I förmiddags cyklade jag och Erika mot Färingsö för att fÃ¥ nÃ¥gra fler cykelmil i benen innan Siljan Runt nästa helg. Det var mitt fjärde cykelpass pÃ¥ ett Ã¥r. Jag är snart en rutinerad cyklist…

Jag hade däremot nästan inte koll pÃ¥ nÃ¥gonting: slangen var hemma sÃ¥ jag höll tummarna för att inte fÃ¥ punktering (jag vet inte hur man lagar det ändÃ¥), jag hade ingen klocka pÃ¥ armen, ingen energi i fickan och inte ens en riktig cykeloutfit. Till de här brallorna matchade jag den här tröjan. Eftersom tröjan inte har nÃ¥gra fickor pÃ¥ ryggen prioriterade jag kamera, pengar och telefon i min cykelväska under sadeln istället för slang! Dessutom höll jag pÃ¥ att Ã¥ka rakt över glassplitter pÃ¥ marken redan den första kilometern men det var ungefär det värsta som hände under den här cykelturen. Om man bortser frÃ¥n damen pÃ¥ Skeppshultcykeln som höll pÃ¥ att krocka rakt in i Erika dÃ¥. Skeppshultcyklister är de farligaste cyklisterna konstaterade Erika och jag höll med – jag höll pÃ¥ att krocka med en Skeppshultare i Halmstad som cyklade rakt fram men med huvudet vänt Ã¥t ett annat hÃ¥ll. Drumlar!

Vi tog turen mot Färingsö, med ett halvt varv på FRA-rundan, fikastopp i Svartsjö, ner mot Björkvik och så lite mer fika innan vi styrde hemåt igen. Den rundan är 9 mil och kändes alldeles lagom i benen. Jag och Erika har samma filosofi: det ska vara roligt hela vägen och eftersom jag inte ens hade klocka på armen förstår ni hur brydd jag är om sådant. Jag ser fram emot vår 12-milare på lördag även om väderprognosen inte ser så himla lovande ut.

Ute pÃ¥ Färingsö träffade vi Karin och Karin som vi fikade med en stund. Det är tydligt hur man spanar in varandras grejer som cyklist. Eller, jag tror att killarna gör det mer än tjejerna… jag kan konstatera att det är fler som är cykelinkorrekta än cykelkorrekta sÃ¥ det där snacket om att cykling ska vara sÃ¥ uppstyrt med rätt grejer och färger är mest en kul grej att skoja om verkar det. Min cykel sÃ¥g inte klok ut med en knallblÃ¥ sadel som jag lÃ¥nat frÃ¥n CykelCity för att testa inför ett köp. Den gÃ¥r loss pÃ¥ nästan tusen spänn sÃ¥ jag vill veta att det är en bra sadel jag köper. Dumt att köpa – och Ã¥ngra sig liksom.

Cykling är jäkligt roligt. Jag kan helt klart tänka mig att ”bli cyklist”! Men, dÃ¥ behövs ännu fler semesterdagar. Jag är grymt sugen att Ã¥ka pÃ¥ liknande äventyr som Vilma som just cyklat en sväng runt Gotland med sin kille. Cykelsemester pÃ¥ snabba cyklar! Kan tänka mig att det skulle vara roligt att göra en liknande cykeltur i SkÃ¥ne. Jag tror jag mÃ¥ste kolla upp det faktiskt!

Erika!

Fika!

Knallblå testsadel!

Jag tävlar ut 2 startkit till nÃ¥gra av loppen under Vätternrundan tillsammans med Craft. Du som kille kan vinna Craft Bike Performance Featherlight jacket och en startplats till Halvvättern – och du som tjej vinner likadan jacka (fast i dammodell) och en startplats till Halvvättern – eller Tjejvättern.

All information om Vätternrundan hittar du här. Tiden är knapp sÃ¥ tävlingen avslutas redan pÃ¥ torsdag! Jackan är kanon – jag har tjejmodellen i rosa. Även om själva loppen är väldigt snart sÃ¥ är jackan din för all framtid. Klart du ska tävla alltsÃ¥!

Skicka ett mail till traningsgladje at gmail.com senast på torsdag (midnatt) med din adress och din storlek och din kärleksförklaring till cykling: varför gillar du landsvägscykling? Jag drar en vinnare på fredag morgon!

Jag har varit ute och cyklat igen. FrÃ¥n Halmstad tog jag mig förbi Holm och Kvibille mot Getinge och Skrea strand nÃ¥gon kilometer innan Falkenberg. Där cyklade jag en loop och rundade en udde innan jag tog kustvägen hem – och mötte motvinden. Det var finväder pÃ¥ förmiddagen och började sedan blÃ¥sa pÃ¥ och regna nÃ¥gra skurar.

Regnet stör mig inte sÃ¥ mycket. Motvinden däremot – den stör mig massor. Jag blir sÃ¥ himla trött och allt gÃ¥r segt och känns allmänt jobbigt. När jag i efterhand kollar kartan sÃ¥ ser jag att jag cyklat 66 km pÃ¥ 3 timmar inklusive diverse stopp och pauser (de var rätt mÃ¥nga) – och dÃ¥ är jag med ens mycket nöjd. Nästa gÃ¥ng ska jag ha gps:en pÃ¥slagen sÃ¥ att jag kan se hur fort det verkligen gÃ¥r!

Jag hade pulsklocka pÃ¥ mig under cyklingen för att fÃ¥ koll pÃ¥ känsla och puls. Snittet landade pÃ¥ 72% av max med en topp pÃ¥ 84% i nÃ¥gon uppförsbacke. Jag känner mig sällan särskilt trött när jag cyklar – men ryggen stör mig massor och är anledningen till varför jag mÃ¥ste stanna hela tiden. Kanske blir det bättre med en riktigt utprovad sadel som jag ska skaffa illa kvickt – för pÃ¥ den sitter jag nog bättre. Jag funderar ocksÃ¥ pÃ¥ att investera i en riktig ”bike fitting” men 1800 spänn känns rätt saftigt. Förmodligen helt klart värt det om det hjälper. FÃ¥r man tillbaka pengarna annars?

Den totala kaloriförbrukningen under passet sammanfattas med ett ord: massor! Herregud alltsÃ¥! Inte konstigt att Karin (som för övrigt tävlar Texas Ironman i detta NU) och Erika tycker att vikten rinner av dem när de cyklar mycket. Visserligen är cyklister mycket duktiga pÃ¥ att fika – men ändÃ¥. Cykling alltsÃ¥, riktigt bra grej! Jag tror att jag är pÃ¥ väg att bli ett riktigt stort cykelfan! Fast det är lätt att säga nu när jag sitter hemma i soffan istället för sliter i motvinden mellan halländska Ã¥krar.

Efter cyklingen träffade vi Halmstads stolthet Ingmarie Nilsson på en fika på Caffe & Co nere vid Nissan. Vilket energiknippe! Tack för en fantastiskt trevlig pratstund Ingmarie!

Ö.V: Rosa!

Ö.H: På den här vägen skulle man bo! Den hittade jag strax innan Skrea strand.

N.V: Förtjusande utsikt trots helgrått väder.

N.H: Jag och Ingmarie