Kvällen cykelpass var efterlängtat. Så många gånger som jag tänkt ge mig ut men som det strulat och jag inte kommit iväg. Men nu så: med laddat batteri (jag kör elektroniska växlar på min Nishiki Limited), med rätt skor och pedaler, med riktiga glasögon – och med rätt väder. Ja, förutom att det blåste motvind då.

Jag vidgade vyerna lite och körde Runemo-Freluga-Stagårdsvägen och Anneforsvägen mot Finnfara och fram till Annefors. Sedan tog jag höger och körde Alfta-Runemo. Det landade på runt 55 kuperade kilometrar men knappt en enda meter där lupinerna inte stod som en tyst hejaklack längs vägen. Solen kastade sina sista strålar på mig när jag svischade förbi de djupaste björnskogar.

När man tar höger från Stagårdsvägen och kör Anneforsvägen ut ur Bollnäs tar man snart sikte på en raksträcka som aldrig tycks ta slut. Den går uppför tills den når himlen. Uppförsbackarna slutar inte där utan håller konstant i sig till Annefors ungefär. Det kändes rejält i mina cykelovana ben. Första chocken kom den första milen. Det var inte ett dugg kuperat men bara att sitta på cykeln var ovant för dem som numer mest är vana vid att springa.

Sedan kom backarna. Energin var det inget fel på, inte heller att jag inte hade vattenflaskor på cykeln (hade inte rätt sort hemma och det där är ju noga) men det gick ju så mycket uppför! Går det uppför så går det nedför, men det går ju å andra sidan bra mycket snabbare.

Uppförsbackarna pirrar mysigt i benen just nu, som ligger upplagda på soffan framför TV:n samtidigt som vädret blir allt sämre där ute. När jag kom hem tändes grillen och jag fick en mojito i handen. En finfin söndagskväll i sommartid!

Cykling är förbaskat härligt alltså. Jag är lycklig efter varje runda. Och varje gång jag cyklat undrar jag varför jag inte cyklar oftare? Jag älskar, älskar, älskar att cykla!

Finnfararundan som jag cyklade är mer kuperad än El Diablo tycker jag, så det var bra träning. Och är du nyfiken på cykling har du väl inte missat detta?

Tröja // Glow från Craft. Byxa // Glow Bib från Craft.

Skor // Mavic. Hjälm // Specialized. Glasögon // Bliz Eyewear.

För precis två år sedan (herregud, det känns som mycket längre sedan!) påbörjade jag min andra cykeldag från Stockholm till Åre. Just denna dag 2013 vaknade jag på Högbo Brukshotell efter en första och ganska lång dag räknat i mil, och hade siktet ställt på att ta mig till mormor och morfar i Hälsingland. Det skulle bli en ganska kort dag och det kändes skönt och mentalt enkelt. Det gjorde faktiskt hela cykeläventyret.

Jag valde att planera min cykling på fem dagar, för att matcha ihop det med bra ställen att bo på, och för att jag ville ha en härlig långtur och inte cykla för långt per dag – min cykelträning hade i princip bestått av en helg på Öland. En randonnécyklist kör min sträcka om 65 mil på ett bräde.

2013 var jag ingen randonnécyklist. Det är jag inte år 2015 heller. Men jag kan definitivt mer om cykling nu; och jag kan mer om hur det känns att cykla – och att cykla långt. Jag har en helt annan cykel idag, en annan typ av utrustning och så kan jag definitivt fler cykelregler. Men det där spelar inte så stor roll, för jag minns min cykling som så himla härlig. Allt var på min sida, till exempel väder och vind, och det var verkligen kul hela vägen!

Mitt mål med cykelturen var att cykla upp till Workout Åre som också är senaste gången jag var med på detta jätteevent som trots hundratals deltagare lyckas med bedriften att vara mysigt och personligt.

I år kommer jag vara med på Workout Åre igen, denna gång som föreläsare, och utan cykelmil i benen. Kommer du också hit till Åre? Hojta till i kommentarsfältet, och på plats i helgen såklart!

Här kan ni läsa om mina cykeldagar:

> Första dagen, med stopp i Högbo.

> Andra dagen, mellan Högbo och Söräng i Hälsingland.

> Tredje dagen, mellan Söräng och Lassekrog.

> Fjärde dagen, mellan Lassekrog och Åsarna.

> Femte dagen, mellan Åsarna och Åre.

Sofie Lantto har designat en very much limited edition cykelkollektion för Craft; de första bilderna släpptes igår och jag älskar varje liten kurbitsdetalj.

”Jag ville göra ett mönster där kurbits är den omedelbara associationen, men när man kollar lite närmare … men vänta nu … är inte det där en ren? Och ett kugghjul?” säger Sofie i ett pressmeddelande man kan läsa här.

Man kommer att kunna vinna ett kit från hennes kollektion också, läs mer om alltihopa här hos Sofie!

Såhär säger Sofie om hur hon tänkte med designen: ”Jag har sett mig själv cykla med Lapporten bakom mig, längs vägen mot Norge. Kollektionen ska kännas ren och enkel, den smälter in i det svenska landskapet – men sticker samtidigt ut. Och sitter du på apelsinfiket efter att ha cyklat Sa Calobra på Mallorca funkar kläderna lika bra. Dricker du ditt pauskaffe ur en kåsa i Lappland kommer garanterat samerna att känna igen mönsterslingan på armen”.

Och om du gillar hennes design, passa på att säga det till henne också – tror hon skulle bli nå så sjukt glad!

Bilderna nedan som jag lånat av Sofie är fotade av Hans Berggren.