Cykling alltså – bra grejer! I morse pumpade jag däcken och satte av med en ny destination i sikte: Café Gräddhyllan utanför Markaryd. Solen sken och vägarna var tomma, smala och slingriga och det mesta var allmänt toppen. Det är tredje passet på min Nishiki Limited och vi börjar känna varandra nu. Efter 3 cykelpass i strålande solsken har jag också en rejäl cykelbränna på benen… Efter 2.5 timmar på cykeln mötte jag upp med Grabben på Gräddhyllan och sedan fick jag skjuts hem.

Tipset om Gräddhyllan fick jag från två av deltagarna på vårt löparläger i Halmstad i våras. Supertack till er! Om du som läser har tips på fler mysiga caféer typ 6-12 mil från Halmstad så får du väldigt, väldigt gärna tipsa!

En fråga till: jag och Sportson Stockholm planerar för en tjejkväll i butik med mingel, mek och lite annat kul. Det svåra är att få till rätt datum! Jag tänker mig fredag, lördag eller söndag kväll (när butiken har stängt) under Lidingöloppshelgen – sista helgen i september (27-29/9). Kanske är det dessutom lite folk som vanligtvis inte är i Stockholms som också kan vara med då.

Ska du cykla i Halmstad och vill ha en utmaning som heter duga? Cykla El Diablo! Det är en nätt liten runda på dryga 55 km som tar dig från Halmstad till Oskarström mot Simlångsdalen och sedan tillbaka till Halmstad igen. Mellan Oskarström och Simlångsdalen är det inte ens 2 mil men jävlar vad det går uppför och ibland lite nedför. Min största utmaning hittade jag strax efter att jag vänt mot Åled i Simlångsdalen: en rätt så kort men ohyggligt brant backe där jag gick på mina allra lättaste växlar och ändå önskade att jag hade en växel till. Jag visste att om jag slutade trampa skulle jag aldrig hinna få loss foten och det enda säkra var att jag skulle ligga på marken. I den backen skrattade jag inte! Men när jag väl kom upp fnissade jag lite ändå för herregud vad den här rundan bygger starka cykelben.

Minns ni cyklisten Susanne Ljungskog som varit bäst i världen och vunnit VM-guld i linjelopp? Hon kommer från Oskarström och El Diablo var hennes hemmarunda. Om jag var lite kaxigt stursk inför den här cykelturen så var jag det garanterat inte efteråt. Däremot väldigt skakig i benen.

Precis innan vi åkte ner till Halmstad hämtade jag upp min Nishiki Limited eftersom den behövde utrustas med en kortare styrstam och det fanns bara ultradeluxdyra varianter på lager på Sportson – så jag väntade gärna en dag extra på att de skulle få hem en kort styrstam i min prisklass. Även om cykeln funnits i min ägo i några veckor ville jag inte testa den på riktigt förrän den var färdig och klar för just mig med inställningar och sådant. Den dagen då premiärfärden skulle ske var idag. När jag vaknade imorse visste jag inte det – men när vi stod och kollade på triathleterna som tävlade i dagens motionärstävling i Halmstad så sa jag till Grabben att det såg så härligt ut att vara sådär trött som triathleterna var när de gick i mål. Då tyckte han att jag skulle cykla en sväng och det var just var jag gjorde.

Lite nervöst är det allt att testa en ny cykel. Det är som att rida en häst man inte är van vid. För min del var det dels premiär på ny cykel, men också med nya pedaler (SPD-SL!) och nya skor (som jag köpte för typ ett år sedan) och nya växlar: elektroniska Ultegra Di2 som sitter på min Nishiki landsvägscykel.

Pedalerna var det inga problem med! Lite svårare att få fast när man ska rulla iväg, men det var inte svårare att få loss fötterna jämfört med vanliga SPD tyckte jag. Skorna funkade också fint! Jag har testat att lägga in en sula som ger lite stöd för hålfoten och det var rätt så skönt faktiskt.

Cykeln då? Åh. Jag tror vi kommer bli världsbra kompisar! Jämfört med min gamla trotjänare som var lugn, trygg och stabil så är racern från Nishiki pigg, alert och på hugget. Kvick men stabil. Åkglad men trygg. Och till sist: de elektroniska växlarna? Åh (igen). Jag älskar dem! Det går snabbt och enkelt att växla och det sköter sig självt. Väldigt, väldigt smooth! Sofie har beskrivit det lite här och precis så är det.

Jag är helt klart nöjd med premiärturen som fick bli kort men härlig. Drygt 4 mil på halländska landsvägar med både medvind och motvind. Det är dryga månaden sedan jag sist satt på en cykel: då hade jag precis avslutat turen till Åre. Det var med andra ord så dags att börja nu!