Det satt en nÃ¥got coolare och lite mindre excentrisk version av Kitty Jutbring pÃ¥ ledarcykeln idag. När hon sa att det skulle bli en rockig klass undrade jag hur kul det här skulle bli. Jag gillar inte rock. Men – det visade sig bli skitjäklabra!

Jag gillar inte att träna till rock eftersom det blir sÃ¥ skränigt i öronen. Det gÃ¥r liksom inte att ha högt pÃ¥. Det skär sig i mina öron. Det gör inte det där dova dunka-dunkat som liksom tar tag i en och fÃ¥ngar en. Men – det finns mer till rock än gamla MetallicalÃ¥tar!

Det var mycket go och bra ös och mina ben fick smaka på mjölksyran både en och två gånger under klassen. Jag hade hittat mitt pulsband som legat bortglömt i garderoben ett par veckor och det visade på en maxpuls av 90% och en genomsnittlig puls på drygt 75% (ned- och uppvärmning inkluderad). För att vara före frukostträning ger det mig ett allra högsta grad godkänt betyg. Nu ska jag fortsätta denna dag i samma goda anda. Jag har hört ryktas att det ska vara den sista dagen med solsken?

Det är varmt i vattnet. Det tyckte inte bara hundarna Alfons och Trixa. Det tyckte även jag! Jag badade visserligen bara upp till vaderna, men precis som förra helgen fanns det annat folk som badade på riktigt! Jag hoppas att det fina vädret håller i sig. Gärna hela sommaren. Då kan det bli underbar träning många veckor framöver.

Ungefär en halv kilometer in på morgonens drygt 6 km långa löprunda märkte jag att det var som om jag hade små motorer under skosulorna. Jag vet inte om det var den 4 dagar långa vilan, de snabba skorna på ett snabbt underlag, eller det faktum att jag för första gången sedan julas faktiskt inte legat på energiunderskott, som gjorde det. Men snabbt gick det, och glad var jag!

Jag var inte bara utrustad med motorer under fötterna. Jag sprang dessutom med ett leende. Inte över mitt tempo – utan över det tak av grönska jag sprang under. Nu har träden slagit ut för fullt. Den slinga som förut kantades av trÃ¥kiga kvistar och grenar stÃ¥r nu i full grönska. Det har fullkomligt exploderat!

Jag sprang mina 6 kilometrar och kände mig som en glad tönt. Jag insett att jag blivit vuxen på riktigt som gläds när våren spricker ut i full blom. Såhär brydde jag mig aldrig förut. Jag har blivit en vuxentönt. Dock en glad sådan.