Så, efter dryga årets velande (om inte mer) så klickade jag äntligen hem den. En cyclocross!

Jag har stått i valet och kvalet många gånger. Upphetsat skickat både Karin Tri och annat löst cykelfolk på Twitter en hel hög med länkar. Sedan har jag ångrat mig och så har det gått några veckor innan cykelsuget grabbat tag om mig igen.

Ikväll gjorde jag det. Klickade hem en BMC GF02 105 Disc 2014 Cyclocross som en belöning för allt mitt slit; alla sena jobbkvällar och tidiga jobbmorgnar och långa jobbhelger. Jag älskar allt det jag gör – och jag tänker tamejtusan också unna mig en till cykel till stallet. Nu väntar jag på att den ska levereras!

Jag lever farligt genom att inte ha en extra slang med mig när jag cyklar. Mest för att jag faktiskt inte har någon liten pump så det skulle inte spela någon roll ändå. Jag tänker att om jag får punka när jag är ute och kör så ringer jag taxi (eller en kompis)…

När vi var ute och körde vårt fyratimmarspass idag och vi svängde av på en liten, liten väg så möttes vi av skylten ”förstärkningsarbete pågår”. Det betyder bitvis grusväg. Och man vet aldrig hur lång den där grusvägen är…

Det första partiet med ”pågående förstärkningsarbete” var typ en kilometer. Jag utmanade ödet och rullade på cykeln där det såg ok ut – men sedan blev det massa vasst gravel så då fick vi gå en sväng. På ett annat ställe valde vi att cykla på en cykelbana och det är ju också att leva farligt eftersom de alltid är grusiga.

Vi startade cykeldagen strax innan klockan 10 och hade fina tomma vägar. Världen sov och det gjorde också vädret. Det var grått men vindstilla. Strax efter lunch var det lite mer människor ute och faktiskt – också en cyklist. På samma väg som grusvägen!

I Ockelbo tog vi paus och köpte en kanelbulle. Nu har jag firat den här kanelbulledagen ordentligt i ett helt gäng dagar.

När jag körde mot Högbo i förmiddags var det mörkt. Det var så grått och regnigt. Vid lunchtid sprack det upp och blev strålande sol!

Jag och Karin åt en himlans trevlig lunch här på Högbo brukshotell innan vi drog på oss hela cykelmunderingen och stack iväg på en tremilarunda för att testa cyklarna. Hon körde sin cross och jag tog min racer och sedan åkte vi bort mot en av mina favoritvägar. Jag har visserligen bara kört den en gång förut men den var lika fin nu som då.

Det är häftigt det här med cykling. Det känns som ett himla projekt när man inte kört på ett tag men redan efter några minuter kom den där härliga känslan i kroppen. Det är för jäkla skönt att cykla alltså!