I tvÃ¥ Ã¥r har jag sagt – och skrivit – att jag vill Ã¥ka skidor till HusÃ¥; frÃ¥n Åreskutans topp ner pÃ¥ baksidan och ungefär en mils skidÃ¥kning till den lilla byn HusÃ¥ som har ett eget liftsystem och dessutom egen backrestaurang. IgÃ¥r blev det av!

Solen sken redan från morgonen även om Åreskutans topp låg inbäddat i ett moln. Precis enligt väderprognosen skingrade det sig snabbt och strax efter att vi promenerat upp till toppstugan och vi tog de första stavtagen utför var himlen blå igen. Perfekt födelsedagsväder för Elisabeth som dessutom passade på att fylla år igår.

För att komma till HusÃ¥ kan man antingen Ã¥ka offpist eller pistad led. Jag blev lite förvÃ¥nad dÃ¥ man ska följa skylten ”HusÃ¥ offpist” oavsett men det skulle man tydligen och efter ungefär en kilometers offpistiga svängar sÃ¥ bredde den pistade leden ut sig som en racerbana mellan de mjuka fjällen.

Vi var helt ensamma på fjället förutom när vi stötte på ett killgäng som berättade att de tog sikte på en av de närbelägna fjälltopparna och hade för avsikt att ta några sköna offpiståk ner till Stendalen.

PÃ¥ ett ställe lite längre ner hade en hjord renar gÃ¥tt över spÃ¥ret och ännu lite senare stötte vi pÃ¥ en grillfest i en korsning. Det var Djupa gruvans krog som flyttat ut sin restaurangverksamhet till spÃ¥ret. Här samlades skoterÃ¥kare och längdskidÃ¥kare och sÃ¥ vi – som fortsatte att Ã¥ka nedÃ¥t mot restaurangen.

Efter en bra lunch – bättre än pÃ¥ mÃ¥nga av backrestaurangerna i Åre – sÃ¥ hoppade vi pÃ¥ en skotersläde och fick typ dagens andra bästa upplevelse tillbaka till Åre igen. Det var bara vi tre pÃ¥ skoterkälken och föraren sa att om vi ville Ã¥ka snabbare skulle vi göra tummen upp. Mia, som satt längst fram gjorde tummen upp hela tiden. Tror dock att hon mest ville göra tecken framÃ¥t att vi hade det bra… I Stendalen blev vi avsläppta precis framför liften – och dÃ¥ träffade vi pÃ¥ offpistgänget igen som visade deras linjer och sÃ¥ skämtade vi (de) om att de var utrustade till tänderna med grejer och att vi inte hade nÃ¥gonting men det gick ju fint det med.

Stendalen kan vara bästa eftermiddagshänget i mer eller mindre hela världen en solig vårvintereftermiddag så vi tog några åk i min favoritbacke. Sedan hann vi med lite mer skidåkning österut också, innan benen checkade ut och vi istället checkade in i soffan på Åre Granen för lugn after ski. Jag beställde in en alkoholfri paraplydrink och kände mig väldigt party.

Lite senare packade vi våra Speedos och åkte till Holiday Club för att simma. Vi hade återigen poolen nästan för oss själva och under Mias översyn övade jag andning och att få till rätt rörelser med armarna under vattenytan medan Elisabeth övade voltvändningar eftersom hon ligger rätt många steg före. Jag insåg att när jag dessutom fick till rätt benrörelser så är crawl jättejobbigt.

Efter några minuter i bubbelpoolen åkte vi hem och lagade middag och Mia svängde ihop en kladdkaka och inte långt efter det somnade vi sött efter en kalasbra dag.

Jag kan verkligen rekommendera att åka ner till Huså; supertrevliga människor och god mat och rolig upplevelse. Dessutom perfekt att komma tillbaks till Stendalen på eftermiddagen igen!

Vill man göra det som ett familjeäventyr kan man testa detta, för då får man tolkning till toppen också!

Hela Sverige verkar ligga inbäddat i sol den här helgen verkar det som; från norr till söder. Solen skiner i Åre och sken synnerligen när jag var ute vid Tännforsen på jobb.

Tännforsen är Jämtlands största besöksmål och framförallt Sveriges största vattenfall; men jag har då aldrig förut hört talas om kyssarnas bänk eller Näckens udde. Det är tydligen här man ska sitta, i tystnad nedanför fallet, och se solen gå upp över Åreskutan.

Vad jag dessutom vet är att det numer finns en tävling om vem som är snabbast i vattnet pÃ¥ Ã¥ret; och 2015 Ã¥rs upplaga har redan gÃ¥tt av stapeln – nÃ¥gra tjejer har redan badat där. Bildbevis finns pÃ¥ Tännforsens insta. Hujedamej!

Helgen ligger framför mig och jag är glad på det stora hela. Att jag faktiskt känner mig uttråkad är ett vårtecken; det ligger och grubblar och jag är högst medveten om det och att det liksom är en tvärtomkänsla av något slag.

Fina vännerna Åsa och Viktor kom upp i onsdags kväll och jag är så himla glad över att de får en solig helg. Såhär ser det ut på Åsas blogg från igår!

Och såhär såg Tännforsen ut i svartvitt. Går dånet fram genom bilderna?

Det finns två ställen i Åre som jag tycker har särskilt schysst mat: Kretsloppshuset i Mörsil och Restaurang Flamman i Storlien. Båda är White Guidelistade och sticker ut från listan över topprankade restauranger och kaféer tack vare sin holistiska syn på mat.

Lena, som står bakom maten på Flamman håller också i trådarna på Skurdalsporten. Detta fantastiska ställe gästade jag idag!

Skurdalsporten är ett som ett litet hus som ligger mitt på fjället, 715 meter över havet och 28 meter på Norges sida om riksgränsen. Jag och Hazel tog Hondan till Storlien och promenerade således 5.5 km över fjället till Norge. Solen strålade, himlen var blå och skoterspåren hade en krispig yta som var perfekt att gå på. De flesta andra tar antingen skotern eller skidorna till Skurdalsporten, skulle jag gissa.

Det hade börjat blåsa på när vi kom fram till huset som tornade upp sig som en pärla mellan fjälltopparna, men det var ändå rätt varmt ute så jag hade cravings på en kall cola. Skurdalsporten har  ingen el men menyn imponerar med gott fikabröd (morotskaka, kanelbullar och annat läckert) och jag smakade Lenas fantastiska svampsoppa med matig macka och fick även en våffla med grädde och hjortronsylt.

Det fina med Lena Flaten och Restaurang Flamman är att hon hämtar rÃ¥varor som finns runt knuten; svamp och bär och vilt och fisk frÃ¥n traktens jägare och fiskare. Sedan lagar hon till det frÃ¥n grunden med stor respekt för – och kärlek till – rÃ¥varorna. I julas uppmärksammades Lena Flaten när hon bjöd hon pensionärerna i Åre pÃ¥ ett överdÃ¥digt julbord som blev vida omtalat – och det med all rätta.

Bäst vi satt inne i Skurdalsporten så blev allting vitt utanför fönstret och ett oväder drog in. Det gick knappt att se ut genom föntret och jag blev kvar inne i huset en lång, lång stund innan jag och Hazel till sist tog oss ut i blåsten för att gå den dryga halvmilen tillbaks till bilen och Storlien igen. Det var ungefär som den här gången, fastän sikten kanske var lite, lite bättre.

Väl hemma i Åre tog jag världshistoriens längsta varmdusch, tände brasan och så kröp både jag och fyrbenting ner under en filt i soffan. Här stannar vi nog hela kvällen.

 Strålande blå himmel i början

 En bra skaljacka är ovärderlig – min kommer frÃ¥n Marmot och är ett tunt men bra skydd mot blÃ¥st och storm

 Perfekta skoterspår att gå i

 Till vänsten är stenen som markerar riksgränsen – till höger är Skurdalsporten

 Mysig fjällinredning, här kan man stanna länge

 Den här niomånadershunden hör till huset och har koll på alla fjällfarare

 F a n t a s t i s k mat!