i bilen – hallå regn, go away! Ö.H // utsikt

N.V // bättre utsikt över Halmstad. N.H // Kuperat

Alltså – vädret på den här helgen. Jag saknar ord! Bättre gick verkligen inte att få och jag känner mig alldeles BLESSED!

Jag tog sovmorgon till 8 och fick sedan brådis till frukosten. I med äggröra, champinjoner och prinskorv i magen och på med löparkläderna. Det vankades 90 minuter distans och de som var extra pigga tog sig en svängom på 2 timmar. Solen sken, havet visade sig från sin bästa sida och Prins Bertils stig var vår. Grabben stod efter några kilometer och serverade vatten och apelsiner och livet var allmänt härligt.

Väl tillbaka fick Ingmarie med sig ett helt gäng på ett vad som såg ut som ett vansinnesdopp i havet men alla såg lika glada ut när de sprang upp ur vattnet som när de sprang i, så det var nog på det stora hela en ganska angenäm upplevelse – även om ingen beskrev det som direkt varmt.

Jag tycker det är oändligt svårt att äta efter träning men jag valde lite sallad och ägghalvor från lunchbuffén, och mängder med mineralvatten som jag känner mig alldeles hooked på efter den här helgen. Sedan flyttade vi ut vår sista föreläsning och vår sista ”coreyoga” till Solgården på Tylösand – och till stranden. Vi pratade löpning, såväl mjukare aspekter som inspiration och motivation, som varför det är så viktigt att värma upp och varva ner samt en hel del löpträningstips. Sedan körde vi en massa plankor i sanden.

Löparläger i Portugal kan slänga sig i väggen. Halmstad och Tylösand är grejen!