Efter 12 mil på cykel är jag innehavare av en cykelbränna deluxe. I alla fall på vänstra sidan. Det är dumt att cykla från A till B – solen tar så ojämnt då. Om jag ska se ut såhär blir det till att ligga i vassen i sommar.

Jag hade sällskap av Jessica under passet och hon är en cyklist utan dess like. Allra tydligast var det i uppförsluten. I nedförsluten var vi som mest jämna men som vanligt är det ont om sådana när man cyklar…

Vi cyklade väg 76 mellan strax utanför Öregrund och Gävle, sedan avslutade vi med drygt 2.5 mil till Högbo utanför Sandviken. Det var landsväg hela tiden och värst var det från Forsmark. Där låg helkonstig asfalt med massa singel. Det yrde rök och stenskott från bilar och lastbilar. Skutskär (efter ca 7 mil) var i och för sig inte heller så trevligt för det luktade himla illa från pappersbruket, men däromkring var det fin cykelväg som höll sig nästan ända in till Gävle.

Vid Skutskär började jag känna av lite soppatorsk och vi letade ihärdigt efter ett fik men det fann såklart inget. Inte ens i Furuvik som är en turistdestination av rang. Istället tog vi sikte mot hela vägen in till Gävle, och förbi och träffade på Sofy, Åsa och Viktor med en blandad skara hojar. Jessica och jag hade bara tagit snabba stopp lite här och var och fyllt på vattenflaskorna men jag kände att jag behövde en landsvägsfikapaus. Helst ett café med en latte och en kladdkaka och en stol, typ. Det blev en bensinmack och att trycka en korv med bröd, en banan och en fanta. Sedan upp och iväg och jävlar vad det kördes.

Sträckan Gävle – Högbo var den jobbigaste och jag kände mig sliten överallt. I benen, i ryggen, i tårna. Kanske är det morton’s tå – men det är lite ironiskt för mina mtb-skor är 2 nummer för stora och jag har himla mycket plats för fötterna i dem. Vägen var lite stökig med rondeller och sådant men när vi väl kom in på Tidernas väg var det fint igen, även om jag var lite för sliten för att uppskatta det. När jag såg skylten med ”Högbo” kändes det oändligt skönt – och att Högbo Brukshotell (där vi bor) dessutom låg en nedförsbacke från vägen var himla tur. Jag hade inte pallat en till uppförsbacke. Inte heller mer motvind.

Det var oändligt skönt att duscha av allt resdamm och ligga en stund i en spa-stol. Sedan fick vi brått att byta om och gå ner och käka middag. Högbo Brukshotell är ett mecka för de som gillar kakbuffé och efterrättsbuffé för här serveras båda – men det får bli imorgon. Min mage gillade inte alla sockerchocker under cyklingen och har jäst upp sig. Det är inte den känslan man vill ha efter 4 timmar och 30 minuters cykling (5 inklusive pauser).

Imorgon ska vi cykla lite mer. Nästan 20 mil mtb på 2 dagar har satt sina spår här och var och det kommer inte vara en särskilt skön upplevelse imorgon…

En extremt grym Jessica

Parkeringsplats

Cykeltjejer

Viktor och Åsa – så himla fina

Sjön nedanför hotellet

Glad, mätt och lite trött. Dessutom myggbiten efter upprullade brallor.

Jag kom upp till Öregrund igår – med hjälp av 2 liftningar (med sådana jag känner) och en omväg och uppackning på ett äldreboende i Åkersberga. Kvällen avslutades med grillning, gigantiska myggor och sådana här filmer innan jag gick och lade mig i min egna lilla stuga – i väntan på att det skulle bli morgon.

Jag vaknade 06.30 och klev upp till en morgon som redan var solvarm. Daggen låg kvar i gräset medan jag kittade cykeln med fyllda vattenflaskor och en hundralapp i cykelväskan. Klockan 8 trampade jag iväg med bryggan på Raggarön i sikte – långt ute i skärgården.

Vägarna var vackra och omgärdades av ängar, hav och blomster. Jag cyklade förbi kor som badade i Ålands hav och fikande fabröder som läste frukostttidningen. Och jag tänkte att det är precis såhär jag vill spendera en svensk sommar. Jag behöver ingen solstol på en utländsk strand eller ett charterflyg eller happy our. När det är sommar vill jag uppleva den i Sverige. Det finns så mycket vackert att göra och se.

Efter 3 mil nådde jag Raggarö brygga och satt där och viftade med fötterna ett tag. Ett gäng får på en klippavsats betraktade mig på avstånd och havet kluckade. Jag drack svartvinbärssaft ur min flaska och cyklade iväg igen.

Jag tog en omväg till Öregrund och fick se Roslagen vakna. Fler bilar, några andra cyklister och lekande barn utanför sommarstugorna. I Öregrund satte jag mig ner i solen utanför ett fik och beställde en chokladkaka och en latte som satt fint efter ca 7.5 mil i benen. Klockan var strax efter 11 och båtarnas flaggor vajade i takt med jorgubbsförsäljningen på torget.

Sedan jag hoppade av cykeln har jag hunnit gosa med ett treveckors föl och nu väntar fisksoppa. Solen skiner fortfarande och det är härligt att vara ledig.

Dagarna innan moutainbiketävlingen Cykelvasan körs landsvägsloppet Ducati bicycle challenge i Sälen. 74 km långt varav den sista milen är jobbigast för då är det uppförsbacke. Efteråt serveras en italiensk middag till alla startande och upplevelsen blir nästan komplett.

Även kommande helg går en tävling med Ducatiflagg av stapeln – i mountainbike i Karlstad. Tävlingar är grejen för Ducati som sponsrar ett tjejlaget Team Ducati/Rideaway i multisport. De har precis kvalificerat sig till VM. Att ett lag består av enbart tjejer är ovanligt i multisportvärlden så därför är den här satsningen (här är de på TV också) extra häftig.

Sofy och Jessica kör också mtb-tävling i helgen med sina Ducati mountainbikes, fast i småländska Eksjö. Sofy har gått all in på det där med mtb och det är roligt att se när någon gillar någonting väldigt mycket – och att (även om det är på avstånd) vara med när man går från 0 till 100 i engagemang och träningsglädje. Att Jessica ska köra sitt första mtb-lopp har hon inte erkänt för sig själv ännu, även om vi var flera som hörde ett ”ja” när hon fick frågan…

För egen del har jag inte premiärcyklat på min Ducati landsvägscykel ännu (här kan du läsa mer om hur det kommer sig att jag cyklar Ducati). Jag tänkte eventuellt skapa min egen Ducati bicycle challenge nästa vecka och cykla med min Ducatiracer till Sandviken där vi ska cykla mtb på Högbo Brukshotell. Det är lite långt att cykla mellan Stockholm och Sandviken (typ 20-25 mil) men mellan Uppsala och Sandviken är det bara ca 13 mil och fullt möjligt. Däremot verkar det mer omöjligt att få med mig cykeln till Uppsala för avfärd. Man kan frakta cykel på Upptåget till Uppsala men då blir det efter kl 9 och jag vill helst sticka iväg innan dess.

Utmaningarna och möjligheterna med min fundering tåls att tänkas på. Alternativet är bilfärd upp och sedan landsvägscykling när vi väl är uppe. Inte helt fel det heller.

Bild lånad från Team Ducati Bicycles/Rideaway