I förmiddags cyklade jag och Erika mot Färingsö för att få några fler cykelmil i benen innan Siljan Runt nästa helg. Det var mitt fjärde cykelpass på ett år. Jag är snart en rutinerad cyklist…

Jag hade däremot nästan inte koll på någonting: slangen var hemma så jag höll tummarna för att inte få punktering (jag vet inte hur man lagar det ändå), jag hade ingen klocka på armen, ingen energi i fickan och inte ens en riktig cykeloutfit. Till de här brallorna matchade jag den här tröjan. Eftersom tröjan inte har några fickor på ryggen prioriterade jag kamera, pengar och telefon i min cykelväska under sadeln istället för slang! Dessutom höll jag på att åka rakt över glassplitter på marken redan den första kilometern men det var ungefär det värsta som hände under den här cykelturen. Om man bortser från damen på Skeppshultcykeln som höll på att krocka rakt in i Erika då. Skeppshultcyklister är de farligaste cyklisterna konstaterade Erika och jag höll med – jag höll på att krocka med en Skeppshultare i Halmstad som cyklade rakt fram men med huvudet vänt åt ett annat håll. Drumlar!

Vi tog turen mot Färingsö, med ett halvt varv på FRA-rundan, fikastopp i Svartsjö, ner mot Björkvik och så lite mer fika innan vi styrde hemåt igen. Den rundan är 9 mil och kändes alldeles lagom i benen. Jag och Erika har samma filosofi: det ska vara roligt hela vägen och eftersom jag inte ens hade klocka på armen förstår ni hur brydd jag är om sådant. Jag ser fram emot vår 12-milare på lördag även om väderprognosen inte ser så himla lovande ut.

Ute på Färingsö träffade vi Karin och Karin som vi fikade med en stund. Det är tydligt hur man spanar in varandras grejer som cyklist. Eller, jag tror att killarna gör det mer än tjejerna… jag kan konstatera att det är fler som är cykelinkorrekta än cykelkorrekta så det där snacket om att cykling ska vara så uppstyrt med rätt grejer och färger är mest en kul grej att skoja om verkar det. Min cykel såg inte klok ut med en knallblå sadel som jag lånat från CykelCity för att testa inför ett köp. Den går loss på nästan tusen spänn så jag vill veta att det är en bra sadel jag köper. Dumt att köpa – och ångra sig liksom.

Cykling är jäkligt roligt. Jag kan helt klart tänka mig att ”bli cyklist”! Men, då behövs ännu fler semesterdagar. Jag är grymt sugen att åka på liknande äventyr som Vilma som just cyklat en sväng runt Gotland med sin kille. Cykelsemester på snabba cyklar! Kan tänka mig att det skulle vara roligt att göra en liknande cykeltur i Skåne. Jag tror jag måste kolla upp det faktiskt!

Erika!

Fika!

Knallblå testsadel!

Jag tävlar ut 2 startkit till några av loppen under Vätternrundan tillsammans med Craft. Du som kille kan vinna Craft Bike Performance Featherlight jacket och en startplats till Halvvättern – och du som tjej vinner likadan jacka (fast i dammodell) och en startplats till Halvvättern – eller Tjejvättern.

All information om Vätternrundan hittar du här. Tiden är knapp så tävlingen avslutas redan på torsdag! Jackan är kanon – jag har tjejmodellen i rosa. Även om själva loppen är väldigt snart så är jackan din för all framtid. Klart du ska tävla alltså!

Skicka ett mail till traningsgladje at gmail.com senast på torsdag (midnatt) med din adress och din storlek och din kärleksförklaring till cykling: varför gillar du landsvägscykling? Jag drar en vinnare på fredag morgon!

Jag har varit ute och cyklat igen. Från Halmstad tog jag mig förbi Holm och Kvibille mot Getinge och Skrea strand någon kilometer innan Falkenberg. Där cyklade jag en loop och rundade en udde innan jag tog kustvägen hem – och mötte motvinden. Det var finväder på förmiddagen och började sedan blåsa på och regna några skurar.

Regnet stör mig inte så mycket. Motvinden däremot – den stör mig massor. Jag blir så himla trött och allt går segt och känns allmänt jobbigt. När jag i efterhand kollar kartan så ser jag att jag cyklat 66 km på 3 timmar inklusive diverse stopp och pauser (de var rätt många) – och då är jag med ens mycket nöjd. Nästa gång ska jag ha gps:en påslagen så att jag kan se hur fort det verkligen går!

Jag hade pulsklocka på mig under cyklingen för att få koll på känsla och puls. Snittet landade på 72% av max med en topp på 84% i någon uppförsbacke. Jag känner mig sällan särskilt trött när jag cyklar – men ryggen stör mig massor och är anledningen till varför jag måste stanna hela tiden. Kanske blir det bättre med en riktigt utprovad sadel som jag ska skaffa illa kvickt – för på den sitter jag nog bättre. Jag funderar också på att investera i en riktig ”bike fitting” men 1800 spänn känns rätt saftigt. Förmodligen helt klart värt det om det hjälper. Får man tillbaka pengarna annars?

Den totala kaloriförbrukningen under passet sammanfattas med ett ord: massor! Herregud alltså! Inte konstigt att Karin (som för övrigt tävlar Texas Ironman i detta NU) och Erika tycker att vikten rinner av dem när de cyklar mycket. Visserligen är cyklister mycket duktiga på att fika – men ändå. Cykling alltså, riktigt bra grej! Jag tror att jag är på väg att bli ett riktigt stort cykelfan! Fast det är lätt att säga nu när jag sitter hemma i soffan istället för sliter i motvinden mellan halländska åkrar.

Efter cyklingen träffade vi Halmstads stolthet Ingmarie Nilsson på en fika på Caffe & Co nere vid Nissan. Vilket energiknippe! Tack för en fantastiskt trevlig pratstund Ingmarie!

Ö.V: Rosa!

Ö.H: På den här vägen skulle man bo! Den hittade jag strax innan Skrea strand.

N.V: Förtjusande utsikt trots helgrått väder.

N.H: Jag och Ingmarie