Klockan är strax före midnatt och jag har precis kommit hem från en cykeltur. Varför mitt i natten? För att jag kan! Behövs det någon annan anledning?

Jag är en upplevelsesamlare av rang och det är något särskilt med att sticka ut och göra saker tvärtom. Som en löptur i en storm. Eller cykla mitt i natten. Aldrig känner man sig så levande som när man är ensam med naturen. Aldrig känner man sig heller så liten.

Om jag hade fått välja hade det inte blåst typ kuling just den här kvällen. Men nu var vädret som det var och det gick inte att ändra på. Eftersom jag och våren missuppfattat varandra hade jag inga ben- eller armvärmare mer mig ner till Halmstad så jag drog på mig ett par långa tights under mina cykelbrallor. Sådant ska man aldrig, aldrig göra. Det ger skav deluxe. För bästa komfort ska man inte ha någonting alls under sina cykelbrallor. Tur för mig att det var en relativt kort runda jag skulle ut på!

Det blåste åt alla möjliga håll. Jag höll hårt i styret för att parera sidvindarna som kastade sig hejdlöst mot cykeln. De var inte nådiga. Blåsten var som ett jetplan som snurrade sin motor i mina öron – och sedan på raksträckan hem, så blev det alldeles tyst. Skillnaden var så påtaglig och jag upplevde det som jag befann mig mitt i vindögat. Det var tyst och lugnt och stilla. Jag hade äntligen medvind!

Cykellampan kommer från SILVA och är en del av deras satsning på Bloggar om tränings uppladdning inför Cykelvasan

Ikväll samlades ett gäng i ett blåsigt och småkyligt Sollentuna för att träffa SILVA och Calle Friberg. SILVA gör grymma pannlampor och cykellampor och Calle Friberg är flerfaldig svensk mästare i mountainbike som efter ett par års paus nu satsar igen. Han gav oss bra tips inför Cykelvasan i augusti – och sedan cyklade hela gänget iväg för att få mer praktiska tips på cykeln.

Jag väntar på min Trek mountainbike som ska komma någon gång under maj så jag vinkade av cyklisterna när de begav sig iväg mot äventyret. Det verkar kul det där med mountainbike – och jag ser fram emot att testa hur det är jämfört med landsvägscykling!

Cykelvasan är ett tekniskt enkelt lopp – men också ett långt mountainbikelopp. Calles bästa råd var att se till att äta ordentligt – hellre efter klocka än efter känsla, och att känna sin cykel. Man ligger gärna på rulle eftersom terrängen tillåter det – men det kräver att de man cyklar med vet hur det går till. Det sista sa visserligen inte Calle, men det är mer min reflektion. Grusväg i skrubbsåren låter inte så roligt. Däremot är det behagligt att faktiskt få lite gratis fart så som man får på rulle.

Nästan hela gänget

SILVAs industridesigner Magnus Svensson & mountainbikeproffset Calle Friberg

En höstnyhet till vänster – och SILVA singletrack till höger samt på översta bilden

Först till det viktigaste: jag är nu en godkänd och licensierad cykelinstruktör. Jag grejade det skriftliga provet vi gjorde i eftermiddags – och jag grejade provcyklingen som vi gjorde framför de andra deltagarna. Visserligen kunde man inte få annat än godkänt på det, men jag tyckte att det var roligt (och sjukt nervöst) och jag vill göra det igen. Och jag vill framförallt lära mig mer!

Efter en helg med grunderna för vad man ska kunna och tänka som instruktör så längtar jag efter mer! Djupare kunskap och inspiration inom pulsbaserad gruppträning, mental träning eller en workshop i musik. Jag har extremt höga krav på mig själv och ska jag göra något så vill jag göra det riktigt bra. Och skulle det inte varit så att det krävs några års erfarenhet så verkar The Challenge riktigt roligt – och jobbigt. Men det är just det jobbiga som driver utveckling.

Gruppen under kursen hade olika bakgrund och erfarenhet: vissa körde redan klasser medan jag och några till var helt gröna. Det var intressant att lyssna på alla och ta del av deras tankar och sätt att instruera. Jag är väldigt formad efter de instruktörer jag tokgillar och har inte cyklat på andra sätt på väldigt länge. För det är stor skillnad mellan instruktörer och hur man väljer att instruera en klass. Inte så att det är rätt eller fel – bara olika. Precis som det är olika musik på olika klass.

Jag har ett tydligt bild av hur jag vill vara som instruktör och vilket sätt jag vill ha. Vilket sätt som är jag. Och det är ungefär som den här bloggen kan man säga. Förstår ni då? Om, var och när jag kommer börja instruera är fortfarande oklart. Jag är öppen för förslag och erbjudanden…

Det har varit en väldigt intensiv helg och efter  8 timmars magsjuka igår kväll och natt var jag lite matt idag. Krafterna är på väg tillbaka men jag ser fram emot en lång och skön kväll i soffan!