Åre

Ta skidorna till Huså

I två år har jag sagt – och skrivit – att jag vill åka skidor till Huså; från Åreskutans topp ner på baksidan och ungefär en mils skidåkning till den lilla byn Huså som har ett eget liftsystem och dessutom egen backrestaurang. Igår blev det av!

Solen sken redan från morgonen även om Åreskutans topp låg inbäddat i ett moln. Precis enligt väderprognosen skingrade det sig snabbt och strax efter att vi promenerat upp till toppstugan och vi tog de första stavtagen utför var himlen blå igen. Perfekt födelsedagsväder för Elisabeth som dessutom passade på att fylla år igår.

För att komma till Huså kan man antingen åka offpist eller pistad led. Jag blev lite förvånad då man ska följa skylten ”Huså offpist” oavsett men det skulle man tydligen och efter ungefär en kilometers offpistiga svängar så bredde den pistade leden ut sig som en racerbana mellan de mjuka fjällen.

Vi var helt ensamma på fjället förutom när vi stötte på ett killgäng som berättade att de tog sikte på en av de närbelägna fjälltopparna och hade för avsikt att ta några sköna offpiståk ner till Stendalen.

På ett ställe lite längre ner hade en hjord renar gått över spåret och ännu lite senare stötte vi på en grillfest i en korsning. Det var Djupa gruvans krog som flyttat ut sin restaurangverksamhet till spåret. Här samlades skoteråkare och längdskidåkare och så vi – som fortsatte att åka nedåt mot restaurangen.

Efter en bra lunch – bättre än på många av backrestaurangerna i Åre – så hoppade vi på en skotersläde och fick typ dagens andra bästa upplevelse tillbaka till Åre igen. Det var bara vi tre på skoterkälken och föraren sa att om vi ville åka snabbare skulle vi göra tummen upp. Mia, som satt längst fram gjorde tummen upp hela tiden. Tror dock att hon mest ville göra tecken framåt att vi hade det bra… I Stendalen blev vi avsläppta precis framför liften – och då träffade vi på offpistgänget igen som visade deras linjer och så skämtade vi (de) om att de var utrustade till tänderna med grejer och att vi inte hade någonting men det gick ju fint det med.

Stendalen kan vara bästa eftermiddagshänget i mer eller mindre hela världen en solig vårvintereftermiddag så vi tog några åk i min favoritbacke. Sedan hann vi med lite mer skidåkning österut också, innan benen checkade ut och vi istället checkade in i soffan på Åre Granen för lugn after ski. Jag beställde in en alkoholfri paraplydrink och kände mig väldigt party.

Lite senare packade vi våra Speedos och åkte till Holiday Club för att simma. Vi hade återigen poolen nästan för oss själva och under Mias översyn övade jag andning och att få till rätt rörelser med armarna under vattenytan medan Elisabeth övade voltvändningar eftersom hon ligger rätt många steg före. Jag insåg att när jag dessutom fick till rätt benrörelser så är crawl jättejobbigt.

Efter några minuter i bubbelpoolen åkte vi hem och lagade middag och Mia svängde ihop en kladdkaka och inte långt efter det somnade vi sött efter en kalasbra dag.

Jag kan verkligen rekommendera att åka ner till Huså; supertrevliga människor och god mat och rolig upplevelse. Dessutom perfekt att komma tillbaks till Stendalen på eftermiddagen igen!

Vill man göra det som ett familjeäventyr kan man testa detta, för då får man tolkning till toppen också!

åre toppstugantoppen av åreskutanoffpist husåhuså pistad ledskoter från husåhuså skotersimbassäng åre holidat club bad

Tännforsen på vintern

Hela Sverige verkar ligga inbäddat i sol den här helgen verkar det som; från norr till söder. Solen skiner i Åre och sken synnerligen när jag var ute vid Tännforsen på jobb.

Tännforsen är Jämtlands största besöksmål och framförallt Sveriges största vattenfall; men jag har då aldrig förut hört talas om kyssarnas bänk eller Näckens udde. Det är tydligen här man ska sitta, i tystnad nedanför fallet, och se solen gå upp över Åreskutan.

Vad jag dessutom vet är att det numer finns en tävling om vem som är snabbast i vattnet på året; och 2015 års upplaga har redan gått av stapeln – några tjejer har redan badat där. Bildbevis finns på Tännforsens insta. Hujedamej!

Helgen ligger framför mig och jag är glad på det stora hela. Att jag faktiskt känner mig uttråkad är ett vårtecken; det ligger och grubblar och jag är högst medveten om det och att det liksom är en tvärtomkänsla av något slag.

Fina vännerna Åsa och Viktor kom upp i onsdags kväll och jag är så himla glad över att de får en solig helg. Såhär ser det ut på Åsas blogg från igår!

Och såhär såg Tännforsen ut i svartvitt. Går dånet fram genom bilderna?

tännforsen 03 tännforsen 02 tännforsen 01

Skurdalsporten

Det finns två ställen i Åre som jag tycker har särskilt schysst mat: Kretsloppshuset i Mörsil och Restaurang Flamman i Storlien. Båda är White Guidelistade och sticker ut från listan över topprankade restauranger och kaféer tack vare sin holistiska syn på mat.

Lena, som står bakom maten på Flamman håller också i trådarna på Skurdalsporten. Detta fantastiska ställe gästade jag idag!

Skurdalsporten är ett som ett litet hus som ligger mitt på fjället, 715 meter över havet och 28 meter på Norges sida om riksgränsen. Jag och Hazel tog Hondan till Storlien och promenerade således 5.5 km över fjället till Norge. Solen strålade, himlen var blå och skoterspåren hade en krispig yta som var perfekt att gå på. De flesta andra tar antingen skotern eller skidorna till Skurdalsporten, skulle jag gissa.

Det hade börjat blåsa på när vi kom fram till huset som tornade upp sig som en pärla mellan fjälltopparna, men det var ändå rätt varmt ute så jag hade cravings på en kall cola. Skurdalsporten har  ingen el men menyn imponerar med gott fikabröd (morotskaka, kanelbullar och annat läckert) och jag smakade Lenas fantastiska svampsoppa med matig macka och fick även en våffla med grädde och hjortronsylt.

Det fina med Lena Flaten och Restaurang Flamman är att hon hämtar råvaror som finns runt knuten; svamp och bär och vilt och fisk från traktens jägare och fiskare. Sedan lagar hon till det från grunden med stor respekt för – och kärlek till – råvarorna. I julas uppmärksammades Lena Flaten när hon bjöd hon pensionärerna i Åre på ett överdådigt julbord som blev vida omtalat – och det med all rätta.

Bäst vi satt inne i Skurdalsporten så blev allting vitt utanför fönstret och ett oväder drog in. Det gick knappt att se ut genom föntret och jag blev kvar inne i huset en lång, lång stund innan jag och Hazel till sist tog oss ut i blåsten för att gå den dryga halvmilen tillbaks till bilen och Storlien igen. Det var ungefär som den här gången, fastän sikten kanske var lite, lite bättre.

Väl hemma i Åre tog jag världshistoriens längsta varmdusch, tände brasan och så kröp både jag och fyrbenting ner under en filt i soffan. Här stannar vi nog hela kvällen.

skurdalsporten 01 Strålande blå himmel i början

skurdalsporten 02

skurdalsporten 03 sara En bra skaljacka är ovärderlig – min kommer från Marmot och är ett tunt men bra skydd mot blåst och storm

skurdalsporten 09 Perfekta skoterspår att gå i

skurdalsporten 093

skurdalsporten 094 Till vänsten är stenen som markerar riksgränsen – till höger är Skurdalsporten

skurdalsporten restaurang flamman 03 Mysig fjällinredning, här kan man stanna länge

skurdalsporten restaurang flamman 02 Den här niomånadershunden hör till huset och har koll på alla fjällfarare

skurdalsporten restaurang flamman 01 F a n t a s t i s k mat!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!