Så snart jag kom hem till fjälls igen bytte jag om till cykelkläder. Det var runt -10 grader men det kändes inte så farligt kallt så jag drog på mig mina Craft bike stormtights och underställströja från Smartwool, lager 2 från Craft och så lager 3 från Marmot. Eftersom jag tänkte mig en kortare runda på 45 minuter så skippade jag skoöverdrag, mina vanliga vintercykelskor funkade fint.

En av mina målsättningar inför 2015 är att leva lite mer utanför lådan. Typ som igår kväll: nyss hemkommen och det var mörkt och lite kallt. Det hade varit så himla enkelt att bara stanna i soffan. Men jag ryckte upp mig och cyklade en sväng på crossen. Ljudet när dubben greppar tag om isen på vägbanan är faktiskt rätt ljuv musik i mina öron och det var en skön vinterkväll där ute. Dessutom helt söndagslugnt. Livet utanför lådan bjuder på rätt sköna upplevelser.

Precis som man kan cykla en sen söndagskväll kan man också ta ett löppass i regnet trots att man av slentrian först skjuter bort tanken. Man kan göra tvärtom och gå på den där klassen man aldrig vågat boka sig på eller göra något nytt helt själv trots att man av gammal vana kanske gör det mesta tillsammans med andra. Det är livet utanför lådan som lämnar minnen utöver det vanliga.

Klockan hann rinna iväg innan jag satte mig på trainern ikväll. Tur att jag har en tyst trainer. Tror jag i alla fall. Jag har ju egentligen bara suttit på min egen trainer men från alla skräckhistorier jag hört om trainers vars ljud går genom golv så hittar jag få likheter med min egen.

Jag släckte alla lampor och satte på mig lurarna. På så sätt höll jag ute snöstormen som ljöd genom lägenheten. Istället stängde jag in mig i mina bästa beats. Det är något visst med när man har riktigt bra ljud i öronen; en låt som låter lite halvdan genom datorns egna högtalare får något riktigt magiskt över sig.

En låt som alltid tänder en alldeles särskild drivkraft inom mig när jag sitter på en trainer eller spinningcykel är Halo med Beyonce. Det är ingen klassisk uptempo låt men den är skön som mellanlåt. Och så är det något visst med Eminem. Man kan ju inte tro att han skulle fastna i mina låtlistor men det gör han. Med en bpm på 170 någonstans är det som att jag har piskan lätt på benen och inte kan göra något annat än att fortsätta driva pedalerna. Dessutom är det en takt som jag känner mig stark i. Perfekt för norska superintervaller.

Jag har fått besök av en av Sveriges snabbaste ironmancyklister – Karin kom upp igår kväll och passade lägligt nog på att fylla år idag. I början av veckan cyklade hon massor av mil på Fuerteventura när hon var på Playitas – och idag vintercyklade hon med mig i minusgrader och snö. Det är kontrasterna som gör livet!

Mina dubbdäck på cykeln sprakade ordentligt mot det isiga underlaget på gamla Årevägen. Fästet var grymt, men så kör jag med rätt många dubb också. Solen sken mot toppen av Åreskutan och på vägen hem började det snöa. Finare kuliss får man leta efter. Vintercykling är härligt.